4^ Sampdoria i topp
Sampdoria i toppen och uppvisning i Rom. Titelkandidaterna ångar vidare och Milan vinner med ett nödrop. Ännu har dock inte alla bitar fallit på plats.
I säsongsupptakten brukar allt som oftast många lag befinna sig på ovana positioner i serien. Kortsiktiga formtoppar avlöser makabra bottennapp. Så är också fallet i stövellandet i år. Inga konstigheter.
* * *
Det tog ett tag för det sargade Roma att komma igång men som man gjorde det mot Fiorentina. Viola spelade förvisso som om man helt glömt bort de framsteg laget tagit de senaste åren. Totti visade kämpaglöd och mer krävs inte för att de andra spelarna ska börja röra på dököttet. Synd bara att laget inte har någon bredd överhuvudtaget, sannolikheten att man ska kunna prestera lika bra konstant under säsongen är näst intill obefintlig.
Kul att se Rosella Sensis reaktioner efter målen. Oavsett vad alla romanisti tycker om klubbens skötsel känns det ändå som hon besitter något som blir allt mer sällsynt i dagens fotbollsvärld – hjärta.
För övrigt känns det fel att se Ranieri i Roma. Hans fotbollsfilosofi går nog inte riktigt ihop med hur Roma spelat tidigare säsonger och dagens trupp. Å andra sidan kan det bli hur bra som helst. Ranieri är en expert på att ta ett lag och göra det till ett stabilt topplag utan att för den delen vinna någonting. Kan Ranieri få Roma att bli stabila i toppen och inbringa den kontinuitet som saknas idag har han gjort mer än tillräckligt för klubben. Vill Roma längre måste man framöver göra sig av med honom. Ranieri är ingen vinnare.
* * *
Varför inte bara visa ut spelare som tar ”taktiska gula kort” i kontringssituationer? Vi såg det i flera matcher under helgen, däribland Roma-Fiorentina (Pasqual mot Riise), och maken till spelförstörelse får man leta efter. Att ens möjligheten finns att undvika en kontring genom att ta ett gult kort är orimligt. Å andra sidan är det inte helt säkert att det är rätt att ge domarkåren ännu en till synes godtycklig regel.
* * *
Inter fortsätter att vinna med uddamålet, om man bortser derbymatchen. Efter två uddamålssegrar hemma mot nykomlingar tog man återigen en uddamålsseger borta mot Cagliari. Jag är inte imponerad. Det känns oerhört svårt att bedöma Inters styrka anno 2009/10.
I ett annat perspektiv så kanske laget i år lärt sig att det är i toppmatcherna som man ska prestera på topp, och att man därför måste spara kraft mot bottenlagen. Bedömningen kräver hur som helst ytterligare matcher för att bli rättvis.
* * *
Juventus ångar på som bara den, trots skador. Att säsongsinlednings skadeläge börjat på samma illavarslande sätt som förra året oroar dock. Det kan inte vara en tillfällighet att Juventus nuförtiden alltid är så pass skadedrabbat som man är, jag har bara svårt att sätta fingret på någon specifik anledning. Att börja ifrågasätta träningsmetoden kanske är på sin plats men känns för djärvt då insynen är väldigt dålig.
Giovinco har ännu inte helt kommit till sin rätt. Han har förvisso bara spelat i de senaste tre matcherna, men jag väntar fortfarande på att Giovinco ska göra det där riktiga avtrycket. Det skulle vara så kul att se honom komma in och upprepa en insats à la Diego mot Roma. Varför släpper det aldrig?
En liten notis som kan konstateras berör Marchisios avslut när han satte tvåan för Juve. Varför gjorde han inte så mot Schweiz?
* * *
Det känns oerhört trist att det bara finns två lag som är tillräckligt slagkraftiga för att kämpa om Scudetton. De lagen är givetvis Inter och Juventus. Samtidigt känns det oerhört kul att det äntligen utkristalliserats lag som kan vara med och bli framtidens topplag i ligan. För Juventus och Inter betyder detta att antalet ”riktigt svåra” matcher decimerats men att antalet ”svåra” matcher blivit fler, i alla fall i byggcykeln av den nya Serie A-kartan.
För att ge ett exempel så har topplag som Milan och Roma tappat en nivå medan lag som Genoa och Sampdoria gått framåt de senaste åren och stigit en nivå. I längden innebär nog det en mer jämn strid om Scudetton. Hur ligans utformning ser ut om några år kan man dock än så länge bara spekulera i.
* * *
Att det var Seedorf som avgjorde mot Bologna är bara ironiskt. Den bespottade gamlingen klänger sig kvar i Milan som en desperat tonåring på efterfest. Han gjorde sannerligen ingen vidare insats mot Bologna men ser ändå till att avgöra matchen.
* * *
Apropå ånglok kan man nog inte undvika att nämna Samp. Klubben har för första gången i sin historia tagit full pott i de fyra inledande omgångarna och laget känns bättre än på länge. Cassano är som vanligt magisk. Lippi är en idiot.
Ekdal fick äntligen lite speltid efter två matchers frånvaro. Kul att se att Ekdal verkligen har chansen att ta en plats på riktigt i Siena. Fortsätter han spela som mot Samp kan det bli verklighet.
* * *
Atalanta fortsätter kräftgången. Någon som är överraskad?
* * *
Omgång fyra av Serie A är därmed avklarad och i slutändan får det ändå ses som en mellanomgång. Det enda riktigt bestående får anses vara Romas uppvaknande och Fiorentinas debacle på Olimpico. Resterande matchresultat känns på det stora hela inte allt för uppseendeväckande, med möjligt undantag för Chievo-Genoa. Nästa omgång ligger mitt i veckan och består av flera spännande möten. På återseende!