Milanista om Inzaghis milstolpe
Fredrik Alfredsson svarar på några frågor om hans funderingar kring Filippo Inzaghis bedrift den gångna helgen. Målskyttarnas målskytt satte sitt 300:e mål i karriären.
300 mål är en ofantlig mängd som bara ett fåtal spelare når upp till under sin karriär. Vari ligger just Pippos storhet när det kommer till målskytte?
- Det är onekligen en ofantlig mängd mål och det är svårt att förklara Pippos förmåga som har lett till alla dessa mål. Han är extrem i ett avseende och det är när det kommer till att stå på rätt plats vid rätt tillfälle. Alla som har sett Inzaghi spela några gånger förundras över hur han alltid tycks placera sig på rätt plats för att nicka, skarva eller peta in bollarna som dimper ner framför honom.
Hos många andra anfallsstjärnor går det att mer konkret peka på en eller flera egenskaper som gör dem så bra. Det kan vara en exceptionell fysik, snabbhet, ett grymt skott, överlägset huvudspel etcetera. Inzaghi däremot har ingen sådan egenskap som sticker ut på något sätt. Han är tämligen duktig på det mesta (nickar ganska bra, är ganska snabb, kan använda båda fötterna) men samtidigt så utmärker han sig inte med någon enskild egenskap. Förutom egenskapen att stå rätt då. När det gäller den förmågan är han bäst i världen. Ingen placerar sig lika konstant på rätt ställe som Inzaghi när det vankas målchans. Hur han alltid hittar de målgivande positionerna är svårt att svara på. Någon speciell känsla för spelet och en imponerande speluppfattning måste han besitta, något som alla målen visar.
För att sammanfatta: Inzaghis storhet ligger att han alltid dyker upp på rätt ställe och dessutom är en mästerlig avslutare. När såg du Inzaghi ta emot en boll och använda en touch för mycket senast? Avslut direkt är det som gäller och inte sällan lämnas målvakten chanslös.
Om du fick beskriva Pippo med tre ord, vilka skulle det vara?
- Passionerad, iskall, legend.
Som Milanista, hur var det att ta emot Pippo när han kom från Juventus? Han var ju knappast den spelare som skaffade sig mest populäritetspoäng hos sina
motståndare?
- Som jag skrev i en tidigare krönika efter Atalantamatchen som jag själv hade nöjet att bevittna på San Siro så var jag tveksam till Inzaghi när det blev klart att han skulle ansluta från Juventus. Dels ansåg jag inte då att en utpräglad straffområdesspelare var det som Milan i första hand behövde (då som nu såg defensiva förstärkningar ut att vara mer behövliga) och dels fanns det en hel del tvivel kring Inzaghi som spelare. Han var ju rivalens vassaste vapen som vi alla älskade att hata. Han var nästintill ondskan personifierad som Juventusspelare och dessutom som en på den tiden lika utpräglad filmare som målskytt. Vi var många som hade svurit oss hesa ett antal gånger när Inzaghi gått omkull väl enkelt i straffområdet och sedan med iskyla slagit in den efterföljande straffen.
Dock insåg man förstås att Milan förutom en allt annat än älskad spelare hade knutit till sig en makalös målskytt som skulle bidra med en strid ström mål även i den rödsvarta tröjan. Så det var en tudelad känsla, dels tvivlet kring Inzaghis personlighet och dels förhoppningarna om att han skulle skjuta de rödsvarta till framgång. Med facit i hand råder dock inga tudelade känslor, Inzaghi har faktiskt börjat stå på benen och dessutom fortsatt med sin fantastiska målproduktion. Han har bidragit till stora framgångar och för all framtid skaffat sig en plats i många Milanhjärtan.
Är denna typ av målskyttar ett utdöende släkte i den moderna fotbollen där man hela tiden strävar mer och mer efter "kompletta" spelare?
- En intressant fråga som skulle kunna gå att ge ett långt svar på. Den skulle kunna ligga till grund för en hel uppsats i ämnet. Men ska försöka att ge ett ganska kort svar.
Att den moderna fotbollen verkar sträva allt mer efter kompletta spelare är en tydlig tendens inom världsfotbollen. Allt fler lag har valt att spela med enbart en renodlad anfallare, vissa (ibland Milan) knappt med någon riktig striker. Det har blivit en slags trend att använda så många offensiva, kreativa mittfältare/släpande forwards som det bara är möjligt. Något som innebär att utrymmet för spelare som Pippo krymper. Fotboll har blivit en underhållningsbransch även om resultaten fortfarande är de som räknas i slutändan och för att underhålla använder man sig hellre av eleganta, estetiska spelare än sådana som Inzaghi som inte värdesätter det vackra i första hand.
Samtidigt så vet givetvis skickliga tränare vikten av att ha någon som kan förvalta de chanser som de kreativa genierna och publikfriarna skapar. Så visst kommer det även i framtiden att finnas ett behov av renodlad målskyttar likt Pippo, men utrymmet för dem och antalet sådana spelare tror jag absolut kommer att minska.
Vilket av Pippos alla mål tycker du kännetecknar honom som allra bäst som spelare?
- Svårt att plocka ut ett på rak arm, men något liknande det han gjorde mot Siena på hörnan senast kännetecknar i mångt och mycket hans anfallskaraktär.
Stå på rätt plats, avsluta på ett tillslag och därefter jubla som en galning. Det sammanfattar mycket av Pippos sidor på fotbollsplanen.
Det har i dagarna pratats en hel del om Alberto Paloschi och hur han eventuellt skall axla Inzaghis mantel så småningom. Hur stora är chanserna att vi får se Paloschi i en framträdande roll i Milan-tröjan i framtiden?
- Han har gjort väldigt bra ifrån sig i Parma och det går inte att undgå att killen har potential. Dock vet vi att steget till en plats i Milans elva är stort. Många är de som målats upp som stora talanger och blivande Milanstjärnor under senare år men sedan fastnat på lån i mindre klubbar och inte kommit längre. Låt oss hoppas att Paloschi inte går samma öde till mötes utan att han ges en riktig chans i den rödsvarta tröjan. Hur stora chanserna är vågar jag inte spekulera särskilt djupgående i men min förhoppning är att han åtminstone får en ärlig chans. Kanske är det för tidigt redan till nästa säsong men han besitter i alla fall egenskaper som gör honom till en potentiell arvtagare för Inzaghi.
Tack Affe!
