Rivaler inför Juventus-Milan
Vi kollar läget med Mats Engman från den svartvita sidan och Michael Haile från den rödsvarta inför helgens minst sagt viktiga toppmöte mellan Juventus och Milan.
Det har gått drygt två år sedan domarna i Calciopoli föll. Både Milan och Juventus drabbades, om än inte lika hårt. Vad tror du hade varit annorlunda i ditt lag idag om det inte varit för bestraffningen som ni fick?
Mats: Vi hade vunnit ytterligare titlar under ledning av den argsinte Capello, köpt etablerade storstjärnor från andra klubbar och varit lika hatade och föraktade som alltid. Calciopoli var en rejäl läxa för Juventus. Även om inte alla beskyllningar nödvändigtvis var välgrundade så hade klubbledningen tänjt på reglerna, missbrukat sin ställning och uppträtt tillräckligt oetiskt för att bestraffas hårt. Dagens Juve är inte lika slagkraftigt som före affären, men har större stolthet och självkänsla. Ser man långsiktigt tror jag Juventus gick stärkta ur katastrofen. Men roligt var det inte.
Michael: Är det tänkt att jag ska agera Saida nu? Med all respekt så känns Calciopoli som ett ämne som avhandlats tillräckligt. Lagen har fått sina straff, brutit ihop och gått vidare. Nästa fråga tack.
Om Inter vinner kommande helg så kommer en eventuell förlorare mellan Milan och Juventus ligga nio poäng efter Mourinhos lag. Vilket av lagen anser du har störst chans att hämta in ett så stort försprång?
Mats: Tyvärr tror jag inte att något av lagen hämtar in ens sex poäng (hoppas dock innerligt att jag har fel). Inter ser grymt starka ut, de vinner de jämna matcherna och har stor tolerans för skador. Oavsett resultatet i helgen tror jag dock att Juve kommer före Milan. Milans försvar är för svagt, skadan på Gattuso kommer att kosta poäng och klubben har för många spelare som passerat toppen av sin karriär. Juventus har hållit jämna steg hittills, och har nästan en halv startelva på väg tillbaka från skador.
Michael: Definitivt inte Milan. Våra spelare är inga maskiner utan snarare nyckfulla esteter som inte gärna jobbar på beställning. Juventus har ett starkare lagbygge och ett grundspel som inte kräver lika hög kvalitet alla gånger för att ändå ge god avkastning. Anfallarna gör ofta skillnaden alldeles på egen hand. När Milan tar sina segrar är det endera på håret eller efter riktigt bra insatser. I längden tror jag inte att det är ett vägvinnande koncept.
Milan mot Juventus har alltid tillhört de stora drabbningarna i Serie A. Varför ska man främst se fram emot matchen den här gången och hur betydelsefull är matchen för er jämfört med andra stormöten?
Mats: Just den här gången ligger väl främst spänningen i att se vilket lag som ska ta upp jakten på Inter. Rent fotbollsmässigt brukar det bli tillknäppt och taktiskt, men det finns faktiskt en tjusning i det också. Mötena mot Inter är säsongens givna höjdpunkter i ligaspelet. Mötena mot Milan kommer lika klart därefter. Alla andra matcher, inklusive derbyt mot Toriono och "hatmötet" mot Viola kommer långt bakom. Matcherna mot Milano-lagen är russinen i kakan.
Michael: I och med att Milan deltar i UEFA-Korpen den här säsongen utöver ligaspelet så får stormatcherna i ligaspelet en helt annan klang än vanligt. Derbyt var säsongens höjdare där Milan spelade riktigt bra och fullt rättvist vann. Hemmamatchen mot Lazio och i viss mån Napoli var också stora galakvällar. Annars har vi, då spelschemat varit fördelaktigt på hösten, mött riktigt tråkiga lag utöver en handfull undantag. Matchen mot Juventus kommer därför som ett viktigt diagnostiskt test för Carlo Ancelotti och hans adepter. Varför man ska se fram emot matchen? Juventus är alltid en stormatch. Har ni inga bättre frågor?
Skador har varit ett genomgående tema hos båda lagen den här säsongen. Om du fick välja en spelare hos dina motståndare som du kunde få plocka bort ur matchen på förhand. Vem skulle det då vara?
Mats: Personligen väljer jag Inzaghi. Dels för att det är en bra anfallare, men främst för att jag verkligen skulle avsky att se honom göra mål mot Juve. Fotbollsmässigt är väl det logiska svaret Kaká. Hittar han utrymme mellan mittfält och försvar slutar det oftast med ett avslut, ett instick i straffområdet eller en farlig frispark för Ronaldinho eller Pirlo. Ingetdera är särskilt trevligt.
Michael: Med tanke på dagsläget (då Juventus skadelista är längre än Milans vilket säger mycket) så säger jag Chiellini. Legrottaglie är avstängd vilket innebär att Arn Tempelriddaren går in i mittlåset. Tänk då om Chiellini hade ersatts av typ Grygera... För ett år sedan tog jag och några vänner ut en "vidrigaste spelare"-elva och ni kan gissa vem som återfanns på mittbackspositionen i mitt lag. Nu kryper jag till korset: Chiellini är suverän och kommer att bli ännu bättre i framtiden. Men han är lite vidrig fortfarande i egenskap av gobbo.
Låt oss anta att vi för en kort stund kunde för styra fotbollsvärlden med Football Manager-hand. Hur skulle du formera ditt lags elva till matchen givet de spelare som med största sannolikhet finns tillgängliga.
Mats: Manninger - Grygera, Mellberg, Chiellini, Molinaro - Giovinco, Sissoko, Zanetti, Nedved - Del Piero, Amauri.
Zanetti känns lite osäker - där är Marchisio ett alternativ. Medger också att jag känner mig orolig för defensiven på högerkanten, men jag håller inte Marchionni (som Ranieri lär välja) särskilt mycket högre än Giovinco defensivt, och offensivt är det klar fördel den sistnämnde i mina ögon. Åååå vad jag saknar Camoranesi!
Michael: Då skulle jag ställa Abbiati i kassen med Kaladze och Maldini framför honom. Ytterbackar blir de väntade Zambrotta och Jankulovski. Mittfältet är knepigt med tanke på alla spelare som är eller har varit skadade. Pirlo är naturligtvis regista och får sällskap av Flamini. Ambrosini har varit vadskadad men tränar nu för fullt så han är också given. Seedorf får börja på bänken även om han gillar att sänka den gamla kärringen. Kakà och Ronaldinho ger understöd åt Pato som får springa runt ensam på topp. Pippo är en given inhoppare som jag ser det.
Om du ser till dina motståndares taktiska upplägg. Var finner du deras styrkor respektive svagheter?
Mats: Styrkan är att de har många kreativa spelare att tillgå i offensiven. De kan anfalla både via kanterna och centralt genom att övermanna eller dribbla sig förbi mittfältet. Svagheten brukar vara de gånger Pirlo blir nertryckt för långt bak i planen, då förlorar Milan speltempo och blir ganska förutsägbart. Dessutom kan de ibland bli väl offensivt balanserade, vilket kan skapa kontringslägen. Nu när Gattuso saknas ökar den chansen (risken om man är röd-svart), då han normalt täcker många passningsvägar i spelvändningarna.
Michael: Egentligen kan jag för lite om Juventus för att göra en ärlig bedömning. Ska jag ge mig på en analys så ser jag den primära styrkan i hur dedikerade man är att jobba för varandra. Det finns en yrkesstolthet hos var och en när det handlar om att ta rejäla löpningar och skära spelvägar för sina motståndare. Pavel Nedved symboliserar en hel del saker som hör hemma i mentalsjukvården men just i det avseendet är han faktiskt ett föredöme. Sen vill jag tillägga att Juventus fysiskt sett är starkare än Milan och dessutom har fler kompetenta huvudspelare. Amauri är ingen favorit men han är fruktansvärt dryg att tampas med. Den primära svagheten är enligt mig att man inte har samma kvalitet i passningsspelet (vilket härrör i bristen på en playmaker) eller samma spetskompetens som Milan har. Sen har Ranieri inte riktigt den där fingertoppskänslan som krävs för att vara en skicklig matchcoach. Men det har å andra sidan inte Ancelotti heller så...
I somras så var Amauri ett hett byte på mercaton. Milan var och ryckte i honom, men till slut var det Juve som bjöd mest och bäst för brassen. Milan å sin sida öppnade plånboken för en annan betydligt mer känd brasilianare, Ronaldinho. Efter snart en halv säsong, vem anser du gjorde den bästa affären?
Mats: Båda är klasspelare, och de har varit riktigt bra hittills. Ronaldinho har spetskunskaper som framspelare och frisparksskytt som är mycket värda (men har väl tappat en aning som dribbler sedan storhetsåren i Barca). Tycker ändå det är lite plus för Amauri, som är värdefull både som target och som avslutare. Hade dock gärna bytt hans sura uppsyn mot Ronaldinhos glada tandrika leende.
Michael: Som sagt, Amauri är en best med sin styrka och explosivitet och Milan hade verkligen behövt förstärka laget i somras med en liknande spelartyp. Nu valde man Marco Borriello som började bra men sedan falnade bort innan skadorna kopplade ett stabilt grepp om hans knä och lår. Ronaldinho kändes som en Disneyvärvning först men han har ju faktiskt varit riktigt bra. Mycket bättre än Kakà till exempel. Milan Lab (skratta inte) har flaggat för att Ronaldinhos fysik stadigt blir bättre och bättre. Vem vet hur bra det kan bli? Jämförelser är väl egentligen relativa sett till vilket behov som faktiskt finns. För mig hade Juventus behövt en playmaker snarare än ytterligare en anfallare även om Trezeguet varit borta väldigt länge. Giovinco kunde man ha använt sig lite mer av kan jag tycka. Så jag säger faktiskt Milan.
Premier League har blivit en enda stor galleria för penningstarka investerare som inte verkar dra sig för att spendera pengar på lagen. Buffon och Kaká har båda länkats samman med Manchester City som bjudit summor som innehåller ett oändligt antal siffror. Båda lagen har än så länge stått emot buden. Men är det så att alla spelare ändå har ett pris som de kan säljas för oavsett vad klubbarna säger?
Mats: Det gamla Juventus sålde den ovärderlige Zidane för svindlande belopp till Real. För pengarna köpte man den ovärderlige Buffon, den ovärderlige Thuram och den ovärderlige Nedved. Givetvis var det en fantastiskt bra affär. Jag avskyr verkligen tanken på att släppa Buffon, men lägger man de sentimentala skälen åt sidan skulle en försäljning kunna bädda för en motsvarande renovering av dagens Juventus. Om Buffon känner att han vill gå (vilket jag dock inte hoppas), så tycker jag vi ska framföra vårt varmaste tack för den tid som varit, önska lycka till och casha in stålarna. Kaká går att ersätta, och tillhörde jag Milans klubbledning skulle jag allvarligt överväga att sälja om det kom ett riktigt bra bud.
Michael: Ja absolut. Skulle de erbjuda hundra miljoner euro en gång till så är det ogenomtänkt av Milan att förkasta budet med detsamma utan att reflektera över potentiella vägar att reinvestera. Det har knappast undgått någon att brassen inte är min personliga favorit och med tanke på spelarens karaktäristika (som bygger på fysiska attribut enligt mig) så vore det krasst ekonomiskt väldigt fördelaktigt att sälja nu när råvaran är färsk. Men Milan är inte vilken klubb som helst och säljer inte sina storstjärnor bara sådär. För att Kakà ska lämna Milan så krävs det att han lämnar in en transfer request, någonting som enbart blir aktuellt om klubben sänker sina målsättningar.
Paolo Maldini och Alessandro Del Piero är två spelare som är synonymer med sina lag. Två fanbärare som man skulle ha mycket svårt att se i något annat lag. Är de två ett utdöende släkte eller finns det hopp om att hitta spelare i era lag även i framtiden som kan nå samma typ av status?
Mats: Chiellini hoppas jag få se i Juventus i 10-15 år till. Det är en underbar spelare med stor personlighet, utstrålning och kapten-potential. I de största klubbarna är fanbärarna inte alls något utdöende släkte. Att Del Piero, Maldini, Raul, Zanetti och andra väljer att stanna i klubbar som regelbundet spelar om Champions League-titeln är ju egentligen inte så konstigt. Men jag måste säga att det var stort av Del Piero med flera att åka med Juventus ner i serie B och ge bort ett år av sina karriärer. Det visade på karaktär och klubbkänsla. Tottis tålamod med ett stundtals ganska hopplöst Roma är också värt all beundran.
Michael: Den moderna fotbollen är inte romantisk såsom den var förr. Vi får nog aldrig mer se liknande hjältesagor igen tyvärr. Kakà skulle säkert kunna uppnå någon form av hjältestatus om han stannade kvar karriären ut, vann ytterligare 2-3 tunga titlar och dessutom plockade upp den fallna kaptensbindeln på vägen. Maldinistatus? Nej. Vissa saker går inte att upprepa.
Milan kryllar av före detta Juve-profiler. Ancelotti, Abbiati, Zambrotta, Emerson och Inzaghi har alla ett förflutet hos de svartvita. Anser du att det kommer ha någon inverkan på matchen?
Mats: Inzaghi var, trots alla sina mål, ganska impopulär i Juve på grund av sin egoistiska inställning och sin föga vänskapliga relation till Del Piero. Ancelotti gjorde inget stort avtryck i klubben, Abbiati spelade bara en höst, Emerson representerade det föga charmiga Capello-Juventus. Däremot tar det emot att se den sympatiske Zambrotta i Milan. Det är en av mina största favoriter i Juventus någonsin, och även om jag inte klandrar honom för att han lämnade efter calciopoli så känns det lite vemodigt. Gammal kärlek rostar aldrig, sägs det ju... Ovanstående handlar dock mest om min upplevelse av matchen. Någon påverkan - nej, det tror jag inte.
Michael: Om deras bakgrund i Juve kommer att påverka matchen? Om de kommer att stanna upp mitt i en duell och tänka: "hoppsan, han har jag spelat PlayStation med på spelarhotellet. Nä, jag går nog inte in så hårt som jag brukar"? Absolut. Eller? Busvisslingar och personangrepp från mindre begåvade individer på läktaren lär förekomma men om det sedan påverkar spelarna låter jag vara osagt. Då tror jag faktiskt mer på min teori ovan.
Oavsett om man gillar spel och dobbel så tycker nog de flesta att det är kul att spekulera innan matcher. Vilket matchbild anser du vara den mest troliga i söndagens match?
Mats: Jag gillar både spel och dobbel och att spekulera. Jag tror på ett aningen tillbakadraget hemmalag som försöker krympa ytorna mellan försvar och mittfält och spelar med ganska korta anfall, främst via kanterna. Det skulle inte förvåna om Milan har mest boll. Jag räknar med att Juve klarar att täppa till i mitten. Kan Grygera och Molinaro täppa till i en-mot-en-situationerna tror jag vi vinner. 1-0 till Juve känns som ett både tilltalande och realistiskt resultat.
Michael: Milan kommer trilla boll i sidled och försöka nå in till den offensiva trion i mitten. Även om det är lika trångt som i en indisk tågkupé med destination Delhi. Jag ser massor av frisparkar orsakade av de centrala mittfältarna som en följd av detta med avbrott som kommer förstöra flytet i matchen även om Rizzoli faktiskt brukar vara bra på att låta matcherna flyta. Juve kommer säkert att försöka nå in med inlägg. Marchionni är en jobbig jävel som lär få uppdraget att dribbla av den defensivt inkapable Jankulovski. Det blir en jämn match där anfallarnas effektivitet blir avgörande.
