L'Angolo di Medici: Italiens mest spännande lag
Lorenzo Medici blickar söderut på stöveln för att hitta det mest spännande laget i Serie A just nu och ger sin syn på de Italienska lagens insatser i Europa.
Just nu är Napoli det mest spännande laget i hela Italien. Mazzarri har förvandlat laget till en totalt orädd best som inte ser några hinder eller begränsningar. Snacka om att byta en butter olyckskorp mot en energifull lyckobringare. Inte för att jag egentligen tror att det är tur. Tur är snarare ett ord för att beskriva när slumpen går ens väg. Men slumpen går att styra och det är precis det Mazzarri har gjort.
Är det verkligen bara slump att Napoli har vänt underläge mot Bologna, Milan och Juventus? Knappast. Om man får sitt lag att tro på sig själva och att tänka att inget är omöjligt kan man förvandla slump till logik. Nu är det ju givetvis inte bara flyt det handlar om, Napolis grundspel är klart bättre. Det går lite fortare, det är tightare och bättre rörelse. Med denna fart har nu Napoli gått från nedflyttningskandidat till allvarliga Europa-jägare. Tänk vad ett tränarbyte kan göra. Nu fattas det bara att få ordning på Continis armbågar, efterslängar, frispelsnickar och på Campagnaros totala brist på positionsspel.
Livorno har också fått känna på en positiv transformation av sitt tränarbyte. Bort med tränarduon Ruotolo och Russo (de såg mer ut som figurer från en Jan Lööf-bok än ledare för ett fotbollslag) och in med Cosmi. Med Serse Cosmi tog laget två raka segrar för att sedan falla mot Inter (men gjorde en okej match). Jag har alltid gillat Cosmi. En bulldog med keps som har något extra.
Bologna däremot har nog gått motsatt väg. Menarini gjorde det märkliga i att kicka Papadopulo efter förlusten på övertid mot Napoli på bortaplan. Varför? Papa hade ändå fått ut så mycket man kan få ut av en fantasilös och rätt klen trupp. Hade det inte varit bättre att värva lite kreativa spelare istället? Brienza eller Lodi hade inte varit omöjligt rent ekonomiskt. Colomba är definitivt ingen förbättring och det fanns bättre alternativ på marknaden. Menarini har skjutit Serie B skott i sina egna fötter.
Frånvaron av Ledesma och Pandev börjar nu ta ut sin rätt. Lazio håller på att haverera. Inte en seger på nio raka ligamatcher och förlust mot Villarreal (jag vet inte om Ballardini är kvar när jag skriver det här) bevisar att laget ligger på sjukhusbädden. Zárate dribblar lite för mycket men en av anledningarna till att han gör det är bristande kvalité omkring sig. Argentinaren tvingas ta på sig för mycket ansvar att avgöra men det största problemet är framförallt att man nu får försvaret. Nu får man betala att man inte värvade en eller två mittbackar av klass i somras. Matchen mot Milan kommer bli mycket viktig för Lazios framtid.
Ranieris rätta jag kanske börja visa sig nu, vilket alltså inte är den där frälsaren han verkade vara i början. Roma har inte lärt sig att leva utan Totti, det är som de får svårare att andas utan sin kapten, som att de lider av identitetskris utan sin ikon. Ranieri har åtminstone fattat att Menez (kanske mest potential i hela Serie A) ska användas (antagligen mest för att Totti blev skadad men ändå). Han är en av få som kan göra oväntade saker. Taddei gör ingenting. Maken till fotbollslik har jag sällan sett. Nu tog man i alla fall en viktig seger mot Fulham för att hålla liv i Europaspelet. Det blir intressant att se om man kan störa Inter på söndag. Inter har inte besegrat Roma hemma i ligan sedan den 12 februari 2005.
Precis som Chiellini så ser Sculli ut att komma ifrån italienska Bronx anno 1920. Scullis mål mot Lille var kanske Genoas viktigaste denna säsong. Snyggt var det också. Jag tycker nog att Gasperini ska använda Palacio och Crespo lite mer men han har mycket godis att välja bland där framme. Palladinos klackmål mot Fiorentina ploppar fortfarande upp i huvudet ibland.
Sampdoria har tappat lite fart. Det brukar vara så när man rivstartar, man får lätt lite håll. Bara tillfälligt tror jag. Cassano gnällde lite sist efter bakslaget mot Bari (folk har nog ännu inte förstått hur spelskickligt Bari är) eftersom fansen gnisslade. Tycker nog att han har en poäng, inte kan en match ta ifrån den fina start man gjort. Man ska nog akta sig för att visa för stort missnöje. Cassano är oberäknelig av naturen.
Parma och Bari är inga nykomlingar som kommer stiga som en sol och falla som en tegelsten. De är båda tillräckligt bra för att hamna i mitten.
Cagliari har börjat ånga på som förra säsongen. Allegris offensiv funkar lika fint denna säsong verkar det som. Andrea Cossu är ligans mest underskattade spelare. Hade han hetat Cossudinho hade han haft stjärnstatus.
Milan har vaknat till liv och Leonardos idéer har börjat sätta sig aningen. Pato och Thiago Silva är två riktiga guldtackor att bygga sin skattkammare på. Milan är väl egentligen ungefär fyra spelare ifrån att bli ett av världens bästa lag igen (två ytterbackar, främst högerbacken, en fräsch kreativ mittfältare och antagligen en anfallare lite beroende på hur Ronaldinhos framtid ser ut). Borriellos nyvunna självförtroende och förbättrade teknik är som vatten i öknen för Milan som annars fått luta sig mot en tanig målkåt anfallare som bara sprutar adrenalin var femte match (han har typ i fyra matcher av 20 klara missade målchanser och springer offside 150 gånger för att i sin femte match göra typ hattrick) eller en holländsk osmidig elefant.
Matchen mot Real Madrid blev vackrare än vad jag kunde ana. Kaka fick ett fint och värdigt mottagande och Milans dinosaurier vaknade till liv. Ambrosini såg ut som 25, Smokey-Pirlo såg begåvad ut igen och Seedorf lyckades liksom pressa ut ytterligare ett liv ur sin gamla kropp. Ronaldinho gör aldrig sin gubbe längre men är ändå världens bästa fotbolls-golfsspelare vilket räcker en bra bit. Pato dansade runt Reals försvarare och gav dem huvudvärk. Det är han som är Milans offensiva nutid och framtid. Det är han som är världsstjärnan.
Matchen var väldigt underhållande och det var det mest lekfulla Milan presterat hittills denna säsong, (Seedorf och Ronaldinhos klack-lekar på kanten var verkligen godis) det var chanser åt båda håll och en domare som var byxis. Real Madrids mål såg ut att vara offside, Pepes hands såg mer ut att ta på ryggen och Patos konstnummer var mål. Hoppas jag slipper se Brych mer i internationella sammanhang. Samtidigt håller Milan på att föryngra truppen med talanger. Dominic Adiyiah är så gott som klar och Milan hoppas att han är en ny George Weah. Vi som såg på U-20 VM vet att det är en talang utöver det vanliga.
Juve tog en viktig självförtroendeseger bort mot Maccabi vilket också banar god väg för avancemang. Eftersom Bayern München (Van Bommel och Tymoschuk måste vara ett av Europas trögaste och tråkigaste innermittfältspar) gör bort sig ser det nu bra ut för den gamla damen. Denna stabilitet måste de hitta i ligan också, annars blir backen för brant att ta sig över.
Juventus har haft stora problem med ytterbackarna denna säsong. Grygera är en reumatiker på is där varje inlägg hamnar på motståndaren eller till andra sidlinjen. Grosso är väl okej i offensiven men en ballerina i defensiven. Zebina gör en bra match, två okej och en katastrofal för att sedan vara skadad i tjugo. Molinaro nämner jag inte ens. Därför var det skönt att se att Caceres var tillbaka (en ytterback som verkligen kan spela och slå inlägg).
Ferrara är fortfarande något orutinerad och Juve är inte samma maskin som förr men jag gillar verkligen det nya Juve. Mycket kortpassningspel, mycket mod (ibland lite dumdristigt men skit samma) och roliga spelare. De som hejar på Juve kanske föredrar det gamla Juves stabilitet, vilket jag förstår, men jag gillar verkligen Ferraras modell.
Jag tror fortfarande att Juve tar scudetton denna säsong.
Jag tror fortfarande Inter missar scudetton denna säsong.
Inter spelar lite väl mycket på marginalernas ände och ofta på motståndarnas misstag, men laget lyckas oftast komma vinnande ur kamperna vilket är en stor styrka. Mot Dynamo Kiev var man bortblåsta i en halvlek för att sedan vända på steken i andra halvlek. Desto räddare Dynamo Kiev blev desto större tryck fick Inter, men man missade sina chanser i massor ända tills Milito fick fel och rätt träff i samma moment och Sneijder pressade in avgörandet. Vrålen hördes ända till Milano. Styrkebesked, karaktärsvinst, imponerande.
Lagets lekande med marginalerna kommer inte hålla i längden. Alla verkar tro att Inter redan har avgjort ligan men sex poäng upp efter elva omgångar är ingenting. Det ska dock sägas att hela min tes bygger på att Inter tar sig långt fram i Champions League vilket borde skapa besvär i ligan. Hade Inter torskat i Kiev hade hela min teori stupat över ända.
Stankovic var tillbaks till meningslöshetens vakuum mot Dynamo. Serben har verkligen imponerat i flera matcher denna säsong men han har inte kroppen med sig för att göra det jämnt. Han är ingen stjärna längre. Däremot är Sneijder en kvick dynamodansös, Lucio ett monster, Balotelli en osäker och ojämn potentialbomb, Milito en iskall mördare i straffområdet. Det kan räcka mycket långt.
Fiorentina gjorde det åter bra och vad de skulle mot Debrecen och har nu en jättechans att ta sig vidare från gruppspelet. Minst ett kryss mot Lyon bör räcka (om inte Liverpool får målhybris) och bör de klara. I sådana fall är Italien enda land med fyra lag vidare till åttondelsfinalerna. In bocca nel lupo. Serie A:s död verkar aningen överdriven.
Jag läste lite av Lernebys frågespalt i veckan (missförstå mig inte, jag tycker Lerneby är bra, inte minst för att han är en av få som tar upp den politiska aspekten i italiensk fotboll) och blev lite förvånad över hans svar angående Calciopoli. Att tro att Moggi skulle ha skapat ett system alldeles själv är för mig förvånansvärt naivt och det är varken logiskt eller möjligt. Om man har läst sin calcio-historia kan man rätt snabbt härleda att systemet funnits för bra länge sedan. Systemet är inget statiskt utan dynamiskt beroende på maktbalansläget hos alla möjliga inblandade. Presidenter, ägare, sportchefer, banker med mera.
Det Moggi gjorde var att tänja på gränserna inom systemet och skaffa sig den mest maktfulla positionen. Han tog det lite för långt helt enkelt. Att inte fler är inblandade är en total omöjlighet, t.ex. ville Berlusconi gärna slopa alla straff efter Calciopoli.
Jag ska inte gå in djupare på ämnet eftersom det ena leder till det andra och det får inte plats här. Jag kommer i framtiden återkomma med någon form av artikelserie om ämnet eftersom jag håller på att gräva i Calcions (inte bara Calciopoli) mörkaste vrår.
Att den italienska fotbollen har en track-record av massor av infekterade incidenter är ingen underdrift. Att jag älskar Il calcio och ser fram emot varje helg med lika stor glädje måste vara den ultimata kärleken. Så många svek (och de flesta vet jag inte ens om) och ändå står man där som en knarkare som vill ha mer. Jag tror ändå att man kan säga att trots alla system och allt fuffens har de flesta ligavinnarna genom tiderna varit de rätta och de allra flesta matcherna varit justa. Det är inte mycket av den italienska fotbollshistorien som borde skrivas om. Däremot kan man inte stoppa huvudet i sanden och tro att politiken, makten och pengarna inte styr fotbollen. I Italien i synnerhet men överallt i allmänhet.
Ah, glöm inte och kolla in Italiens landslag i U-17 VM. Många av de spelare som är med där fanns med i min artikelserie från i våras: Morgondagens stjärnor. Det är ett av de finaste ungdomslandslagen Italien har haft på länge. Jag tror att de kan gå riktigt långt.
Arrivederci!!
