Il Tridente: Den leende skurken
Italien-redaktionens dynamiska trio diskuterar denna vecka några personer som ligger väldigt nära A-kassan. Man ser också framåt mot en Italiensk EM-dröm.
Vem blir näste tränare i Serie A att få sparken?
Per Erik Wesslén: I skrivande stund, efter sju Serie A-omgångar och åtta Serie B-omgångar, är det tre Serie A-tränare och fyra Serie B-tränare som fått lämna sina poster. Rent statistiskt talar oddsen för att Zenga i Palermo blir näste mister att sparkas, eftersom Palermos president Zamparini är den president som sparkar flest tränare. Palermo har också inlett under förväntan, de flesta hade nog räknat med en topp 5-placering vid det här laget; nu ligger man 10:a. Så jag sätter mina pengar på Zenga, trots att Zamparini försäkrar att han inte tänker avskeda Zenga, men det finns väl ingen som litar en sekund på ett löfte från Zamparini. Han har ju avverkat ett 30-tal tränare under sin karriär som klubbpresident och ingenting tyder på att det inte blir ytterligare 30.
Andra heta kandidater är förstås Catanias Atzori och Livornos tränarpar Ruotolo/Russo, men om jag ska säga ETT namn blir det alltså Zenga. Leonardo-diskussionen undviker jag – jag hoppas bara att Milan-ledningen biter ihop och har is i magen, låter Leonardo få arbetsro, så att han tillsammans med spelarna kan reda ut krisen.
Henri Nekmouche: Jag hade sagt Donadoni men så fick han sparken innan den här artikeln blev publicerad. Nu är det svårare. Jag gissar på Livornos tränare Vittorio Russo. Klubbens president, Aldo Spinelli, brukar vara känslosam och med tanke på bottenplaceringen i tabellen känns det som att Russo kan ryka snart.
Magnus Sundberg: Eftersom att Donadoni har fått sparken så skulle jag vilja säga att Leonardo står på tur. Milan ligger på 12:e plats. Efter sju spelade matcher har man vunnit två, spelat tre oavgjorda och förlorat två.
Inför säsongen pratade Leonardo om att Milan skulle spela 4-3-3 och anfallsinriktad fotboll. Men för att spela 4-3-3 så krävs det offensiva yttrar. Det har inte Milan. Jag skulle inte vilja lägga allt ansvar på Leo, då Milans nuvarande situation i mångt och mycket har och göra med ledningens sätt att hantera klubben. Leonardo behöver resurser och står strandsatt med ett gäng dinosaurier. Hur som helst är situationen inte hållbar. Händer inget snart så tror jag att man kommer att rycka i Van Basten eller Spalletti. Dante sa en gång: ”Den som vet mest sörjer mest för bortkastad tid”. Något för Galliani, Berlusconi och Leonardo att tänka på.
Hur stora chanser har Italien att få arrangera EM 2016? Vilken betydelse skulle det få för italiensk fotboll?
Per Erik Wesslén: Det skulle kunna ha stor betydelse för italiensk fotboll, arenamässigt. I en idealisk, utopisk situation skulle det leda till att Italien fick toppmoderna arenor landet runt, men med tanke på det Italien-hat som finns internationellt tror jag att chanserna är minimala att EM förläggs i Italien. Även om Platini ibland ger någon komplimang åt exempelvis Totti har det väl framgått att han inte håller italiensk fotboll särskilt högt idag.
Pengarna att rusta för ett EM finns väl inte heller i de italienska plånböckerna, och ett potentiellt ekonomiskt bakslag efter en sådan stor satsning skulle kunna vara förödande för Italiens chanser att komma ikapp England och Spanien. Det är kärv ekonomin som försatt Italien på tredje plats (kanske snart fjärde plats, efter Tyskland), så vågar man chansa med något sådant här? Å andra sidan är det långt till 2016 och hur världsfotbollen och hierarkin ligorna emellan ser ut då vet vi inte.
Skulle Italien få EM 2016 är det nog i så fall bara för att "det är deras tur". Det finns väl någon sorts rättviseaspekt på det hela, att man turas om att arrangera stora mästerskap, och turen måste förr eller senare komma till Italien, hur ogärna Platini och co än vill.
Henri Nekmouche: Att Italien inte fick EM 2012 var ett enormt misslyckande. Att länder som Ukraina och Polen fick mästerskapet istället, var som en väckarklocka för den italienska fotbollen. Det var dags att börja göra något åt landets urusla statligt ägda arenor. Historien visar att ett mästerskap ger ett ekonomiskt uppsving för värdlandets klubbar, då nya moderna arenor ökar intäkterna. Felet Italien gjorde med VM 1990 var att man byggde statliga arenor som dessutom inte var helt anpassade för fotboll. Det fick konsekvensen att de italienska klubbarna sedan dess tvingats hyra in sig på arenorna. De har därmed inte kunnat hinna med i den moderniseringsprocess av fotbollsarenor som letts främst av England. Därav dagens besvärliga situation.
Den 27 maj 2010 avgörs det vem som får mästerskapet år 2016. Startfältet är betydligt starkare än sist: Frankrike, Italien, Turkiet och Sverige & Norge. Det gäller att Uefa tror på Italiens planer den här gången. Just nu håller Juventus på att bygga en ny arena (den blir klar 2011), även Brescia bygger en ny arena. Förutom det sägs Fiorentina, Roma, Inter, Napoli, Palermo, Cagliari, Genoa, Bologna, Atalanta och Lazio ha olika typer av planer för nya arenor. Givetvis vore det väldigt bra för italiensk fotboll om man fick arrangera EM 2016. Då tvingas man bygga nytt och det kommer Serie A att dra stor nytta av. Jag hoppas dock att man bygger de här arenorna även om man inte får mästerskapet.
Magnus Sundberg: Italien får konkurrera med Turkiet, Frankrike och eventuellt Sverige-Norge om att få arrangera EM 2016. Jag tror faktiskt att Turkiet är Italiens främsta konkurrent. Helt enkelt eftersom jag tror att UEFA har ett intresse av att fösa Turkiet – ett land där flera demokratiska principer inskränks – närmare den europeiska gemenskapen. Sen kan man ju givetvis diskutera exakt vad ”den europeiska gemenskapen” är för något. Jag tror också att UEFA är dödströtta på Italiens säkerhetsproblem och dramatik.
För Italien skulle EM 2016 kunna få samma effekt som en adrenalinspruta i hjärtat – man vaknar upp med ett ryck, likt Uma Thurman i ”Pulp Fiction”. Italien behöver verkligen nya arenor som inte ser ut som någon hämtat ur någon mardröm från efterkrigstiden. Det handlar om att finna en normativ standard, som befrämjar säkerhetsprinciper och gynnar ekonomin. Det har också med konkurrenskraften gentemot andra länder att göra. Med nya arenor blir ligan mer attraktiv. FICS:s president Giancarlo Abete talade om det hela som en fortsättning av ”… projektet av kulturell förnyelse för vårt fotbollsystem i Italien”. Italien behöver den där adrenalinsprutan som stavas ”EM 2016”.
Enligt rapporter så kommer Ronaldinho att få böta för att ha festat 48 timmar innan matchen mot Zurich - en match som Milan förlorade. Brassen är numera ofta bänkad och hans festande verkar inte ha avtagit. Borde Milan sälja Ronaldinho?
Per Erik Wesslén: Hela den här Ronaldinho-soppan börjar ju bli ganska tröttsam. Det brukade pratas om den ständigt leende Ronaldinho, om "Ronaldinho-leendet", men som Hamlet säger, enligt Shakespeare: "Man kan le och ändock vara skurk". Bakom sitt leende är Ronaldinho en bortskämd, egoistisk typ, en skurk som inkasserar miljontals kronor i veckan utan att ge något tillbaka, förutom problem.
Det är det ena perspektivet. Och utifrån det perspektivet borde Milan självklart sälja honom, även om det redan är för sent (det vill säga: de lär inte få så mycket betalt för honom). Det andra synsättet är att Ronaldinho är den enda riktiga superstjärna Milan har kvar nu, och att det är hans spetskvalitéer som ska rädda Milan i de stora matcherna den här säsongen. Egentligen är det för sent att sälja Ronaldinho nu, så det är lika bra att matcha honom. Ronaldinho är en individ som spelar mest för sig själv, men eftersom han måste återställa sitt nedfläckade rykte (han vill väl spela VM 2010?) kommer även Milan som lag och klubb att tjäna på att Ronaldinho lyfter sig och presterar.
Henri Nekmouche: Käre Ronaldinho, varför gör du så här?! Av alla fantastiska uteställen i Milano, varför just fjortisstället Shocking? Skämt åsido. Shocking kan vara bra ibland. Även Ronaldinho kan vara bra när han vill det. Joga bonito-brassen har alltid varit en festprins, ända sedan tiden i Paris. Jag har vänner från Barcelona som alltid brukade säga – när Milan var på väg att värva brassen – att de ser honom varje helg ta närvaro på nattklubbarna i Barcelona. Grejen är att när det gick utomordentlig bra för Dinho på planen blundade folk för hans festande. Samma sak var det med Maradona under större delen av tiden i Napoli. Däremot när det började gå dåligt – då kom attackerna. Det känns som att Dinho blev mätt efter 2006. Han tappade hungern. Jag tror fortfarande att han har mer att ge, men det gäller att ge honom rätt förutsättningar.
Förutom hungern, ser jag främst tre förutsättningar som hindrar Dinho. För det första är det inte lätt att lyckas i Serie A som anfallare, man måste vara väldigt bra tränad för att klara av den tuffa markeringen och kunna vara rörlig. För det andra är brassen, liksom t ex Pirlo, en spelartyp som är beroende av bollskickliga lagkamrater som tar löpningar och rör sig. För det tredje behöver han förtroende. Just nu stämmer ingen av de där förutsättningarna – han är inte vältränad, Milanspelarna (även han själv) står stilla och han har dåligt självförtroende och känner pressen från omgivningen. Jag vill att Leo ger Dinho tre-fyra matcher i rad från start, så att han kan visa vad han går för. Milan bör inte sälja honom i vinter, däremot kan det bli aktuellt till sommaren om han fortsätter att sitta på bänken. Hans lön är alltför hög för det. Nu är det upp till Ronaldinho själv att visa upp sig, VM närmar sig.
Magnus Sundberg: Inför säsongen så tvingade Berlusconi Ronaldinho att ställa sig på ett bord och inför hela laget proklamera att han skulle föra laget till framgång. Teatraliskt och på alla sätt skruvat. Men jag skulle vilja säga att ridån har gått ner – Ronaldinhos motivation har tackat för sig.
Ronaldinhos spelmässiga magplask och festande handlar om bristande motivation. Jag tycker att han mest söker sig till vänsterkanten där han viljelöst trampar på bollen och tjongar iväg något inlägg då och då. Med tanke på Ronaldinhos historia så är det bara tragiskt. Magin marginaliserades av Margaritas och mättnad. Jag säger: sälj Ronaldinho och köp den mångsidige mittfältstalangen Hernanes från Sao Paolo. Frågan är om det finns några intressenter? Manchester City kanske? Sen kan man ställa sig en annan fråga: hur rätt är det att Milans bäst betalde spelare sitter och formar stjärtgropar på bänken?
