Ignorans
Det som finns under ytan är minst lika viktigt som det som är synligt för det otränade ögat. Fasaden. Sanning är ett ord vars definition i singular inte existerar i Italien. Sanningarna beskriver bättre det som händer.
I Sverige är vi dock matade med ”faktumet” att det som skrivs i media är den enda sanningen. Punkt. Det är en allmän åsikt spridd av vår journalistkår, uppbackad av ignoranta människor som borde veta bättre.
Man kastar skit utan att veta ett skit. Vi vet alla (eller?) att ingen kultur är densamma. Så varför skriver och talar man som om man vet precis vad som pågår?
Människorna i Italien vet knappt själva vad som egentligen händer. Allt är teater. Backstage är allt smutsigt och rått, på scenen är det vackert. Eller precis tvärtom.
Ignorans omgjord till hat är det fulaste som finns. Tyvärr är världen full av den, det går inte att förneka. Majoriteten av alla konflikter i världen är grundade i okunskap.
Alla har rätt till en åsikt men det är dags att lära sig lite innan man öppnar käften. Att folk inte ens vill lära och ta in, för att sedan bestämma sig för vad man tycker, är pinsamt. Man öppnar skitspridaren och sprutar ur ignorans som i sin tur stänker på varenda sate kring en. Ignorans föder ignorans.
Skäms inte folk när de har fel längre? När blev det acceptabelt att ha fel? När det blev okej att skriva egna åsikter och stämpla dem som fakta? Det gäller allt, inte bara sport.
Idag finns informationen tillgänglig. Du kan ta reda på saker och ting innan du öppnar munnen eller smutsar ned tangentbordet. Allt går inte att ta reda på genom internet, men har man bestämt sig för att göra sitt jobb utförligt har människan uppfunnit något så praktiskt som flygplan. Eller så frågar man en vän. Men samtidigt kanske man som licensierad skitkastare inte har så många vänner med sådär jättestor koll, verklighetsuppfattning, eller lust att hjälpa till.
Att dåtidens generation trodde på vartenda ord tidningarna skrev är en sak. Men att människor fortfarande gör det är ett skämt. Det är dags att börja bilda egna åsikter, för ingen i världen är objektiv. Alla har åsikter och motiv. Journalister likaså. En tidning du läser färgar av sig i ditt sinne likt bläcket gör på dina fingertoppar. Men bara om du väljer att tro blint på innehållet.
Sluta att generellt tro på det tryckta ordet som om det vore lag. Tidningar skapas för att säljas.
Kan man istället inte bära med sig dessa ignoransfyllda artiklar, men sedan bilda en egen uppfattning genom att läsa runt lite, ta in olika åsikter, uppleva kulturen, landet och allt däremellan?
Dessa journalister lurar i min farmor att alla som går runt med mobil i stan blir rånade. De lurar i alla dumma nog att tro på det att man bara filmar i Italien och att italienarna bara sysslar med hemåt-passningar och Catenaccio.
Har dessa journalister ens tittat på italiensk fotboll? Om så de senaste åren? Vet de ens vad Catenaccio innebär? Dess historia?
Folket som lyssnar är som ungen vi alla lurade när vi var små. Vi berättade att peka finger är ett annat sätt att vinka. Självklart oskyldigt gjort. Tanken bakom var att ha kul.
Men detta händer hela tiden. På ett annat sätt. Man matar dessa ignoranta ”barn” med saker som föder fördomar. Fördomar som i sin tur föder allt från hat till våld.
Italiensk fotboll är inte på något sätt perfekt. Inte landet Italien heller.
I Sverige får Italien som land kärlek. Man berättar om inspirerande landskap och kultur, pittoreska byar, älskvärda karaktärer och mat lagad med kärlek och passion. Man uppskattar bristen på perfektion. För inget är perfekt, hur bra det än ser ut på ytan.
Man priser landet för samma saker som man kastar skit på fotbollen för.
Passionen görs om till grov våldsamhet, människorna görs om till filmare och kulturen blir fega taktiker. Egenheten, den älskvärda bristen på perfektion, blir helt plötsligt vänd uppochner till något dåligt.
Återigen. Varför?
Lär er uppskatta spelet. Vi bortser från det faktum att många av de italienska lagen numera spelar riktigt underhållande samtidigt som de, till skillnad från andra lag, lyckats behålla dignitet i försvarsspelet. Varför kan man inte bara uppskatta den taktiska briljans som finns i Italien? Bara för att man är bra på försvar behöver man inte vara dålig på anfall. Det förbluffar mig att man hyllar offensiv skicklighet så hårt samtidigt som defensiv briljans spottas på. Nuförtiden bemästrar man båda i stövellandet. Men det är det inte många som noterat.
Är det kulturskillnaderna som spökar när det gäller synen på ligan?
Är man som svensk rädd för den oerhörda passion som finns i Italien? En passion som färgar av sig på allt som händer i landet. När man i Sverige knappt hälsar på varandra längre ger man i Italien främlingar omfamningar, kyssar och ett leende.
Eller är anledningen att svensk fotboll inte är inbäddad i samhället på samma sätt? Man vet inte hur det är att leva fotboll?
Kanske är det så att man som supporter av låt oss säga den engelska eller spanska ligan helt enkelt läser artiklar rörande andra ligor väldigt sällan och undantag allt som oftast görs då artiklar av slaget "pajkastning fylld med extra ignorans" publiceras. Eftersom man inte tycker om de konkurrerande ligorna nämnvärt läser man kanske igenom, tar in, och skiter i att ta reda på om åsikterna och "fakta" verkligen stämmer. Kan det vara så?
Förklara för mig. Förklara vad som får så många att hata italiensk fotboll av en rad anledningar. Många helt utan grund. För argumentet om defensiv italiensk fotboll är numera patetiskt, det om filmande italienare bara deprimerande då spelare filmar i varenda jävla liga, och det om att allt och alla är mutade tröttsamt. Kan vi inte bara lämna det vid att de som anklagades och fälldes för fusk i Italien (oavsett om man tror på den mediala bilden av ”Calciopoli” eller ej) helt enkelt var dumma nog att åka dit? Många sysslar med fiffel, få åker dit. Sydkorea under VM 2002 är en nation som borde utretts för fusk. För inte går det med logik och ord att förklara DETTA? Men icke. Kan sägas att klippet inte ens visar allt som hände i de matcherna. Märk även skillnaden. Jag påstår inte att Sydkorea är ett gäng fuskare, utan att man under VM 2002 troligen hade delat ut pengabuntar till rätt människor. Vid ett tillfälle, inte konstant. Inte fortfarande, utan DÅ.
Väl medveten om att fotbollen i Italien inte längre är defensiv och tråkig, som många blint intalar sig, vill jag ändå säga att:
Det vackra spelet borde anses vara vackert oavsett om man försvarar eller anfaller.
Jag går inte runt och försöker få alla att tycka som jag. Istället kämpar jag för min liga. Mitt intresse för England och Spanien är inte vidare stort. Jag har koll på ligorna, men jag gillar dem inte passionerat. Så jag fokuserar på den liga som fångat mitt intresse, den som gör mig glad.
Istället för att det skrivs massa skit om ligor hit och dit - För vi kan alla hitta svagheter, tro mig - Kanske är det dags att läsaren kräver en förklaring? Berätta för läsaren varför, och hur?
Hur är italiensk fotboll tråkig? Du vet för att du sett en match på fem år?
Hur är italiensk fotboll död? Hur är den livsfarlig för alla åskådare och hur fuskar precis alla lag på alla möjliga och omöjliga sätt? Har man ens lagt märke till att fotbollen gått framåt rejält i Italien den senaste tiden? Att domarnivån höjts och att det finns en snuskig mängd intressanta framtidsspelare i ligan?
Sluta vara så jävla ignoranta. Tack.