Stadsrivaler: Tre annorlunda derbyn
Denna artikel bygger på en lite annorlunda vinkling av stadsrivalsderbyn. En utsträckt hand till stadsrivalerna är det vi försöker uppnå. En utsträckt hand som inte blir avbiten utan skakad. Om än bara för stunden. Nico Farback ger er tre stadsrivalsderbyn på sitt sätt.
Nu till en lite mer faktabaserad förklaring av artikeln. Det här är ett projekt som går emot det vanliga ”hata rivalerna”-formatet. Vi ser förbi allt sådant. Istället ställer vi här frågan – Vem av stadsrivalens spelare ser du helst i ditt lag och varför? En fråga som jag kan säga att många som tillfrågades inte var beredda att svara på. Förståeligt. Det finns en anledning till att dessa fans och dess lag kallas rivaler. Slutsnackat. Jag ger er här Stadsrivaler – Fan vs. Fan på ett helt annat sätt än du är van vid. Prego.
Roma
Först. Jag älskar Svenska Fans. Ingenstans har jag fått ta emot så mycket som där. Men det spelar ingen roll. För ingenstans har jag mött så mycket respekt och kärlek som på Svenska Fans... Jag fick hela Romaredaktionen på mig för att jag... vet inte varför riktigt. Jag stod väl ut för mycket. De fick väl uppfattningen att jag hade höga tankar om mig själv. Det har jag inte. Kanske är det därför jag skriver så mycket. Jag vill arbeta mig upp till någon form av värdighet varje dag. Jag vill kunna se mig själv i ögonen.
Att få skriva om Roma och italiensk fotboll är det häftigaste man kan göra och jag är väldigt tacksam och väldigt ödmjuk för de framgångar jag nått senaste tiden. Jag älskar Roma. Jag älskar allting med den där klubben.
I vintras skar det sig rejält med Romaredaktionen efter att jag gått med en Laziovän på derbyt. Jag stod intill Lazioklacken. Mina sympatier ifrågasattes. Det gjorde ont. Det är bara förvirrade snorungar och missunnsamma stackare som får tro att kärleken till laget vacklar för att man följer med en polare med annan färg på halsduken till matchen.
Hade det inte varit den grejen, hade det varit något annat. Jag älskar Roma. De älskar Roma. De gör alla ett enormt jobb med att sprida Romaelden i Sverige. Jag önskar dem all lycka till.
Tidigt på vissa matchdagar kunde man inför Lazios hemmamatcher se kostymklädda män med solglasögon och öronsnäckor smyga runt och hänga upp banderoller mitt i tevekamerornas blickfång. Grande Lotito stod det bland annat på dem. När Curva Nord sedan buade ut sin president zoomade kameran in banderollerna och sedan den mystiskt leende presidenten...
Lotito är galen. Han är dock fotbollspresident så han kommer undan. Han är dessutom en rätt duktig president. Han har klarat sig. Han överlever. Han är kvar på sin post. Då är man en vinnare. Så enkel är matematiken i maktens korridorer. Särskilt i Italien.
Alessandro Nestas pappa intervjuades en gång i teve och fick frågan vad han tyckte om sonen spelade i Milan.
- Min som kommer alltid spela i Lazio, sade pappan.
Briljant.
Alessandro Nesta är en spelare som jag gladeligen skulle sett i Roma. Just nu tycker jag om Zárate. Han verkar vara en bångstyrig jävel och jag vet inte om det är sant att Lazio köpte honom efter att ha sett honom på You Tube men han är kvick, målfarlig, snabb och passningsskicklig.
Jag vet folk som hatar varandra fast de har identiska halsdukar, sydda i samma fabrik, skapade av samma märke, med en skillnad; att de har olika färgkombinationer på den där halsduken... Det är samma stad. Det är samma land. Vi har nog av sönderfall och splittring. Jag älskar Roma. Jag kommer aldrig älska Lazio. Men jag hatar inte. Jag slutade hata när jag kom på att det är en allt för enkel och pervers utväg ut ur mitt eget dåliga mående. Det är så jag ser på hat idag. Som små, missunnsamma människors förvridna sorg.
Forza Grande Roma.
Marcus Birro
vs. Lazio
Lazio har just nu en trixig situation att lösa (Pandev, Ledesma och de tusen andra spelare som borde säljas). Det har sagts att man löser det denna vecka så jag räknar med att Ledesma faktiskt inte stannar. Eller oavsett vad så säger jag utan mer fördröjning David Pizarro. Ledesma är hjärtskärande ojämn och ser fan i mig ut som Pirlo 2 på planen. Totalt ointresserad.
Därför väljer jag David Pizarro som är en smidig och snabbtänkt spelfördelare som skulle passa grymt i Lazio där han skulle servera bollar i djupled till anfallare och yttrar. Pizarros jämnhet och kvalité och Ledesmas brist på den skulle ge oss en trygghet varje match då man alltid skulle veta att Pizarro levererar. Lazio skulle i och med detta nyförvärv bli mycket jämnare och skulle troligen inte behöva falla tillbaka på Dabo och liknande spelare för att stå för spelfördelandet lika ofta.
Christoffer Larsson
Milan
För mig var denna spelare en självklarhet. Även fast Inter har en sådan otroligt stark trupp i år så visste jag i första sekund vem jag vill se i den röd-svarta tröjan. Just i detta fall kanske den inte skulle vara röd-svart, utan mer självlysande.
Jag syftar självklart på Júlio César. Det finns bara en man som är bättre än denna person, och den mannen, som jag lätt kan säga är en levande legend eller son av en gud i mina ögon, är Gianluigi Buffon.
Inte nog med att jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket jag tycker om Buffon. Skillnaden mellan Júlio är hårfin. Många rankar dessa för sig själva av rent tycke, men ska man hårdgranska denna duell med historisk statistik så tar Gianluigi hem första platsen.
Som jag skrev tidigare så har Inter en stark trupp i år. Faktum är att jag är så otroligt avundsjuk på att de både har Eto´o och Balotelli. Men Júlio är det självklara valet. Han är en sådan otroligt skicklig målvakt samt stabil som få. Jag menar att han oavsett vad levererar. Gör alltid bra matcher! Vem vill inte ha honom i sitt lag?
Kollar man på Milan just nu så är det just en målvakt vi behöver, Vi har en Christian Abbiati som är skadad. En Dida som ingen Milanista vill se ståendes mellan stolparna (även han skadad). En Flavio Roma som inte tillför mycket mer är Željko Kalac och slutligen Marco Storari (stod mot Siena) som är född reserv och inte borde ha något att göra nära starttröjan i Milan.
Skulle vi få in en spelare som Cesar så kunde vi börja våga lite mer framåt. Vi skulle bli betydligt mycket mer stabila och laget, framförallt backlinjen, skulle känna en helt annan trygghet. Det känns som om laget tappar så fort Abbiati inte finns med. Tänk då hur stor skillnad Cesar skulle göra. Han är en målvakt som skulle kunna vinna matcher åt oss på egen hand med sitt briljanta målvaktsspel och det är anledningen till varför jag skulle vilja se honom i Milan.
Robin Gatti
vs. Inter
Från våra eviga rivaler och stadsbröder Milan finns det endast en spelare som jag tror skulle tillföra Inter något som man inte har. Spelaren jag pratar om är Ronaldo de Assis Moreira, mer känd som Ronaldinho.
På den position som Ronaldinho skulle ta i Inter spelar just nu Dejan Stankovic, säga vad man vill om Dejan, han har ett fantastiskt hjärta för Inter och han sliter ihjäl sig varje gång han drar på sig den Blåsvarta tröjan, men han håller allt som oftast inte som en offensiv spelfördelare. Detta är varför jag skulle vilja se Dejan ta steget ner på ett defensivt mittfält för att öppna upp rollen för en Trequartista av klass. På marknaden finns det inte längre så många renodlade offensiva mittfältare, därför är Ronaldinho mitt självklara val om jag skulle välja från Milan.
Ronaldinho är av många sedd som den bästa fotbollsspelaren i sin generation, han har vunnit ett VM och vann 2006 CL med Barcelona. Ronaldinho har allt som behövs när han är i form, han är snabb, teknisk och har en spelförståelse som inte många kan mäta sig med. Att han även slår frisparkar av världsklass och har ett grymt avslut gör han till ett hot mot vilket lag som helst.
Med Ronaldinho i Inter skulle formationen troligen se ut såhär:
------------Julio Cesar----------------
Maicon---Lucio—Samuel---Santon
--------Cambiasso-Zanetti---------
-----------Ronaldinho-----------
Balotelli----Milito------Etoo---
Eller:
---------Julio Cesar-------
Maicon-Lucio-Samuel-Santon
---Zanetti-Cambiasso-Stankovic
------------Ronaldinho-----------
---------Etoo-Milito---------------
Så Ronaldinho hade tillfört vad som saknas i dagens Inter, en mångsidig offensiv kreatör av klass. Dock så har Ronaldinho också sina svaga punkter, i båda Derbyna mot Inter så var han förra säsongen världsklass, men när det gick lite sämre för honom under Ancelotti kunde man se Ronaldinho bli inbytt för att sedan gå runt på planen, vilket absolut inte håller för en professionell fotbollsspelare som Ronaldinho. I år ser han dock vassare ut och om han får hålla sig skadefri kan han kanske bära Milan på sina axlar.
Siavoush Fallahi
Juventus
Är det något Juventus kan behöva är det en ytterback eller två. Tyvärr är det precis vad Torino behöver. Marco Pisano kan vara en vettig krabat de flesta dagar utan att för den skull direkt sparka undan benen på varken Molinaro eller De Ceglie. En femteanfallare som Bianchi eller Amoruso hade suttit fint. Så länge vi har Giovinco är dock det behovet lika med noll. Att tacka nej till en kille som Blerim Džemaili skulle däremot inte vara befogat. När det smäller som hårdast är det inte säkert att vi kan lita på att Tiago kliver in och köttar, och tänk om Salihamidzic har ännu en dålig dag? Džemaili har vilja, attityd och fysik.
Juve har alltid låtit haft tre hästar framför (faktiskt bakom om det ska passa in i det här sammanhanget) varje kusk. Džemaili måste ha kopior på delar av Thiago Mottas DNA i sig. Han drar sig inte för att visa tänderna när någon utmanar.
Jonas Söderström
vs. Torino
I och med att Rosina lämnat skulle jag vilja se trollkarlen Giovinco i Turins andra klubb. I Torino skulle han få mycket mer speltid och skulle med stor säkerhet bli fantastisk. Problemet med Giovinco är, enligt mig, att han inte får den chans att utvecklas som han behöver. Jag vet att han har svagheter, hans förmåga att glida ur matcher är en av dem, men med tillräcklig speltid skulle han kunna jobba bort sina dåliga sidor.
Med Sebastian Giovinco i laget skulle Torino leka sig upp i Serie A igen och kanske skulle Giovinco i framtiden få liknande status i laget och världen som en viss Antonio Cassano. Rolando Bianchi skulle lätt kunna göra 14+ mål per säsong i Serie A med Giovinco i laget. Killen verkar även vara väldigt reko och skulle förhoppningsvis inte gå i Rosinas exakta fotspår (vi vet alla hur det slutade).
Karl Forsberg
Tack till alla som medverkat och gjort denna artikel möjlig!
Forza il Calcio
Till sist. För alla som undrar varför både Genoa - Sampdoria och Catania - Palermo har utelämnats. Dessa två derbyn kommer att forma "Stadsrivaler del 2" som publiceras nästa vecka.
