Italien i Europa: Champions League i fokus
Tiden bara rusar iväg, och plötsligt är gruppspelet i Champions League slut för den här gången.
I världens bästa och tuffaste klubbturnering i fotboll har tre av fyra italienska lag kvalificerat sig för slutspelet. Två av lagen blev etta i sin grupp medan det mest spektakulära av våra bidrag hamnade på en svag andraplats i en relativt enkel grupp. Nu är det dags för summering av insatsen hittils men också tankar inför lagens framtid i turneringen.
Till att börja med så säger vi tack och på kärt återseende till Fiorentina. Cesare Prandellis mannar har gjort allt man kunnat med de resurser man har, ändå känns det som lite onödigt att man inte tog sig vidare. En bitter eftersmak som främst kommer ifrån missade chanser, tappade ledningar och att vissa spelare inte kommit upp i normal kapacitet.
Fiorentinas problem skulle hela tiden handla om små marginaler. Bra och stora lag har dem på sin sida. Det hade inte Florenslaget den här säsongen. Dock är jag fortfarande överygad om att projektet Fiorentina är på rätt väg. Alberto Gilardino är årets värvning i Italien tillsammans med Milito. Man bygger ett ungt och hungrigt lag där man satsar på att bli ledande i sin scouting av unga europeiska och sydamerikanska talanger. Klubben har alla förutsättningar för att på sikt bli topp fyra varje säsong i Italien, även om kampen om just den där fjärdeplatsen kommer bli stentuff.
Pazza Inter. Galna Inter. Man kan ta ungen från gatan men man kan inte ta gatan ur ungen. Inter kommer aldrig bli som Juventus eller Milan, och i mitt tycke är det för det bättre. Har man artister som Zlatan, dårar som Materazzi och känslomännsikor som Stankovic och Mourinho så finns det alltid lite galenskap nära till hands. Bra galenskap eller dålig galenskap, linjen är hårfin. Inter har sitt eget sätt och sin egen stil, och det verkar som om Jose Mourinhos fortfarande letar efter identiteten Inter. Vilka skall man vara?
Laget är på väg att bli en stor maktfaktor i Italien om man inte redan är det, samtidigt vacklar man i Europa. Man har ett lag och framförallt en backlinje som förmodligen är världens bästa när den är intakt, men lik förbannat klickar offensiven med jämna mellanrum...
Är mycket imponerad av Walter Samuel. Argentinarens intåg på San Siro har verkligen stabiliserat defensiven, och detta har i sint tur skapat mer lugn och ro i offensiven. Offensiven är annars det som inte borde klicka för Inter. Kanske har det att göra med rollfördelning och att veta sin plats och roll i laget. Mourinho bygger ett vinnarlag, ett lag där varje spelare måste vara klar över sin roll i gruppen, på och utanför planen.
Varje spelare måste underordna sig spelsystemet, och för att vilja underordna sig måste man tro på systemet och tränarens direktiv. Och vem lyssnar inte på Mourinho?
Mancini, Quaresma, Balotelli och Adriano måste anpassa sig till laget. Mourinho har vädrat denna åsikt gång efter annan, ingen är större än laget (utom Zlatan, red. anm.)
Juventus är en mäktig klubb. Vinnarkulturen sitter fastnaglad i väggarna på ett sätt som finns på få andra ställen i Europa. Man har inte bästa laget, inte de bästa individualisterna eller ens den bästa tränaren. Trots detta vinner man sin grupp och besegrar Real Madrid hemma och borta. Det är fanimej klass.
Jag har haft mina onda tankar om Luciano Moggi, Giraudo, korruption, svaga straff och Calciopoli var bara en påminnelse om allt som var fel i Italien. Juventus var skyldiga även fast deras fans hävdar att man blev ett offer och att alla var lika skyldiga. Luciano Moggi borde aldrig få vistas i närheten av någon fotbollsklubb någonsin mer, han har skadat anseendet och statusen av Italien fundamentalt, och han skäms inte ens!
Men nu är allt gammalt groll glömt och det nya Juventus drivs som ett modernt företag av fotbollskunniga personer som arbetar på ett långsiktigt, ambitiöst och ärligt sätt. Idag är Juventus på väg att få en ny arena som på ett bra sätt kommer symbolisera det nya Italien. Trots förändringarna inom strukturen och organisationen inom klubben så finns vinnarkulturen fortfarande kvar. Det som kommer göra Juventus stort även i framtiden stavas ungdomsutveckling där Sebastian Giovinco få statuera exempel, där har alla Juve Fans något att dregla åt de kommande femton åren.
Juventus är de stora turneringarnas lag, man skiter inte på sig i onödan och man vet att man är bäst, svårare än så är det inte.
Till alla som tvivlat inklusive mig själv. Fransesco Totti gör Roma bättre. Titanen har de senaste matcherna klivit fram och visat att han inte är slut på långa vägar och att hans rutin är avgörande för om klubben skall vinna något alls den här säsongen.
Jag bli glad när jag ser Jeremy Menez lyckas. Han var en stor värvning när han kom med ett rykte att vara nästa stora franska spleare. Det var nära att han gav upp och detta hade betydit att ännu en ung utländsk talang haft svårt att blomma ut i Italien. Vårat rykte hade blivit sämre. Nu har fransosen visat att man visst kan slå igenom i världen tuffaste och snart bästa liga i världen. Respekt!
Roma är en dark horse i Champiosn League. Men om man kan säga att jag litar på Totti framåt så kan jag inte säga detsamma om Philippe Mexes i backlinjen. Har egentligen alltid varit ett fan av honom men är han så bra? Bara för han är snygg och smärt och ser ut som en stjärna så luras man kanske? Juan är enligt min mening dubbelt så bra.
Mycket imponerand ehar man som lag tagit sig samman i krisen som uppstod och tack vare starka karaktärer i laget har man vänt detta till något positivt. Tränar och spelarförhållandet kan beskrivas som ett giftermål. I nöd och lust och till döden skiljer oss åt. Jag tycker det känns så inom Roma lägret, man står enade.
Det som jag tror avgör om Roma går långt är just hur tight defensiven visar sig vara mot bra motstånd. Naiviteten och de stora ytorna längst bak måste bort. I detta stadie i Champions League finns det inte utrymme för ett enda misstag, då hugger motståndarna direkt. Sexiga Roma måste bli effektiva och cynsiak Roma om man skall vinna i år. Frågan är om Luciano Spaletti är mannen som kan klara av detta schizofrena byte av mentalitet.
Tänk om Totti hade fått spela Champions League final på sin egen hemmaplan.Gåshud.
Till sist lite Uefacupnotiser. Sampdoria föll i förra veckan borta mot starka Standard Liege med 0-3. Udinese å andra sidan vann hemma mot Partizan belgrad och är vidare i turenringen. Det är klassklinad idag om man jämför Udinese och Sampdoria, framförallt i form av kreativitet och offensiv. Sampdoria kan vara säkra på att ta sig vidare om man vinner hemma mot Sevilla i nästa omgång. Det är samma gamla visa, gör Cassano en bra match så har man möjligheter. Många i ”Samp” måste sakna Sergio Volpi, känns som om att laget inte riktigt har ersatt det han hade, ingen motor finns idag på mittfältet i offensiv riktning.
PS: Hur många visste att Clarence Seedorf har spelat i Sampdoria...
