Italien-Nya Zealand 4-3: Totalt intetsägande
Uppvärming på sydafrikansk mark inför Confederations Cup. Den som hade frågor inför matchen har kvar de flesta fortfarande. Jag lyssnade inte till vad Lippi sa efteråt men han var säkert nöjd. Det är i alla fall vad han alltid säger.
Lippi chockade fotbollsvärlden och helt säkert även världen där utanför med att mönstra fyra ystra anfallare från start: Pepe till höger, Quagliarella till vänster, Rossi som trekvartare och Gilardino på topp.
Med en sådan balans, eller obalans om man vill det, fick Gattuso och Palombo lägga allt fokus på att hålla rent framför backlinjen. Vilket i ärlighetens namn är det de är bäst på. En cyniker skulle säga att det är det enda de är bra på.
Mittbacksparet från C-landslagssegern i lördags fick spela ihop sig igen, den här gången med Dossena och Santon utanför sig. Amelia vaktade kassen.
Det här med träningsmatcher har ju som jag tjatat om sedan Jesus gick på vatten aldrig varit Italiens favoritgren, lördagens lyckliga gossar undantaget. Av den anledningen fick vi se Nya Zeeland skalla in 1-0 genom Smeltz utan någon som helst markering.
Italien hade problem att komma till. Pepe levererade crossar, Rossi kutade och dribblade efter bästa förmåga och Gila slet i sin ensamhet. En gång lyckades man med vad man ville då Rossi tog sig igenom till vänster och serverade Gilardino på skallen till 1-1.
Som om markeringen vid de svartas första mål inte var undermålig nog såg Dossena till att inte hindra sin gubbe att nicka in 2-1. Italien gick till pausvila i underläge. Mot Nya Zeeland. Jag vill inte klanka ner på någon, men Nya Zeeland är trots allt Nya Zeeland. Och de har förlorat mot Fiji i VM-kvalet!
Lippi ångrade sin offensiv från start genom att skicka in Pirlo för Rossi till andra halvlek. Rossi kommer få mycket att stå i när han ska göra saknaden av Di Natale så minimal som möjligt så amerikanen behöver vila.
Pirlos entre hade lite att göra med Dossenas inlägg och Gilardinos kvittering direkt efter paus. Gila ser het ut, kanske ska vi slippa svettas över Tonis tröghet de närmaste veckorna.
Amelia i målet gjorde inte mycket för att lindra oron för vad som ska hända om Buffon blir skadad. Han var inte i närheten av att rädda någon an målnickarna vilket han borde ha varit. Han krokade ner en nyazeeländare med näven i straffområdet och släppte in den efterföljande straffen under buken. Vad sätter han för betyg på sig själv mån tro?
Lippi reagerade med att slita upp Toni, Montolivo, Camoranesi och Iaquinta från bänken och knuffa in dem på planen. En förlust mot Nya Zeeland vore till och med för svårt för Lippi att kunna snacka bort. När han funderat lite till fick även Zambrotta känna på den sydafrikanska matchatmosfären.
Lippi fick betalt relativt kvickt. Pirlos kvicka boll i djupled friställde Iaquinta som inte heller den här gången hade några problem med att rulla bollen i nät. Tre lika.
Iaquinta igen. Väggspel med Toni. Nej, inget väggspel. Toni skottar. Iaquinta petar in returen. Gioco regolare med högst tre centimeter. Italien har vänt. Iaquinta har vänt. Sen är det bara att gömma bollen tills timglaset runnit ut.
C-laget körde över Nordirland, B-laget har problem med Nya Zeeland. Jag vågar inte ens tänka på hur det ska gå för A-laget. Jag försöker intala mig att bara ett fåtal av de här spelarna spelar på måndag. Det hjälper inte.
Det enda som står klart efter den här matchen är att Iaquinta, Gilardino och Rossi ska spela på topp. Så lär det med andra ord inte alls bli.
Jag borde slutat nostalgidrömma om Totti och Nesta för länge sedan men det blir svårare och svårare. Det är inte samma sak längre.
Italien: Amelia; Santon (Zambrotta 65), Legrottaglie, Gamberini, Dossena; Gattuso (Montolivo 60), Palombo; Pepe (Camoranesi 60), Rossi (Pirlo 46), Quagliarella (Iaquinta 60); Gilardino (Toni 60)
Nya Zealand: Moss; Mulligan, Vicelich, Boyens, Lochead; Bertos, Brown, Elliot, Brockie (Barron 75); Smeltz, Killen (Wood 80)
