13^ Det lilla Interrycket
Eftersom Inter och Juventus var de två största lagen rent mästerskapsmässigt myntade den legendariska journalisten Gianni Brera, år 1967 uttrycket Derby d`Italia.
Nu fyrtioett år senare halvmissar Muntari in en tung seger för sitt Inter. Segrar mot Juve väger alltid bly oavsett tabelläget. Nu blev det dessutom ett litet miniryck i tabellen.
Juve valde att mönstra samma vinnarlag som mot Genoa. Mourinho svarade med att ta Adriano till nåder (kul och rätt) för att sätta lite mer välbehövlig tyngd i anfallet.
Spelet var intensivt och Meazza var på topp. Tiago gick sönder tidigt och kanske skrevs Juves historia redan där, kanske var den formstarke portugisen som hade behövt krydda ett för dagen pragmatiskt Juvemittfält. Det får vi inte veta.
Det var rätt jämnt i första, i andra var Nerazzurri bättre och skapade fler chanser än den gamla damen. Sulley var på rätt ställe och medan Manninger flaxade för offside (kunde ha tagit den istället?) lyste Muntaris dystra ansiktsuttryck upp för en stund. Sen hade Inter kontroll förutom en fin Del Piero nick. Ranieri chansade inte utan fegade istället och så vinner man inga poäng, bara behåller dem.
Segern var helt i sin ordning. Zlatan hade råd att vara målsumpare en sån här lördagkväll då Matrix var sitt bästa jag och "The Wall" fortfarande är en återkomst från heaven. Stankovic slet beundransvärt i sin saknad av briljans och El Cuchu städade som en klok asket.
Nedved var blek, Amauri frusterad och Del Piero osynlig (förutom nicken) och resten av de svartvita aldrig höjde sig utöver det vanliga vilket behövs i sådana här matcher. Jo, kanske Chiellini då. Han är aldrig dålig nuförtiden. Som den finaste karikatyren av en italiensk 30-talsboxare tacklar han med stil och svetten lackar alltid. Fan vad jag gillar honom.
Matchens bästa aktör var annars domare Rizzoli (en miss dock när han blåste av för att varna när Adri hade fördel). Tänk om fler domare var som honom. Han lät spelet gå och farten gick upp. Om en typisk italiensk blåsare hade dömt matchen hade lätt kunnat bli tråkigt. Hoppas att fler går i Rizzolis fotspår, det är ack så viktigt för underhållningsvärdet i Serie A.
Tidigare på lördagen var det gott om fart. Udinese chockade med sin offensiv och smartness. Motta och Pasquale såg helt plötsligt ut som landslagsmän, Sanchez svårstoppad som attan och Floro Flores som en av världens vassaste anfallare. Fiorentina lyckades vända tack vare en tveksamt dömd straff men också av egen skicklighet. I andra halvlek började Vargas att våga, Mutu att stila boll och Montolivo började göra... mål. Han biljardstötte in 2-1 och 3-1 var rena slagskottet. Äntligen börjar min älskade Montolivo ta det där anvaret som jag väntat på.
Lazio och Genoa gjorde varandra mest skada i jakten på Europaplatser med sitt 1-1. Efter en rätt tråkig första halvlek var andra underhållande och enormt chansrik. Milito fortsätter att vara mannen i centrum för Genoa, ett felaktigt bortdömt mål, en missad straff men också sedvanlig målskytt.
Cassano är Samp och Samp är Cassano. Han är Italiens roligaste och kanske bästa anfallare just nu. Kul att du också tycker det Marcello.
Chievo har lite flyt men också alltför mycket Serie B i sig. Siena däremot lyckas alltid vinna rätt matcher för att hålla sig i lugnt vatten.
Om Napoli ska lyckas med sina drömmar går det inte att drömma i sista sekunden för då hugger dom "sämre" lagen. Det är just sådana här poäng man inte får förlora om man ska till CL. Det är just sådana här poäng som är guld värda i maj för lag som Cagliari.
All heder till presidenten Cellinos kyla. Allegri har väl åkt både en och två gånger i en vanlig Cellino värld men av sunt förnuft eller av ekonomiska skäl väntade man. Tacka för det.
Den sången kan sjungas av Foti och Orlandi också. Reggina smackade dit Atalanta med 3-1 och hade det flytet man inte haft tidigare. Varför inser inte Bobo att det är slut nu? Eller det kanske inte är så konstigt förresten, men varför inser inte Del Neri det? Snälla släpp fram Cerci.
Sinisa har ingett lite mera sting åt Bologna men är mest Mr Oavgjort hittils. Det grejar man inget nytt kontrakt med. Det gör man inte med den spelartrupp man har heller. Räkna med nyförvärv i januari. Palermo fick en välförtjänt poäng med sig och Ballardini räddade sig från en rasande Zamparini. Räkna med nyförvärv i januari.
Han är tillbaka nu. Allas vår Francesco. Cucchiaio-mål, assist med smör på och uppoffrande pressing. Tänk på att han fortfarande inte är hundra provent ännu. Läskigt.
Vucinic målade mot sitt gamla lag och gick av till Leccefansens applåder. Vackert.
Söndagkväll och Torino kämpade bort en Milanseger som kändes på förhand klar. Den ibland så stela (och skadade) Stellone var vig som en balettdansös, Rosina var tillbaka i elvan och var bäst på plan och Dzemaili är årets näst bästa fynd (det bästa vet alla Lazio fans vem det är).
Pato och Ronaldinho visade brasseklass och segern var inom räckhåll men Kaladze klant (är det någon som förstår varför han klagade så enormt efter sin hands?) och Torinoklass ville annat.
Milan skulle också haft en straff för hands men i ärlighetens namn känns det ok efter ett par billiga straffar i deras favör (fråga Chievo och Siena). Rättvisa i det långa loppet.
Milan måste helt enkelt värva minst en, helst två mittbackar i januari (som om man inte visste det i somras) av klass och inget Senderos-tjafs.
Såg ni förresten Mutus framspelning till Gilas 4-1 mål?
En riktig "palla gol" som Gianni Brera skulle ha sagt.
