Vi kom, vi såg, vi förlorade
27 maj närmar sig. Återigen tvingas vi se en final utan ett italienskt lag. Det har skett ett tronskifte i Europa, numera slår vi ur underläge. Det är dags att summera säsongen 2008/2009 års viktigaste prestationer ute i Europa. Vi hade trott på att en evig kärlekskrets skulle slutas i Rom men kommer istället att bli invaderade av anglofiler och katalaner.
Allt var så välplanerat. Finalen skulle spelas i Rom. Italiensk fotboll skulle stå upp. Francesco Tottis sista kamp, en sista chans för en av de största inom den italienska fotbollen i modern tid. Han skulle minsann visa Europa och världen att han likt en fältherre från svunnen tid kunde vinna titeln åt sitt älskade Roma. Ingen stad i världen förtjänar en framgång så mycket som Rom, en stad som är byggd av vinnare för vinnare. Trots ett välformulerat manuscript så blev det pannkaka av alltihop och stadens son kommer aldrig att vinna världens svåraste turnering.
Roma är ingen vinnarklubb idag. Man står inför ett vägskäl. Dilemmat ligger i om man skall sälja klubben till en (förmodligen) utländsk (säkert) förmögen ägare som skulle kunna investera i klubben och ge Roma en ärlig chans att finna sin slumrande potential. Vissa vill sälja och hävdar att det är enda sättet att klubben någonsin skall kunna konkurrera på allvar igen. Andra säger att blod är tjockare än vatten och att man älskar och litar på sin ägare (familjen Sensi). Frågan är om skuldsatta ägarfamiljen Sensi kan fortsätta äga Roma, varje år numera är ett förlorat år.
Personligen så vill jag se flera utländska influenser i Serie A. Utländska tränare, ägare , domare och medarbetere som självklart måste vara värdiga utvecklar våran liga på sikt. Vi får inte vara för stolta och tro att vi inte behöver influenser utifrån, tvärtom så kan detta vara avgörande för ligan framtid. Ägandefrågan i Roma är inte lätt att bestämma om, utländska blodspengar/fuskpengar är aldrig okej, och rika män som ser klubbar som leksaker är lika vidrigt. Jag vill se Roma blomstra, men jag är inte säker på att Rosella Sensi är rätt kvinna för jobbet (dock viktigt med duktiga kvinnor inom den fortfarande allför patriarkala fotbollen)
Internazionale är Italiens bästa och mest framgångsrika klubb för tillfället. Laget har guldet som i en liten ask på hemmaplan och man har dominerat den italienska fotbollen de senaste åren. Jose Mourinhos jobb var att förbättra klubbens prestationer. Hans företrädare Roberto Mancini hade sett till att klubben var allt jag ovan har nämnt. Han lämnade av en enkel anledning. Han lyckades inte i Europa. Portugisen hade visserligen otur i lottningen och han har haft en del skador under säsongen men hans första år i klubben måste ses som ett misslyckande.
Jag hade hoppats och trott att Mourinho skulle utveckla och förbättra Inter. Det har han inte gjort. Laget spelar inte lika trevlig fotboll som under Mancini. Nyförvärven har inte presterat (Mancini, Quaresma, Muntari) och laget har sett stelt och stabbigt ut. Uttåget ur Champions League handlade om små marginaler men alla som såg matcherna vet att Manchester United var närmare att göra fler mål än Inter var att kvittera, framförallt på bortaplan. Dessutom har jag känslan av att Mourinhos cyniska och väl utststuderade fotboll inte är lika lätt att bedriva i Italien som i England då våran liga just bygger på lag som är väldigt duktiga på cynisk och taktisk fotboll.
Allting har två sidor, och självklart är inte allting negativt och nattsvart med Mourinhos Inter. Han har skapat ett av världens tätaste försvar. Han har satsat på talanger som Balotelli och Santon. Balotelli förtjänar egentligen en egen artikel. Mitt förhållningssätt till den unge talangen är enkel: fascination. I mina ögon är han en av de största talanger jag någonsin sett - helt oförutsägbar, målfarlig, karismatisk och glider fram i banan. Att hans psyke inte är helt i balans är väl inte så konstigt med allt vad han har gått igenom, plus hur behandlas av motståndarna och deras fans, som utstuderat sysslar med rasistiska påhopp. Nåväl, Mourinho leder ligan och kommer vinna densamma, det är också ganska bra...
I vilket annat land åldras männen så väl som i Italien? Mancini, Prandelli, Spalletti och Gasperi... nja, kanske inte Gasperini då, men ni förstår poängen.
Det laget som var närmast att gå vidare och dessutom mot det kanske svåraste motståndet var Juventus. Små marginaler förtjänar man dock och nästa år kommer de att vara på ”den gamal damens” sida igen, som så många gånger innan. Det finns vissa incitament av vinnarkultur i vissa klubbar som verkar till deras fördel. Milan är en sådan klubb, Manchester United en annan och Juventus ytterligare en. Dessa klubbar är inte bara fotboll de är religion, kult, historia och vinnare. Detta skapas inte över en natt utan har skapats av blod, svett och tårar av generationer av personer som hägivit den bästa tiden av sin prestation åt klubben. Det är därför jag inte är orolig över Juventus.
Man har hittills följt den plan som man själv lade upp då man degraderades till Serie B. Man har succesivt byggt laget och klubben som det moderna företaget man är. Man bygger ny arena, Fiat går bra (snart kanske med svensk koppling), styrelsen är fräsch och ambitiös och man skyndar långsamt. Skulle man sparka Ranieri så är det också ett väl avvägt beslut, gör man det så anser man att han inte är mannen som nästa år skall utamana både i Europa och Italien. Isåfall är det med sorg jag ser Claudio lämna, alltid tyckt om hans sympatiska sätt och han har alltid trott på sin filosofi och aldrig skapat onödiga negativa rubriker. Han har varit perfekt för Juventus. Frågan är om han är den rätte för framtiden?
Inget lag i Italien har samma offensiva högstanivå som Milan. När allt stämmer för ”gamlingarna” så är man fruktansvärt giftiga. Faktum är ju att förutom Inzaghi så står man väl rustade offensivt inför framtiden. Ka-Pa-Ro är spelare som kan och borde kunna vinna titlar åt en allt mer frustrerad storklubb. Mian vet vad de gör och man kommer inte att göra några stressade beslut angående någonting som händer i klubben. Man har till nästa säsong både en ny mittback i Tiago Neves och en ytterback i Felipe Mattioni. Jag skulle vilja se en till mittback av yppersta världsklass samt en offensiv mittfältare som kan ersätta ”chipsröven” Seedorf.
Man skall aldrig underskatta Milan eller deras förmåga att vinna. Carlo Ancelotti har varit i familjen Milan länge och väl. Milan tar hand om sina spelare och ledare på ett sätt som gör dem till ett gott föredome för alla klubbar världen över. Till skillnad från många andra så ger man sina spelare livskvalitet och uppskattning livet ut det kan både Thomas Nordahl och Ibrahim Ba intyga. Det skall dock sägas att årets prestation i Uefacupen var pinsam och nederlaget mot Werder Bremen är förhoppningsvis bara ett snedsteg och inte en indikation på att ”öl-igan” är bättre än Serie A.
Vill bara säga att jag gillar Bundesliga, ett mycket gott föredome inom europeisk fotboll. Jag kan inte hjälpa att känna mig lite bitter på Bundesliga då den faktiskt mår mycket bra, där kan vi i Italien lära oss mycket när det handlar om infrastruktur, priser, arenor, ekonomi och inte minst publikfrågan.
Sampdoria var den gångna säsongen det klassiska exemplet på ett lag med för svag trupp för att slåss både i Europa och i ligan. Man besegrade Sevilla hemma och gick till slutspel. Ingen skugga skall falla över Walter Mazzarris mannar. Med ytterligare förstärkningar i defensiven och med firma Pazzini-Cassano intakt så utfärdas varning för Sampdoria till nästa säsong.
Fiorentina förtjänar sin Champions League-plats som det troligtvis kommer knipa. Ordet projekt har jag använt ofta och Fiorentina är ett positivt exempel på ett lyckat projekt som steg för steg börjar kunna utmana i toppen. Som för alla ”små” storklubbar så brottas man med sin identitet, har man råd att behålla sina bästa spelare och vill de stanna? Corvino-Prandelli och inte minst Della Valle har viktiga beslut att fatta, Förhoppningsvis bestämmer de sig för att fortsätta satsa på inslagen väg då man har gjort väldigt få felbeslut. Det viktigaste för klubben är att den ovan nämna trion hålls intakt, annars faller hela bygget.
Det är allt mer utmärkande i dagens internationella fotboll att lagen måste drivas som moderna företag. De lag i Italien som förstår detta är våra hopp i framtiden. Ord som ekonomisk doping, fusk, våld eller bristfällig infrastruktur försvinner då detta är termer som företag eller klubbar vill förknippas med. Framtiden stavas hälsokontroll och jag tror att klubbar som Napoli, Juventus och Fiorentina är moderna projekt som ger oss anledning att börja tro på framtiden igen.
