Il Tridente: Stjärnor och divor
Det har uppstått en diskussion i Italien om huruvida Juventus snart kan sy dit en tredje stjärna på sin tröja trots fråntagna titlar. Vår experttrio lägger sig också i den debatten och siar dessutom om en eventuellt blivande stjärna i Juventus. Serie A:s största diva? Kandidaterna finns här.
Vem är den största divan i Serie A?
Per Erik Wesslén: Mitt spontana svar är Balotelli. Han befinner sig i ett eget universum. Han skiter fullständigt i resten av världen. Han kan börja mucka med sitt eget lags största stjärna mitt under en viktig match. Han kan dra på sig en femtioelfte utvisning, helt medvetet, i en helt avgörande final, på klubb- eller landslagsnivå.
Han är oberäknelig; han kan skalla vem som helst när som helst, till och med påven, om det skulle falla honom in. Men han är uppvuxen i Brescia och han ”tar ingen skit”, och så är han ett av de största bollgenierna i Italien, så jag måste tycka om honom, trots allt.
Magnus Sundberg: Eftersom att jag tycker att Cassano och Totti (prisa hans namn) har mognat så säger jag Inzaghi. Inzaghi är så självupptagen och komisk med sina schablonuppfyllande gestikuleringar att jag inte kan göra annat än att le.
Ingen visar sådana glädjeyttringar som Inzaghi efter ett mål. Det är härligt att se istället för statyliknande likgiltighet (tänker på Sovjets gamla hockeymaskiner). Men han firar alltid målen själv. Inzaghi sade en gång: ”Varför ska jag passa när jag vet att jag ändå alltid kommer att sätta den?” Vid ett annat tillfälle, när Totti skulle gratulera honom efter ett mål han gjort i landslaget, flaxade Inzaghi vilt med armarna och skrek ”vai, vai!”. Bort med dig, liksom. Ingen skulle få stjäla hans uppmärksamhet. Ingen skulle heller få dela ögonblicket med honom.
Gestikuleringarna är också ett kapitel för sig. Låt vara att Inzaghi ofta ligger på gränsen till offside, men hans ständiga vädjande, gestikuleringar och grimaser är löjeväckande. De tar aldrig slut. Noll självinsikt. Inzaghi är på sätt och vis alltid ensam, men ändå inte. Inzaghi är en lika stor diva som McEnroe en gång var – enda skillnaden är att Inzaghi faktiskt spelar i ett lag.
Henri Nekmouche: För mig är diva en stjärna, någon som gör lite som han vill, och i den bemärkelsen är Cassano en diva, likaså Totti. En diva kan existera i ett lag, om spelaren i fråga verkligen har spetskvaliteter utöver det vanliga. Men det får givetvis inte finnas för många divor i ett och samma lag. För om det gör det, kommer laget att rasa samman inifrån.
Totti är en gudabenådad fotbollsspelare, som alltid tillåtits göra lite som han vill både i Roma och landslaget. Hans status i Roma kan inte jämföras med någon annans och tar Marcello Lippi tillbaka honom till landslaget – efter fyra års semester – är det ett bevis på anfallarens stora stjärnstatus. Totti gör lite som han vill helt enkelt.
Är det här säsongen då Giovinco kommer att slå igenom på allvar i Juventus?
Per Erik Wesslén: Nej. Jag tror inte att Giovinco någonsin kommer att slå igenom på allvar. Liksom Palladino, som spåddes en lysande framtid för inte så länge sen, tror jag att Giovinco förblir oblommad. Jag vet inte särskilt mycket om honom som person, men intrycket jag får är att han inte har den rätta inställningen för att gå hela vägen till världstoppen. Det är som om han inte vill tillräckligt starkt, som om han är ganska nöjd med livet som det är (även om han alltid verkar tjurig); blir det inte bättre än så här så rycker han bara på axlarna.
Som jag ser det är han något överskattad. Han har ett ganska dåligt facit, statistiskt. Ytterst få mål i klubblagen, ytterst få mål i ungdomslandslagen. Visst, han är ingen striker, men väl en trequartista, och som sådan ska man göra fler mål.
Magnus Sundberg: Juventus förra spelsystem 4-3-1-2 var bristfälligt i och med att laget inte förfogar över några riktigt offensiva eller snabba ytterbackar som kan bredda spelet. Man har ingen Maicon eller Dani Alves. Nu har man tillämpat ett kantspel med Giovinco och Camoranesi som ska bli spännande att skåda. Giovinco är snabb och teknisk och kan säkerligen bidra till att Juventus får en helt annan rytm i spelet och blir effektivare i kontringarna. Det Giovinco behöver är kontinuitet. Jag tror att Ferrara förstår det.
Det enda tråkiga är att Marchisio förmodligen offras nu när man har gått ifrån 4-3-1-2. Marchisios främste konkurrent är Sissoko, och den robuste pjäsen är nog svår att flytta på. Det hade varit bra för Italiens talangutveckling om de två ungtupparna kunde utvecklas till någonting stort i Juventus.
Henri Nekmouche: Svårt att säga med tanke på Juventus värvningar i somras. Som jag ser det kommer Del Piero och Diego att stå i vägen alldeles för mycket för att Giovinco ska slå igenom helt och hållet redan den här säsongen. Jag tror dock att han kommer att dra nytta av Del Pieros skador för att höja sin status i laget, och när Dellan väl faller bort om något/några år, kommer Giovinco att vara där – redo att ta över.
Juventus nye president Jean Claude Blanc sa för någon vecka sedan att om klubben vinner en till scudetto kommer man att bära en tredje scudetto-stjärna på tröjorna: ”I alla våra dokument har vi 29 scudetti varav två som de tog ifrån oss, men för oss kommer den tredje stjärnan att komma med nästa scudetto.” Rätt eller fel?
Per Erik Wesslén: Den här frågan har inget slut och inget definitivt svar. Båda sidor har lika rätt, kan man tycka, och när man, som förbundet valde att göra, skriver om historien blir det alltid fel. Hur vi ska förhålla oss till de där säsongerna som Juventus vann, men ändå inte, är svårt att avgöra. Det känns som att rättegångsdomslutet mot Juventus från början var för hårt, men eftersom beslutet är taget måste man anpassa sig efter lagen, den nya officiella sanningen, om man inte ska leva i ett parallellt universum, men då blir det ju en slags fantasivärld.
Jag är egentligen emot att man går tillbaka i historien och ändrar ligavinnare, det säger sig självt att det blir en absurd teater av det. Alla fuskar hela tiden, så det är mycket som skulle skrivas om i historieböckerna om vi ska rätta till alla falskspel.
Magnus Sundberg: En gång för länge sedan, närmare bestämt 1958, kom Juventus president Umberto Agnelli med idén att var tionde ligatitel skulle markeras med en guldstjärna på tröjan. Segerrik symbolik alltså. Det var så det hela började. Inter och Milan ville inte vara sämre utan tog sedermera efter det stilfulla påfundet.
Hur som helst finns det inga skriftliga regler som berör det här området, varför Juventus kan addera en tredje stjärna på deras tröjor om de så önskar. Trots de facto att ligatiteln från 2005 inte tilldelades någon och den från 2006 tilldelades Inter. Två svidande konsekvenser av Calciopoli.
Personligen tycker jag att Jean-Claude Blanc är pinsam och direkt provokativ i sitt utspel. Juventus måste, liksom alla klubbar som dömdes, göra upp med sitt förflutna. Det gäller att lära sig någonting från det som har hänt, och gå vidare. Sätter Juventus dit den där stjärnan efter nästa ligatitel så kommer garanterat dramatikens dörrar öppnas på vid gavel. Kritiken kommer att slå till med samma kraft som apokalypsens fyra ryttare, Djingis Khan och fan själv. Är det värt det? Förutom ett medialt fördömande så kan ett sådant agerande få andra konsekvenser.
Det kan leda till ytterligare supporterbråk och skada klubbens relationer med andra klubbar. Det är också ett långfinger mot FIGC. Jag skriker inte efter FIGC, utan efter vanligt sunt förnuft. Titta på stjärnorna, Blanc. Låt dem vägleda dig. Men trotsa dem inte genom att röra dem, inte förrän tiden är inne.
Henri Nekmouche: I sig är det inte något positivt för italiensk fotboll, då det visar att Calciopolis trovärdighet sakta sjunker mot noll. Att Juventus skulle lägga till en stjärna visar att man innerst inne inte accepterar domen i Calciopoli. Jag tycker att Blanc gör rätt som säger att hans klubb kommer att lägga dit en tredje stjärna. Det är alldeles för många omständigheter kring Calciopoli som inte är klara.
Domarna år 2006 stressades fram och ännu är sagan inte slut. Personligen undrar jag varför man bara gav bort scudetto för 2005/06 och inte den för 2004/05? Det är inkonsekvent och oförståeligt för mig. Lika märkligt är det att domaren i rättegången – Guido Rossi – tidigare jobbat för Inter, att Moratti spionerade på Vieri och Mutu, att Roma gav bort Rolex-klockor, att Inter fixade falska pass etc.
Personligen tycker jag att det ska bli väldigt intressant att se vad de andra klubbarnas reaktioner blir om Juve lägger dit en tredje stjärna. Deras eventuella medgivande kan tolkas som att de också tycker att rättegången inte är trovärdig och att Juve har all rätt att lägga dit en tredje stjärna för sina 30 scudetti.
