Rivaler inför Milano-derbyt
Nima Tavallaey Roodsari och Henri Nekmouche från Inters respektive Milans redaktion delar med sig av sina tankar kring aktuella ämnen inför derbyt.
Milan - Inter är alltid en av matcherna som förgyller den italienska säsongen. Om ni skulle få chansen att säga några ord om betydelsen av söndagens match till utomstående fans, vad skulle ni då uppmärksamma?
Nima: Hur beskriver du för en blind människa alternativt en ståååkhåålmare hur vacker solnedgången är en Junikväll vid Röda Sten (Majorna i mitt hjärta!!)? Det betyder allt, det kan avgöra hur man ser tillbaka på hela säsongen även om det slutar med Scudetto & Champions League seger etc. För mig är matchen extra viktig då det var derbyna mot Milan som gjorde mig till Interista, när jag som 8-åring fick skit av alla som dillade om hur Milan var världens bästa klubb etc. För övrigt vart samma människor senare lika frälsta av Juventus, Real Madrid och nu Manchester Uniteds storhet i nämnd ordning.
Henri: Sätter man ihop alla dimensioner så är det världens bästa derby. Det är toppfotboll på planen, det är toppklass på läktarna (matcherna spelas dessutom på en av världens coolaste arenor) och det är aldrig några bråk mellan supportrarna. På läktarna är det härligt ironiska dueller mellan curvorna, med hundratals olika banderoller med olika budskap. Bara matchen på läktarna är värd pengarna. Den dimensionen höjer verkligen Milanoderbyt över de konkurrerande derbyna.
1-1 mot Reggina var en kraftig missräkning för Milans del och Scudetton som var årets målsättning ser mer och mer avlägsen ut. Vilka konsekvenser skulle en Inter-seger, Milan-seger respektive oavgjort ha för den fortsatta säsongen för de båda lagen?
Nima: Vinner Inter så är Milan definitivt borta från Scudetto racet, inget snack. Det är något som Ancelotti & co vet, och därför tror jag att Milan kommer ligga på som bara den första kvarten. Blir det oavgjort, så visst finns chansen men det är ändå 8 poäng att hämta in. Vinner Milan öppnas ligan igen, för jag ser inte hur Juventus ska klara av att förlora eller tappa poäng mot Sampdoria på hemmaplan, och därför blir gapet till Juventus vid en eventuell förlust också bara 4 poäng och därefter 5 ner till Milan.
Henri: En Inter-seger lär mer eller mindre innebära slutet för Milans förhoppningar om en Scudetto i maj. En Milan-seger blåser liv i racet, fem poäng efter – i februari – är inte för mycket. Ett oavgjort resultat skulle kännas som en missräkning även om åtta poäng inte heller är en omöjlighet. Sammanfattningsvis kan man säga att Milan måste gå för vinst medan Inter kan slappna av.
Om ni fick chansen att ta ut laget på söndag med de spelare som finns tillgängliga. Hur skulle ni formera er uppställning och varför?
Nima: Jag måste säga att jag älskade julgransuppställningen mot Lecce, för Inter har i dagsläget helt rätt spelare för det systemet. Snabba mitt och ytterbackar, ett löpstarkt, malande centralt mittfält, samt tekniska, nickstarka och stora anfallare. Så jag tror att Mourinho fortsätter med 4-3-2-1 som grunduppställning när Milan har bollen, för att övergå till en 4-3-1-2 när vi anfaller, där Zlatan, Adriano och Stankovic byter position med varandra.
Därför hade jag spelat med: César; Santon, Samuel, Cordoba, Maicon; Zanetti, Cambiasso, Muntari; Stankovic, Ibrahimovic; Adriano.
Det är väldigt viktigt att samspelet mellan Cambiasso och mittbackarna funkar, då jag inte vill att Beckham, Seedorf & Pirlo ska få skottläge utanför straffområdet vid en eventuell andravåg.
Henri: Jag skulle springa ett maraton i kväll om det hade inneburit att Nesta och Kaká skulle bli spelklara till derbyt. Nesta är i princip frisk, men ännu inte riktigt 100 % (han har bara tränat med laget tre gånger). Kaká däremot haltar fortfarande och kommer nog inte att spela. En realistisk startelva blir därmed: Abbiati; Zambrotta, Maldini, Kaladze, Jankulovski; Beckham, Pirlo, Ambrosini; Seedorf, Ronaldinho; Pato. Jag hade kunnat spela med Flamini istället för Ambrosini, men den sistnämndes derbyrutin avgör. Med alla friska har Milan mycket mer kvalitet än Inter och det tycker jag att man visat i de två senaste derbyna. Orosmomentet – förutom Kakás skada – ligger i defensiven där Kaladze precis är tillbaka från skada och där Jankulovski är för ojämn. Mittfältet blir väldigt viktigt och tar Milan kontrollen över spelet så vinner vi.
Milan och Inter har under många år stött på kritik vad gäller sättet att hantera sina spelare på. Inter har många gånger haft väldigt lite tålamod med sina spelare och inte gett dem en ärlig chans. Milan däremot har på motsatt sätt kritiserats för att ha haft svårt att göra sig av med spelare i tid och låtit bäst-före-datumet passera med råge. Varför verkar de båda lagen ha så svårt att hitta en gyllene medelväg vad gäller hanteringen av spelarna?
Nima: Helt ärligt tycker jag att Milan fått lite väl mycket skit för just detta. Problemet ligger inte i spelartruppen, utan snarare hos Ancelotti som envisas in i absurdum med att spela vissa spelare (läs Seedorf), som uppenbarligen inte kan leverera på samma nivå som de tidigare gjort. Därför tror jag att han lämnar Milan denna sommar för att gå till Arsenal, då Wenger efter att ha misslyckats med att kvalificera sig till Champions League kommer att dra till Real Madrid, alternativt att Carletto går till Chelsea då vad jag förstått så är Hiddink bara en tillfällig lösning till slutet på säsongen.
Inter å andra sidan har antingen ett till synes outtömligt tålamod med vissa spelare (Adriano, Recoba etc.) eller så tar tålamodet slut så fort att man undrar ibland om Moratti vart sur och bakfull den dagen han gjorde sig av med en spelare (Quaresma). Tycker dock att det blivit bättre med det de senaste säsongerna om man bortser från Quaresma, då man inte får glömma att Zlatan hade det tungt en period efter sitt debutmål borta mot Fiorentina under sin debutsäsong i Inter, men man fortsatte att ge honom förtroende och resten är som dom säger historia. Kort sagt, vi är inte lika pazza som vi var innan, och det är tack vare Facchetti som styrde upp klubben och fick in ett långsiktigt tänk i klubben.
Henri: För det första tycker jag att åldersdebatten är lite överdriven. För att vinna CL behövs rutinerade spelare och även om Milan överdrivit lite så har man ändå visat hur man vinner CL. När Maldini och Favalli lägger av i sommar, samtidigt som Thiago Silva och Gourcuff förhoppningsvis slår sig in i startelvan, kommer Milans medelålder att sjunka betydligt. Jag är inte orolig. Jag såg dessutom att det skiljer ett år mellan medelåldern i Milans startelva och Inters startelva, så båda lagen har problem.
Davide Santon och Alexandre Pato är två tonåringar som lyst upp San Siro under säsongen och som förhoppningsvis kommer att finnas med i många framtida derbyn. Förutom dessa två, finns det någon eller några andra ungdomar i er organisation som skulle kunna vara givna i ett derby om fem år?
Nima: Det går inte att komma bort från Mario Balotelli. Man måste komma ihåg att han nyss fyllt 18 år och att det gått väldigt fort för honom. Problemet med Super-Mario är vad jänkarna brukar säga om en talangfull pitcher (kastare) i baseball: ”he’s got a million dollar arm, but a nickle for a head”. Med andra ord: han är en otroligt stor talang, men han är ju inte klassens ljus om man säger så. Därför tror jag att Mourinho’s auktoritet kommer ha en stor betydelse för honom som lär avgöra hans karriär till det bättre.
Henri: Paloschi kommer kanske inte att vara given men förhoppningsvis har han blommat ut tillräckligt för att vara med på bänken. Sedan hoppas jag att spelare som Darmian och Mattioni ska bli spelare för startelvan i framtidens Milan. En annan förhoppning vore att få se Mario Balotelli uppfylla sin barndomsdröm att få spela för favoritklubben Milan. En Pirlo-värvning av Balotelli vore inte fel!
En av följetongerna i januari var Kakás eventuella flytt till Manchester City. Milan verkade vara villiga att lyssna till shejkernas bud, men affären föll samman till slut i alla fall. Om ni var ansvariga i er klubb, skulle det då finnas ett pris på alla era spelare? Var skulle gränsen gå då det inte gick att tacka nej längre till ett bud på er stjärnspelare?
Nima: Ja självklart hade jag sålt om jag var Milan. Hade shejkerna kommit med det budet på Zlatan hade jag sålt med en gång, och då ska man veta att jag avgudar Zlatan. För dom pengarna, hade man kunnat köpa Benzema, Aguerro och kanske till och med Messi! Så min slutsats är att visst man kan sälja en stjärnspelare men då ska det vara dom sinnesjuka siffrorna som det var tal om i Kaká affären.
Henri: Det beror givetvis på vilken spelare det gäller. För mig var gränsen för Kaká €130-150 miljoner. Hur mycket jag än tycker om en speciell spelare så är det Milan som klubb som ligger i fokus. I dessa tider går det inte att ignorera €150 miljoner för en enda spelare. Pato däremot….försök inte ens!
Detta är med största sannolikhet sista gången som klubbarnas ikoner under de senaste åren, Zanetti och Maldini, drabbar samman. Har du någon anekdot som
på ett bra sätt beskriver er kapten och hans betydelse för klubben?
Nima: Ja du, hur börjar man beskriva Il Capitano? Han är en riktigt stor människa, inte bara på plan utan även vid sidan av. Han var den drivande kraften bakom att Inter kom med ekonomiskt stöd till vattenledningar och medicin etc. till Chiapas regionen i Mexico. Dessutom uttryckte han sitt stöd till Zapatisterna i ett öppet brev där han berömde deras kamp för att försöka bevara sina rötter och att dom slogs för sina ideal. Det är stort när en människa vågar ta ställning för något som inte alltid är politiskt korrekt. Tyvärr begriper inte många människor i väst hur en människa kan vara tvungen att fysiskt slåss för sin sak, då folk är för feta, hjärntvättade, bortskämda och mutade med sina mobiltelefoner som gör rostar bröd och masserar deras rygg.
Det är ungefär samma sak som när vissa inte kan räkna ut att kärlek och hat är två sidor av samma mynt, och att kärlek inte kan existera utan hat och vice versa. Problemet är inte hatet i sig, utan det är hur du använder hatet, och jag använder mitt hat mot Milan och Juventus till att älska Inter och min kärlek till Inter bottnar i allt det Inter inte står för. Till exempel, så njuter jag av alla segrar utan den bittra eftersmaken av att de kan ha eller har erövrats med fusk. Men men, det är inte lätt när det är svårt som man säger i Götet.
För att avsluta med den bästa anekdoten alla kategorier ber jag er att tänka tillbaka till en tid då Juventus dopade spelare värre än vad kvinnliga simmare råkade ut för under DDR, då fanns det en snubbe vid namn Antonio Conte som tyckte det var kul att gräla med allas vår egna Matrix, varpå den gode Marco svarade på efterföljande presskonferens att han bryr sig inte om ”den fete flintskallige musen” i Juve. Grande Matrix!!
Henri: Vad ska jag säga? Om du letar upp definitionen av en bandiera i nationalencyklopedin så står det Paolo Maldini. Och om du letar upp betydelsen av Paolo Maldini så står det bandiera. Vi Milanisti uppskattar nog inte Maldini fullt ut riktigt än, jag tror att det kommer när han väl lagt av. Maldini började spela i Milans a-lag innan jag ens var född så för mig har han alltid varit en del av klubben jag älskar. Maldinis far lyfte Europacuppokalen som lagkapten för Milan 1963 i London och exakt 40 år senare lyfte Paolo pokalen som lagkapten för Milan i Manchester. Det är helt unikt.
Som om det inte vore nog måste jag nämna att Paolo fortfarande håller toppklass. För några månader sedan fick jag på bara några meters avstånd se hur en 40-årig Maldini raderade ut en av världens bästa spelare i form av Zlatan. Förhoppningsvis får vi se Paolos son om några år, så att arvet Maldini lever vidare.
Det går inte en omgång utan att domarnas insatser hårdgranskas i Italien. Milan och Inter har fått sin beskärda del av både med- och motbeslut. Är
verkligen kritiken mot de italienska domarna befogad eller är granskningen av dem överdrivet hård? Vem tycker du är Serie A:s bästa domare och lämplig att döma derbyt.
Nima: Helt ärligt så kan jag tycka att kritiken är överdriven, speciellt om man jämför domarnivån i Italien kontra Spanien och England. Problemet är att italienarna själva fokuserar så otroligt mycket på domarna, medan i Premier League gör man inte det. Det bästa exemplet på det var Arsenals kvittering mot Chelsea som var drygt 1.5-2 meter offside, och hur det hanterades i tv-programmet Match Of The Day, på BBC. Där sa Alan Hansen och Alan Shearer att visst det var offside, men domarna är mänskliga och så går man vidare. Det finns ingen besatthet med konspirationsteorier och dylikt bland media och fans i Premier League. Man får försöka komma ihåg att Italien ändå är landet där Machiavelli föddes och verkade i.
Italiens två bästa domare just nu tycker jag är Gabriele Gava och Nicola Rizzoli. Två moderna och kloka domare som bägge har en otrolig spelförståelse och även håller en jämn nivå matchen igenom. Där har den gode Collina lyckats, det måste man säga.
Henri: Innan Calciopoli berodde domarnas misstag på att Juventus och Milan ”ägde” domarna, nu beror det på att domarna är ”orutinerade”. Det hela är patetiskt – domarna är exakt lika bra/dåliga som de alltid har varit. Granskningen har alltid varit hård och det är just därför som problemen diskuteras så mycket. Visst har Milan fått ett par billiga straffar under den här säsongen, men man får inte glömma bort att Milan – enligt Gazzettans undersökning – under den förra säsongen fick flest avgörande domarmisstag emot sig, medan Inter t ex fick flest avgörande misstag till sin fördel. Hade misstagen varit mer jämt fördelade hade Milan troligtvis spelat i CL i år och ett lag från Rom hade troligtvis vunnit lo Scudetto.
Min åsikt är att alla kan göra misstag, även domarna. Problemet är delvis att människor uppfattar att domarna ”favoriserar” storlagen därför att storlagen skapar fler chanser och därmed kommer i fler straffsituationer t ex. Det intressanta är hur debatten skiftat från ”Juve och Milan äger domarna” till ”domarna är orutinerade”. Det där är bara pinsamt, och efter år av anklagelser mot Juve och Milan är situationen nu omvänd. För de som säger att situationen har förbättrats efter Calciopoli: jag har aldrig sett ett större offsidemål än Inters mot Siena borta i höstas. Vad gäller min favoritdomare så har jag ingen – jag har aldrig orkat bry mig om specifika domare.