7^ Inget kan tas för givet
Säsongens Serie A är jämnare och ovissare än någonsin. Topplag blir mittenlag, bottenlag blir mittenlag och nykomlingar gör som de vill. Det finns inga gratisluncher längre.
Donadoni satt redan innan han åkte till Rom i skiten. Det gör man när ens chef säger att han gjort en misstag som anställde en. När man dessutom inte levererar enligt önskemål har man det inte lätt. Donadoni försökte sig på en slags Zeman-manöver och kastade ut Datolo på vänsterkanten i ett 3-5-2. Datolo är knappast någon försvarsspelare så det var en klar chansning.
Å andra sidan är det svårt att motivera hur man kan hålla en argentinsk landslagsman utanför startelvan. Att göra det är att idiotförklara Maradona. Det är dumt. Särskilt i Neapel.
Roma mot Napoli är en säsongens häftigaste matcher. Söderns största klubbar får en att glömma nordeuropéerna i Milano och Turin. Det är italiensk fotboll på riktigt, för att det är kul. En solig klassiker. Oerhört tråkigt att så få tog sig till Olimpico. Så många tomma klarblå stolar syns inte ens under en regnig Golden League-kväll.
Ingen kan se så oskadad ut som en skadad Totti. Framförallt när han gjort något viktigt eller när Roma är på väg att förlora. Han vill att hela världen ska tycka synd honom och gråta över att han inte kan skänka glädje till deras liv. Han har samma sorgesamma uppsyn oavsett blåmärke eller lårbensbrott.
Mancini i Napoli vore häftigt. Roberto alltså, inte den i dag ganska pinsamma artisten tidigare känd som Amantino. Mancini är inte sämre än Mourinho, som ju tydligen är bäst i världen.
:::: :::: ::::
Jag vet inte hur den generella uppfattningen om Mourinho är bland journalisterna i Italien, men jag skulle verkligen förstå om man tröttnat. Det kan inte vara lätt att socialisera med en man som kastar skit på en för att man kritiserar hans lag när de förlorar, när samme man snackat upp samma lag som landets bästa. Världens äldsta 15-åring.
Om Inter ska gå långt i Champions League är det knappast med Stankovic som avgörande kraft. För inte alltför många år sedan var han ligans bästa mittfältare. I dag är han en dammig och skränig gubbe vars enda tillgång är hans högerfot. En högerfot som han använder i alldeles för stor utsträckning. Den träff han fick mot Udinese får han en gång på 20, så frågan är om 19 bortkastade anfall är värda det enda målet?
Balotelli har alla möjligheter att bli en ny Recoba...
Det snackas dagligen om att Cassano måste vara med i landslaget. 58 miljoner lobbyister har rätt, men ganska många av dem har glömt att Cassano kanske inte är så nödvändig som man tror. Di Natale är ju hel och ren igen. Han är inte sämre än Cassano. Möjligen tråkigare, och effektivare. Di Natale kommer ge Lippi både angenäma och besvärliga probelm den närmaste veckan.
Udinese har ett riktigt bra lag och bör nå Europaspel. Marinos 4-4-2 med fyra anfallare känns mycket märklig. Udinese har ju alltid spelat med tre man längst fram. Märklig i det här fallet betyder inte något negativt. De har ju uppenbarligen lärt sig spela som de gör. Plus för dem.
Bäst mellan Inter och Udinese: Bergonzi. Rätt varningar, rätt avblåsningar. Bästa domarinsatsen i höst.
Apropå ingenting: Är man avbytare på San Siro har man arenans sämsta platser. Varför är bänkarna nedgrävda i underjorden? Inte nog med förödmjukelsen av att man inte får spela, man får se matchen i nivå med medspelarnas hälsenor.
:::: :::: ::::
Osympatisk utvisning på Radovanovic. Enorm räddning av Consigli mot Pato i två mot noll. Så skönt att se att Atalanta-keepern är så stabil som han framställde sig själv praktiskt i vårt land i juni. Curci, Marchetti och Consigli ger hopp för ett liv efter Buffon. Preliminärt runt 2020.
När Milan spelar som en säck hönsfoder känns det typiskt, nästan ironiskt, att Nesta är ligans bästa mittback. Man vågar inte ens fundera över hur dåliga man skulle vara utan honom. Och då handlar det inte bara om i försvaret.
:::: :::: ::::
Det är återigen dags att ta Chievo på allvar. Man är med i toppen, igen. Ibland undrar man vad de ska behöva göra för att inte anses som ett bottenlag. Marcolini satte både helgens snyggaste och fulaste mål på Sant'Elia.
Cagliari är inte längre ett fruktat hemmalag. Nu kan vem som helst åka dit och plocka en trio poäng.
:::: :::: ::::
Prandelli satsade återigen på Mutu som prima punta och Jovetic som hans skugga. Efter tisdagen vore det ju bara dumt att göra något annat, samtidigt som oddsen för en liknande prestation av de lila måste ha varit skyhöga.
Gilardino hoppade in och gjorde matchens enda mål, åtminstone om man frågar de som sympatiserar med honom och hans lag. Och förmodligen en hel del av de neutrala också. Som Ravanelli i Champions League-finalen 1996 rullade han in bollen ur usel vinkel. Tv-bilderna visar en decimeter gräs mellan boll och linje när Radu rensade. Ett målbeslut hade rivit upp samma ilska, i ljusblå klädsel. Det är inte lätt att göra rätt när alla valmöjligheter är fel.
:::: :::: ::::
Ekdal hoppade in i Toscana-derbyt mot Livorno i en match jag enbart kommer minnas för gästernas ohyggliga tröjor. Orange och vinröd. Allvarligt? Som trafikkoner med rost.
:::: :::: ::::
Felipe Melo har fått mycket beröm för sin start i Juventus. Han är den Juve saknat så länge och så vidare. Vinden vänder snabbt. Ofattbart snabbt. Förra söndagen gav han bort bollen så att Bologna kunde kvittera. Den här söndagen gav han bort bollen så att Cavani kunde ge Palermo ledningen. Att vara Felipe Melo just nu är ingen promenad i parken.
Juves problem sitter till hundra procent i skallen. Man vill vinna utan att göra vad som krävs för att göra det. Det går inte ihop. Palermo ville verkligen vinna, mycket mer än Juve. Dessutom gjorde linjemannen som godkände 2-0-målet en optimal insats. Juve hade behövt ett misstag. I första halvlek.
Palermo är alltid spännande att se eftersom de är italiensk fotbolls yin och yang. Det kan bli 5-0 eller 0-5, oavsett vad motståndarna heter. Att se Palermo är som att få ett surprise party varje helg.
Man spelade skjortorna av Juventus och deras fyra landslagsmän där bak. Det hade inte hjälpt om den femte kunnat komma in och hjälpa till.
Extra kul blir det av att Palermo slog Juve med fyra spelare i laget som Juve förskjutit.
Var Ranieri verkligen så usel som många påstod? I dagsläget är inte Ferrara någon förbättring.
Iaquinta hade varit en anfallare i absolut toppklass om han inte lidit av kroniskt tunnelseende. Det är knappt att han ser en medspelare som står en meter rakt framför honom. Definitivt inte om det hägrar ett nät någonstans i periferin.
Frågan är om det är bättre att vara som Poulsen - att kunna se möjligheterna men inte ha förmågan att utnyttja det.
Britter är knappast kända för sin språkliga flexibilitet. De flesta språk som inte är deras modersmål kommer ut som gödsel när de försöker. Kommentatorn under Palermo-Juve tog nog priset. Kjaer lyckades han på något dyslektiskt och inskränkt sätt uttala som "gata" på spanska - "Calle". Fonetiskt på svenska blev det ungefär "Kajä". Inte en bokstav rätt efter den första. Stavningen står trots allt på danskens tröja, det borde vara omöjligt att misslyckas så kapitalt.
:::: :::: ::::
Om Lippi tycker Cassano är för otrevlig för att få vara med i landslaget har han inte skäl eller ursäkter för att inte ta med Pazzini. Så länge Toni befinner sig på 70-talet ska det alltid finnas plats för Pazzini.
:::: :::: ::::
Det blir Inter i vår igen.
