Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: En stilla Söndag
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här.
Söndag morgon
Det är varmt.
Det är så varmt att man planerar sin vandring utefter var skuggorna finns på gatan. Till och med de i vanliga fall rätt aggressiva inkastarna på Via Cavour påverkas av värmen och vinkar trött bara förbi en när man passerar.
Jag tar tåget ut till Ostia. Undviker att hyra en solstol för 12 euro och hamnar direkt efteråt i bråk med en försäljare som vill sälja en sarong för 40 euro (han går ner till 10 efter en stund) innan jag sätter mig i skuggan av ett staket tillhörande en strandklubb.
Hit kommer familjer, pensionärer, väninnor, tonåringar och män som med allra största säkerhet legat och svettat sig fördärvade på gymmet innan de gick hit.
Någon har med sig frukt. Den gamla tanten bredvid har brett smörgåsar. Efter en minut har filtarna flyttats samman och en spontan måltid uppstått.
Man frågar varifrån man kommer, vem man känner och signora den här smörgåsen var riktigt god.
Med plirande ögon ropar en av tanterna till sig den racketspelande playboyen som står med vaderna i vågorna och han joggar likt en journalfilm upp till sällskapet och får smaka på frukten.
När han återvänder till spelet, sätter en av tanterna armbågen i sin väninnas sida och gör en gest åt den välbyggde mannen, den med smör på och de båda skrattar som skolflickor.
Efter en timme kommer ett par i 50-års åldern. De slår sig ner bredvid mig och har utrustning med sig för tre veckors campande. Han ser mina tidningar och vi börjar pratar. Om matchen ikväll men mest om Roma. Den här mannen älskar Roma.
- När arenan blir klar ska jag åka dit varje dag för att be, säger han.
Jag skrattar och säger att det blir nog bra för Roma behöver all hjälp de kan få.
- Hur menar du?
Jag bläddrar fram några sidor till artikeln om arenan som enligt uppgifter inte ska kosta Roma en krona.
- Hur är det möjligt? Frågar jag.
Mannen läser igenom texten.
Sen fnyser han.
- Hur de bygger ger jag fan i. Bara det blir en arena.
Jag säger adjö och tar tåget hem, strävar uppför backen i värmen och ramlar in på hotellet.
Det är dags för siesta.
Värmen är tryckande. Det åskar.
Som ett preludim till matchen mot Juventus.
Det blir över 65 000 ikväll.
Ett magiskt spektakel.
Nu är jag här.
Efter det sedvanliga brottandet med ackreditering (det satt en ensam rädd kvinnan bakom disken och vi var väl ett trettiotal journalister som väntade...och väntade....) kom jag så in på arenan strax innan matchen började. Det kommer lite film från matchen framöver. Fem meter framför mig sitter den forne laziopresidenten Sergio Cragnotti.
Han ser gammal ut.
Lazio fick ett mål bortdömt i slutet av första. Folk blev som stolliga. Dånet från läktaren fick trumhinnorna att försmäkta.
Det är fantastiskt att få vara med om detta.
Det är italiensk fotboll när den är som bäst.
Juventus får till en situation efter 27 minuter och ur intet klappar Caceres till på volley och sätter den i bortre hörnet. Det är små marginaler. Enormt små.
Matchen är nämligen jämn så det förslår och det kan gå åt vilket håll. Men Lazio saknar den där eggen i anfallet idag och kanske är det den faktorn som avgör, nu byter man in Inzaghi.
Alltid ett tecken på kris.
Lazio gör inga mål. Juve gör ett till. Eller man kanske ska säga att Lazio fipplar till det på slutet.
- De spelade bra. Grabbarna spelade vackert idag.
Vi står i källaren i stadion och pratar med Lazios vicepresident. Jag hade inte ens en aning om att de hade en.
Juventus går förbi. Jag står en meter från Fabio Grosso som verkar väldigt trevlig.
Buffon är också trevlig men intervjuas hela tiden. Till slut tröttnar han.
Juventus president kommer förbi och pratar och skriver autografer, även han mycket vänlig.
Sen kommer godsägaren.
Eller Claudio Lotito.
Jag kastar mig över stängslet och säger vad jag vill. Lotito stannar. Rynkar på ögonen.
- Jag vill inte göra mer intervjuer. Inte nu.
Jag ställer en fråga.
Lotito pratar som en kulspruta.
Jag åker hem i baksätet i en god väns polares kompis BMW. De släpper av mig norr om Porta Pia.
Jag går hem i natten.
Det är omöjligt att sammanfatta det här landet.
Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av åkturen.
Dagen efter har CDS rubriken: En domarskandal!! Lazio blev rånat.
