Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: Lönetak? 19 aug
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här.
1992 blev Lentini världens dyraste fotbollsspelare.
Dåtidens drygt 140 miljoner var hisnande och summan blev den gnista som fick transfermarknaden att explodera. Lentini köptes till Milan av Silvio Berlusconi som nonchalant viftade bort alla varningar om överhettade marknader och fantasisummor.
Man skulle faktiskt kunna säga att det var Silvio Berlusconi som startade den transferkarusell som sedan i mitten av 90-talet spred sig över hela Europa och som på många sätt blödde sönder flera klubbar.
Förra året köpte Milan nästan ett helt nytt lag. Ingen av spelarna levererade direkt. Men de kostade förmodligen en himla massa pengar.
Nu vill Silvio införa ett lönetak inom fotbollen.
Den som tror att Berlusconi helt plötsligt drabbats av Den Stora Insikten vad det gäller transfersummor, bör nog tänka om.
Det har länge ryktats om en allt tommare kassa hos Milan. Det är den enda anledningen till uttalandet, Silvio har under sina år som premiärminister och president gjort mycket för sig själv men lite för den italienska fotbollen.
Att rädda sig själv utan eftertanke är något av en sjuka bland dessa presidenter. Gamla synder förtigs.
Genoas Preziosi framställer sig exempelvis gärna som en ny president, en som utmanar systemet.
För några år sedan var han inblandad i mutskandaler när Genoa mötte Venezia, han har också skumraskaffärer i Como bakom sig.
En annan som gärna pratar väl om sig själv är Lazios Claudio Lotito. Han dömdes för finansbrott för inte så längesedan, De Laurentiis investerar i svartbyggen på mark kontrollerad av camorran.
Faktum är att i princip varenda en av de familjer som styr den italienska fotbollen har något eller några skelett i garderoben.
Det verkar mer eller mindre vara ett yrkeskrav i branschen.
Kanske är det bara logiskt.
För den som skapat systemet och den skugglika hanteringen av il calcio är tillika landets ledare.
Nu vill han införa lönetak. Säger han.
Men egentligen vill han bara rädda sig själv.
Om detta är ytterligare är ett tecken på Silvios avveckling inom fotbollen är det bara positivt. Vad italiensk fotboll behöver är inte fler undanflykter utan fler konkreta lösningar.
Och sådana finns det nu faktiskt gott om trots allt.
(Jag återkommer under veckan med del två i min tippning.
ha det bra så länge)
