Italien-Cypern 3-2: Pinsam avslutning
Italien vinner mot Cypern efter en sen upphämtning signerad Gilardino. Gli Azzurri kan nu fokusera på VM men på hemmaplan växer missnöjet trots avancemanget.
Italien vinner mot Cypern efter upphämtning den sista kvarten. Ett nyformerat landslag hade svårt att hitta spelet och ett aggressivt Cypern kunde gå in i halvtidsvilan med 1-0. Andra halvleken började inte mycket bättre då Cypern direkt utökade ledningen till 2-0. Chock. Italien började då så sakteliga komma in i matchen och chanserna radade upp sig. Efter en stark press lyckades så italienarna göra tre mål, samtliga av Gilardino, och komma undan med ett nödrop. Något kalas blev det inte.
:::: :::: ::::
Italien säkrade som bekant VM-platsen efter rysaren mot Irland i den näst sista gruppspelsmatchen och kunde därför spela utan press mot Cypern. Det här med att spela utan press är emellertid inte Gli Azzurris starka sida och man gör ännu (!) en extremt svag insats mot ett fruktansvärt mycket svagare lag. Det är rent utsagt pinsamt och går inte att förklara bort så lättvindigt som Lippis försökte:
- Bla bla bla, det är en helt ny uppställning. Bla bla bla, vi var redan klara för VM så vi hade svårt att fokusera.
Lippi fortsatte sitt försvarstal genom att surna till och ta fram stora släggan då han började raljera om att fansen måste visa laget respekt. Det är ju trots allt världsmästare vi pratar om.
Jag har en viss förståelse för Lippis frustration. Han har under hela kvalspelet blivit konstant sågad av fans och media så till den grad att ibland landslaget har hamnat ur fokus. Tacksamheten och respekten gentemot det faktum att Lippi ledde Gli Azzurri till deras fjärde VM-guld har liksom inte riktigt funnits där. Han kanske förväntade sig lite mer när han tackade ja till uppgiften att än en gång ta sig an landslaget.
Å andra sidan har jag en viss (läs enorm) förståelse för fansens frustration. Att Italien vunnit gruppen är i sig en prestation, men statistiken utelämnar det sätt man gjort det. Landslaget har underpresterat konstant och Lippis ovilja att förändra har knappast signalerat ett hopp om förbättring. Att man sedan på hemmaplan, i den sista matchen, ligger under med två mål mot Cypern är inte godtagbart. Det är en match som bara ska defileras bort.
:::: :::: ::::
Det är med bitterhet och avsaknad av lyckokänsla jag sammanfattar kvalet. Generellt borde man kanske tycka att det ska vara frid och fröjd i en nation som precis kvalificerat sig till fotbolls-VM. Så är dock inte helt fallet för Italien, då till och med fansen visade sitt missnöje i matchen mot Cypern och buade ut sitt lag i halvtid. Gör man en återblick kan man kallt konstatera att det nog inte är någon som egentligen varit nöjd med Gli Azzurris prestationer under kvalet.
Italien ska vara mycket nöjda med den grupplottning man fick. Hade det funnits ett lag till som varit strået vassare än Irland hade Gli Azzurri fått det tufft att ta hem gruppsegern. Nu gör man det utan att för den delen imponera.
Det är dock ett bra tag till VM och nu kan Lippi äntligen få experimentera ifred. Italien är inte ett dåligt fotbollslag, men för höga förväntningar ska nog inte ställas upp. Att vinna VM två gånger i rad är historiskt sett nästan omöjligt och med det landslag Lippi har att tillgå kommer det förmodligen inte att hända. Det jag skulle vilja få ut av VM-slutspelet i sommar är, till skillnad från idag, ett nytt Gli Azzurri som har sina bästa dagar framför sig. Det känns inte som en orimlig önskan, men är förmodligen det.
VM-kval: Italien-Cypern 3-2 (Okkas 12, Michail 47, Gilardino 77, 80, 92)
Arena: Ennio Tardini, Parma
Italien: Marchetti; Santon, Gamberini, Cannavaro, Bocchetti; Pepe (Camoranesi 46), D'Agostino (De Rossi 66), Gattuso; Rossi (Di Natale 46), Quagliarella; Gilardino
Cypern: Avgousti; Charalambous, Christou (Satsias 30), Michail, Charalampidis; Ilia, Makridis, Okkas (Alexandrou 85), Aloneftis (Konstantinou 73); Avraam, Dobrasinovic
