Sveriges bästa kvinnliga Serie A-bevakare
Det finns bara en person som kan vinna det priset. Det är ingen idé att låtsas att det är en jämn kamp mellan flera namn. Vinnaren är…
KRISTINA KAPPELIN. Utan större konkurrens. Det som framför allt måste hyllas är hennes mångsidighet: hon skriver, hon gör TV-inslag, hon gör radio. Hon kan göra ett reportage om vad som helst, inte bara fotboll. Det kan handla om en liten fiskeby eller en politisk affär – hon gör det lika fulländat varje gång. Få manliga fotbollsjournalister är bättre än Kristina Kappelin.
Hon studerade som ung i Italien och bor idag i Rom och arbetar som frilansjournalist för bland annat SVT och Aftonbladet/Sportbladet. Närhelst du ser henne i media stannar du upp och tittar, lyssnar eller läser, för på något sätt lyckas hon alltid göra ämnet intressant, även om det är ett ämne som du vanligtvis inte bryr dig om.
Kristina Kappelin har ofta en kritisk ton i sina reportage, hon glorifierar inte Italien på något sätt, hon skrapar inte på ytan, som kanske så väl Don Tommaso (Thomas Nordahl) som Ola Wiklander gjorde i sina reportage. Tvärtom är Kappelin ifrågasättande, granskande, analyserande. Hon är med andra ord inte det Janne Josefsson beskyllde Lars Aduktusson för att vara: en ofarlig mes (eller något i den stilen).
Min första kontakt med Kristina Kappelin var i Sveriges Radios P1:s Sommarprogram, för drygt 10 år sen. 1998, tror jag det var, och Kappelin spelade i sitt program en låt om Roberto Baggio. Eller har jag drömt det? Det var en italiensk låt som lät så där fånig som bara italiensk popmusik kan göra, men eftersom refrängen innehöll namnet Roberto Baggio, eftersom hela låten var en hyllning till den "gudomliga hästsvansen" (som han kallas) älskade man förstås den – och hela programmet, och Kristina Kappelin.
För den som vill läsa mer av henne finns böckerna Rom: maten, människorna, livet (2007), Sverige och Italien (2000) och Italien inifrån: familjen, makten och hela härligheten (1994).
Frågan är om inte Kristina Kappelin tillhör den absoluta världstoppen när det gäller kvinnliga fotbollsjournalister. I Sverige har hon alltså ingen riktig konkurrens, som jag ser det. Dock ska det sägas att när besökarna på SvenskaFans.com röstade fram Sveriges bästa sportjournalister för en tid sen var Nora Strandberg den enda nominerade kvinnan.
Nora Strandberg har hållit i Canal Plus Serie A-sändningar i rollen som studioprogramledare. Hon är påläst, skicklig och intresserad som programledare, men det går inte att jämföra henne med Kappelin. Dessutom har Strandberg en något märklig intervjuteknik som reporter på arenorna: Hon ställer ofta frågor som saknar all logik i sammanhanget. De flesta minns nog den här pinsamma situationen: http://www.youtube.com/watch?v=mxAt8Be8Xac
I övrigt tycker jag att Frida Nordstrand gör ett ambitiöst och engagerat jobb som reporter på Viasat Sport, under deras Champions League-sändningar. Jane Björck är en klassiker på SVT:s sportredaktion, och var mycket i Italien på 90-talet, och intervjuade då Del Piero, bland andra. Anna Brolin är naturligtvis en stor hit i sin bevakning av spansk fotboll på TV4. Hon är väldigt bra, och kanske kan bli en framtida Kappelin, men inom den spanska fotbollen då, så att säga.
Nämnas ska också Jennifer Wegerup på Sportbladet. Men det man saknar är en kvinnlig profil på SvenskaFans FANTV. David Fjäll och Christopher Kviborg i all ära, men det blir ibland lite för mycket mossig grabbkultur i programmen. Det finns bra kvinnliga skribenter på SvenskaFans Italien-sida. Kanske är någon av dem ett bra programledaralternativ om SvenskaFans framöver skulle starta ett renodlat Serie A-program på FANTV?
