Inför USA-Italien: Att sätta tonen för turneringen
Premiär. Det måste gå bra. Det kan gå bra. Italien har aldrig förlorat mot USA. Det behöver å andra sidan inte betyda någonting. Gli Azzurris form är oviss, förväntningarna är låga. Vi kör och ser hur långt det räcker.
En knappt seger mot Nya Zeeland och en uppvärmningsvinst med 6-0 mot ett lokalt lag gör Italien till oerhört svårbedömda. Ser vi tillbaka ett helt år står det klart att Italien inte är något vidare fotbollslag längre. Det kan vi emellertid sluta älta, nu står vi på noll.
Förbundskapten Lippi hoppas få se sitt lag spela bra fotboll under turneringen:
- Vi vill växa som lag. En av de viktigaste sakerna är att hitta våra styrkor och utnyttja alla möjligheter för att bli så bra vi kan. Matchen mot USA är den viktigaste. Vi måste vinna. Om den första matchen går bra kommer det influera de kommande. Om vi förlorar blir det svårt att komma igen.
Gigi Buffon har också sagt några ord inför turneringsstarten:
- Det har gått tre år sedan vi blev världsmästare så vi kan inte ses som favoriter längre. Brasilien har kanske den bästa och bredaste truppen men vi och Spanien kommer ge dem en match. För mig är den här turneringen värd mycket. Det är de bästa länderna från varje kontinent och när man sätter på sig landslagströjan måste man alltid ge sitt yttersta.
- Vi försöker bevara vårt starka lag och samtidigt fasa in yngre spelare. Om ett år kommer det säkert finnas andra spelare som är redo för landslaget. Italien producerar alltid spelare som kan ta över.
Startelvan
Tyvärr tycks Lippi välja ett sensationsfritt och ganska trist lag. Vilket i och för sig inte vad ett dugg oväntat.
Cannavaro kommer inte till spel. Han har problem med höger vadmuskel och är i bästa fall tillbaka till matchen mot Egypten på torsdag. Som om det inte vore illa nog dras även hans ersättare Legrottaglie med problem, i hans fall en ljumske. Skulle även Duca tvingas avstå spel får Chiellini Gamberini som partner. Preliminärt räknar man med att Legrottaglie ska spela.
På kanterna blir det Grosso och Zambrotta. Tragiskt att det fortfarande inte finns bättre alternativ, även om Zambrotta fortfarande är en ytterst duglig fotbollspelare och Grosso alltid växer i nationens tröja. Om än inte till juni 2006-nivå, men ändå. Man kan inte låta bli att bli lite nostalgisk när han travar fram längs linjen.
Lippi kommer inte göra några förändringar på sitt sedan länge föredragna mittfält. Pirlo gjorde ett bra inhopp mot Nya Zealand och är en av Lippis nycklar, oavsett form. Så länge Pirlo spelar kommer Gattuso också göra det trots att han inte spelat många matcher sedan han kom tillbaka från skadan. Palombo står säkert beredd. De Rossi är självklar, trots att han definitivt gjort bättre säsonger.
De är i anfallet det finns flest alternativ och flest intressanta kombinationer. Tyvärr tycks Lippi fega och välja Camoranesi på högerkanten. Det är absolut inget fel på Camoranesi men han fungerar klart sämre som kantspelare i ett tremannaanfall och han har i ärlighetens namn inte gjort något vettigt på en kritad gräsmatta på flera månader.
Iaquinta får flytta över till vänstersidan vilket säkert inte kommer märkas. Hans form är utmärkt och han behövs i alla lag och formationer. Gilardino startar centralt vilket är fullt naturligt sett till formen.
Jag hade gärna sett Rossi istället för Camoranesi. Lippis val är av det klart försiktigare slaget. Rossi har i stort sett bara gjort bra ifrån sig i Lippis landslag och förtjänar all speltid han kan få. I övrigt är det bara att gilla läget. Det är som det är, truppen är den den är. Att Italien har turneringens äldsta lag kommer inte som någon överraskning.
Confederations Cup: USA-Italien
Tid: 15 juni 20:30
Arena: Loftus Versfeld Stadium, Tshwane/Pretoria
Domare: Pablo Pozo, Chile
Tips: 1-1. Amerikanerna gör första.
Källor: Gazzetta.it, Fifa.com
