Livet som laziale
Nico Farback ger er en insyn i ett liv som laziale. Mats Lerneby svarar på frågorna.
När började du hålla på Lazio?
- Det var i samband med ett Rombesök i början av 90-talet. Jag och min bror gick på Lazio-Cagliari och fullständigt knockades av läktarens passion som hälldes över oss. Jag minns hur en 75-årig tant stod upp och skrek ”Bella Beppe!” när Beppe Signori gjorde 3-0. Det var och är fortfarande ett fantastiskt minne. Efter det blev det Lazio naturligt.
Lazio var under den här perioden ett lag som det hände mycket kring. Man hade fantastiska spelare, Zeman rökte, mumlade och tränade, det bråkades på läktarna, Lazio var fram tills dess att Eriksson tog över en slags torktumlande cirkus där allt kunde hända.
Vad utmärker en laziale?
- Lazio är aldrig stabilt. Enda gången laget uppvisat någon slags form av stabilitet var under Eriksson-eran, annars är det mest upp och ner hela tiden. Laget kan spela ut Juventus hemma och sedan falla med 3-0 borta mot ett b-lagsbetonat Ancona.
En laziale blir därför på något sätt personen som alltid hoppas på mirakel men som hela tiden tyst får lida. Under säsongen 94-95 sades det att Lazio var det lag som träffade stolparna mest vilket för oss fans bara var en bekräftelse på det vi redan visste: Djävulen var emot oss.
Men all denna otur, ger fantastisk tur och det enda laget som kunde vinna så fantastiskt som vi gjorde -00 är lazio.
Berätta lite om laziali i Italien och deras livsstil.
- Lazio och Lazios fans bygger hela sin mentalitet på underdog perspektivet. Att vara laziale i Rom är att vara 1 av 10. Så är det. Den som säger annorlunda ljuger.
Men det gör laziali speciella. De skiljer ut sig från mängden. Det är som ett hemligt sällskap. Man kan betala på en bar i Rom och så får ägaren syn på Laziologgan på plånboken. Han lutar sig förbindligt över disken och viskar: ”jag också”.
Ibland får jag en känsla av att de mer välbeställda invånarna i Rom är lazialis, men det känns efter aprilbesöket mest som en myt. Laziale är få i rom men stolta över det, vilket givetvis skapar ett enormt lillebror-storebrors komplex som (vad de andra än säger) används av båda sidor och skapar den rätt härliga rivalitet som finns i Rom.
Hur är livet som laziale?
- Livet som laziale skiljer sig givetvis beroende på var du bor. Bor du i en sunkig förort norr om Monte Mario är lazialelivet tämligen annorlunda än om du cyklar till jobbet i Göteborg varje morgon. Men vad som förenar är känslan av att hela tiden slå ur underläge, förlorarmentalitet skulle man kanske kunna säga om man vill vara elak.
Hur känner du för Lazio och hur går tankarna när det är matchdags?
- Känslan av att se det ljusblåa laget på det gröna gräset är en känsla av att komma hem.
Jag ser alla matcher. Ser jag dem inte via stream eller på plats, lyssnar jag på radio.
Det finns matchdagar och så finns det MATCHDAGAR.
Med ålderns rätt (37 nu) har ett visst lugn infunnit sig men fortfarande är och blir jag hemskt nervös innan det drar igång. Det är som att komma upp på krönet av berg- och dalbanan sekunderna innan vagnen dånar nerför backen. Varje gång innan domaren blåser igång.
Berätta om känslan att stå i Curva Nord under match och kanske någon anekdot därifrån?
- Det finns en del anekdoter därifrån. Under matchen Lazio-Inter röktes det väldigt mycket illegal marijuana tre bänkrader ner från mig. Ett par killar hade inte en aning om vad som pågick på plan. Till slut fick deras polare Giorgio gå och handla och kom tillbaka i mitten av andra med 12 stora....chokladkakor.
Eller när en man i 40-års åldern under matchen mot Partizan Belgrad i Champions League stod och ryckte i en stol som han skulle slänga in på plan. Till slut utbrast han ett stort och ljudligt ”cazzo!” varpå hans polare tog fram en tändare och satte eld på stolen istället.
I derbyt 1998 ledde Lazio med 3-1 och en man framför mig blev själaglad och hoppade runt som en stolle. Roma reducerade och kvitterade på slutet. Något moloken upptäckte mannen att han tappat sin klocka och frågade sin bänkgranne, som svarade.
- Så glad som du blev förut? Tja... den klockan kan i princip ligga på vilken sektion som helst.
Den klocklöse begrundade detta och sen nickade han med ett leende.
Det är kort sagt fantastiskt att stå i Curva Nord när det funkar. Men när det inte gör det är det inte lika kul.
Hur är spelarnas relation till fansen?
- Komplicerad.
President Lotito – hur hatad är han egentligen och vad tycker du om honom?
- Även detta är en mycket, mycket komplicerad fråga. I korthet: Lotito är såväl hatad som älskad. Ingen kan ta ifrån honom det han gjort för Lazio, han räddade Lazio undan bankrutt. Den som säger någonting annat har en egen agenda eller alternativ världsuppfattning.
Däremot är Lotito kanske inte så smidig. Faktum är att han nog är allt annat än smidig. Den organisation som finns idag i klubben med Tare som sportchef är att betrakta som en effekt av det.
Vad tror du om lagets chanser i år?
- Får laget ordning på den mentala biten kan man göra underverk. Dessvärre kan man lika gärna floppa fullständigt. Som vanligt med andra ord.
Stort tack till Mats Lerneby.