Säsongens anti-elva
När vi plockat ut säsongens bästa elva och säsongens överraskningselva är det lätt att även plocka ut säsongens sämsta elva - besvikelsernas lag. Framröstat av redaktionerna, kommenterat av Lorenzo Medici.
Målvakt:
Juan Pablo Carrizo, Lazio
Kom till Lazio med ett fint rykte och med stora förväntningar på sig. Visade sig vara osäker, negativt våghalsig och alltför ofta helt enkelt klantig. Carrizo fick erfara att det är en sak att imponera i Argentina men helt annan att göra det i Serie A.
Backlinje:
Bruno Cirillo, Reggina
Försvararen från vackra Castellammare di Stabia var tyvärr inte lika vacker på plan. Spelade med hjärtat och gick frekvent in omdömeslöst i situationerna, det var inte ofta han gick in i en närkamp utan att få domslutet emot sig. Det vore inte så dumt att kombinera hjärta med hjärna ibland. Hade tretton gula kort och väldigt många förvirrande försvarsinsatser under säsongen 08/09 på sitt CV.
Philippe Senderos, Milan
Att Milan valde att låna den snälla björnen från Genève är ett mysterium som vi nog aldrig kommer få svar på. Det kan bara jämföras med deras värvning av Martin Laursen. Om Senderos hade det svårt i Premier League, varför skulle han inte ha det i Serie A? Hans mål (Ronaldinho gjorde det egentligen) mot Lecce på hemmaplan är ett oförglömligt moment, då hans glädjescener liknade ett mobbat barns revansch. Man kan i alla fall inte skylla på stackars Philippe att Milan trodde att det skulle funka.
Simone Loria, Roma
Kommer säkert för alltid kommas ihåg för sin fantastiska cykelspark mot Chievo men kommer säkerligen också för alltid kommas ihåg för alla sina självmål och för sin katastrofala säsong i Roma. Det kändes som om den gode Simone inte hade ett rätt på en hel säsong.
Cristian Molinaro, Juventus
Löpte enormt mycket under sina matcher men gjorde det oftast utan tanke. Gjorde även bort sig alldeles för ofta i positionsspelet och det vore kul om åtminstone vartannat inlägg satt som det skulle. Varför Juve inte har en bättre vänsterback är en gåta.
Mittfält:
Ricardo Quaresma, Inter
Med tanke på hans höga övergångssumma var han antagligen säsongens besvikelse. Överdrev yttersidor hit och dit och gjorde det ofta för svårt för sig. Till slut tröttnade Mourinho och skickade honom till London där det inte gick mycket bättre. Måste bevisa till nästa säsong att han är mer än en strandlirare.
Christian Poulsen, Juventus
En värvning som visade sig vara så meningslös som man misstänkte. Hans sidledspassande och gnetande på mittplan måste ha gjort Daniel Andersson stolt. Syntes på offensiv planhalva lika ofta som en isbjörn i öknen.
Sergio Almirón, Fiorentina
Haussades upp efter sin säsong i Empoli men har varit ett sjunkande skepp sedan dess. Fick visserligen inte chansen så ofta under året i Fiorentina men när han väl fick den var han oftast aldrig med i spelet och passningsspelet funkade sällan.
Mancini, Inter
Hans överstegsfinter från Stade de Gerland var som bortblåsta och det var även hans självförtroende efter ett par månader in på säsongen. När sen Mourinho bytte spelsystem var det godnatt.
Anfallare:
Ronaldinho, Milan
Värvades antagligen lika mycket för att sälja tröjor som för sina prestationer på plan. Hade sina stunder under året men mestadels var han skadad, otränad eller bänkad. Sorgligt att se hans lekfulla själ och hans hästgarv slockna ju längre säsongen gick. Förhoppningsvis kommer det mer positiva kapitel i Ronaldinhos oskrivna historia.
Andriy Shevchenko, Milan
Förhoppningarna om att Sheva skulle finna sina guldskor på San Siro försvann relativt fort. Självförtroendet, explosiviteten och målfarligheten från förr var lika spårlöst borta som på Stamford Bridge. Slutresultatet blev ett nostalgiskt och smått tragiskt försök att återfå ukrainsk stjärnglans.
Tränare:
Claudio Ranieri, Juventus
De gamla tränarrävarnas tid känns förbi. Idag är mod viktigare än erfarenhet och i ett lag som Juventus måste vardagen präglas mer av viljan att vinna än rädslan att förlora. Så var inte alltid fallet med Ranieri. Han led ofta av feghet och var för tam i matchcoachningen. I många av matcherna väntade han för länge med bytena och Giovinco borde ha använts mer. Till slut orkade inte Juve-ledningen längre och bytte ut honom välförtjänt mot Ferrara.
