Funderingar kring “det nya Gli Azzurri”
I händelse av intresset för det italienska landslaget har man självklart åsikter och tankar om Trapattonis renoverade landslagstrupp.
Först några ord om debutanterna.
Carlo Cudicini: Skulle ljuga om jag påstod att jag sett mycket av Chelsea i höst, men det lilla jag sett av Cudicini har enbart varit positivt. Även det jag såg under förra säsongen borgade för att han i alla fall skulle vara med i snacket om att vara tredjekeeper i Azzurri.
Alessandro Birindelli: Mycket underskattad ytterback som nästan måste ses som en kopia av Pessotto, dock en spegelvänd sådan. I jämförelse med Pessotto är Biri kanske något svagare allround, men han är snabbare och har ett bättre skott än kollegan.
Nicola Legrottaglie: Jätten i Chievos försvar har väl varit halvaktuell hela säsongen, så nu när Materazzi tvingades lämna in var Legrottaglie den naturlige ersättaren. 26 år är inte gammalt så vill det sig väl kan han ha flera år av landslagsspel framför sig.
Carlo Nervo: Bättre sent än aldrig. 31 år gammal får han äntligen chansen, Bolognas pålitlige ytter. Började som forward men har sakta men säkert jobbat sig nedåt i banan och kan nu husera på hela kanten. Italienska yttermittfältare finns det inte många av så den gode Carlo har ett guldläge att slå sig in i landslaget på allvar.
Simone Perrotta: Kan till skillnad från näst intill alla andra innermittfältare med italiensk pass även bidra till sitt lags offensiv. Var en stor talang i Reggina för ett antal år sen men flytten till Juventus förstörde mycket. Fick börja om i Bari och har nu i Chievo äntligen lämnat talangstadiet.
Eugenio Corini: Borde varit med redan för ett år sedan men Trapattoni ville annat. Italien var ju då ett riktigt bra landslag så det kan man ju till viss del förstå, men vi som sett VM och matcherna därefter är säkert rörande överrens om att en spelare som Corini är precis det som saknats.
Antonio Di Natale: I topp i skytteligan, det räcker för att få chansen. Seconda punta-spelare av landslagsklass är det inte alltför gott om så Di Natale står inte inför någon omöjlig uppgift om han vill slå sig in i landslaget. Kanske får han någon gång spela bredvid polaren Montella?
Nu till frågetecknen.
Mark Iuliano: Etablerad i Serie A och landslaget, men är han verkligen landslagsmässig? Personligen ser jag honom som en stor säkerhetsrisk, precis som många Roma-fans ser på Zebina. Iuliano har för vana att bjuda motståndarna på farliga frisparkar och dra på sig onödigt många kort. Har dock rutinen och kan vara välbehövlig nu när Nesta och Materazzi saknas.
Damiano Zenoni: Har varit varken bäst eller sämst i bottenlaget Atalanta. Trap måste tänka på framtiden när han tar ut Zenoni, för han har potential och har framtiden för sig. Trap förnyar med Zenoni, men han förbättrar knappast i dagsläget.
Massimo Ambrosini: Har inte imponerats ett dugg av Ambrosini i höst. Trap tycker väl att en liten stomme måste behållas på mittfältet, därför plockar han med Ambrosini.
Marco Di Vaio: Kanske inte direkt ett frågetecken. Di Vaio, Delvecchio, Montella, Marazzina, det är hugget som stucket om vem som ska tas ut. Di Vaio får väl anses som formstarkast av dessa herrar.
Dessa saknar jag!
Francesco Coco: Eftersom jag vill se Italien spela med en trebackslinje saknar jag Coco av den enkla anledningen att det endast finns fyra naturliga yttrar i truppen.
Alessio Tacchinardi: Är på väg mot en ny vår. Har varit bättre än flera av de uttagna mittfältarna och dessutom spelar han i medgång, till skillnad från exempelvis Zenoni som mest harvat i uppförsbacke.
Enzo Maresca: Piacenzas bästa spelare och en av ligan bästa mittfältare hittills. Varför Maresca inte är uttagen är för mig en gåta. Marescas tid kommer väl, men visst ska de väl bästa spelarna vara med i landslaget?
* * *
Det ska hursomhelst bli väldigt kul att se Gli Azzurri på onsdag. Jag vill se en tillbakagång till 3-4-1-2-systemet som fungerade så väl före VM. Italien har ont om yttrar, däremot gott om kvalitet centralt, varför då ha onödigt många kantspelare? Jag ser gärna ett helt nytt mittfält i form av Corini, Perrotta och Pirlo. De nya spelarna som får chansen (nån måste ju få spela!) kommer garanterat att visa upp en bättre inställning än vad vi såg exempelvis senast mot Wales.
På återhörande!
