Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: Grattis på er
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här. » Undrar du nått om italiensk fotboll? Fråga Lerneby
Torsdag morgon
"Jag är bunden till honom. Jag känner tillgivenhet. Jag ser honom som min son"- Zamparini på frågan om när han ska sparka Zenga.
***
Jag minns att jag hade varit i Rom och jobbat.
Intervjuat och skrivit en artikel för Offside om Svennis sista dagar i Lazio. När jag kom hem ringde telefonen. En man i andra änden presenterade sig och frågade om jag vill vara med i organisationen kring en ny sportsajt.
Den skulle heta Svenska Fans.
Jag lyssnade en stund. Tyckte det lät flummigt. Tackade nej. Under mina år som frilans har det blivit en del sådana där samtal och ju konkretare samtalen är från början, desto större är chansen att man hakar på.
Detta var inte ett konkret samtal.
Idag är Svenska Fans Sveriges bästa sportsajt enligt Internetworld.
Det finns inget flummigt över det.
Jag höjer min kopp kaffe i salut för alla er som jobbar, skriver och är aktiva på sidan.
Vi tar en fråga ur frågelådan med:
Hej Mats
Tycker ditt inlägg om domarna i Italien var jättebra. Skulle vilja veta mer om detta. Vilka skillnader det är(hur du uppfattar dom) mellan olika länders domare?.
Jag tycker det skulle vara kul att ta del av domarens 'vardag', vilken press dom lever under. Att få höra en domare berätta om hur dom lever sitt liv vid sidan om plan (fans, media och allt det där)...
Om du skulle kunna lyckas förmedla det så kanske många (jag) skulle förstå hur vissa(rosetti) kan döma en EM-final ena dagen för att nästa dag döma som om han aldrig dömt proffsfotboll någon gång förut...
Tack för en bra blogg...
-Anton
Svar:
Den engelske författaren John Foots bok Calcio är en mycket bra bok för den som vill börja sätta sig in i den italienska fotbollen. I den finns också historien om den domare som satt standarden för den italienska fotbollen: Concetto Lo Bello.
Foot skriver: ”Den största kritiken mot Lo Bellos domarstil var att den gjorde honom till en större stjärna än fotbollsspelarna. Hans handsignaler var så tydligt aggressiva att han minst tre gånger av misstag slog ner spelare när han blåste för frispark eller liknande”.
Concetto Lo Bello blev politiker och sedermera borgmästare för Syracuse. I en match mellan Fiorentina och Cagliari 1969 tog han sig vatten över huvudet och domderade hela matchen, vilket fick publiken att skandera ”Duce, Duce, Duce!” och utmåla Lo Bello som fascist.
När jag pratat med fotbollsspelare i Italien är denna bilden av en domare inte ovanlig i Italien än idag.
- De kommer in i omklädningsrummet innan match och är stroppiga. De kräver respekt och ser sig själv som viktigare än själva spelet, sa en spelare till mig med internationell erfarenhet i våras.
Det är säkert så. Men man ska också fundera på hur det har blivit så.
Låt mig ta ett exempel:
Lazio-Inter 2004.
Domare Trefoloni med sällskap kommer in på gräsmattan. Det är två timmar till match. Han känner på gräset, kollar linjerna.
Så fort han kommer in börjar curvan sjunga:
- Trefoloni merda!
- La mama di Trefoloni e putana!
Övriga arenan applåderar åt curvans smädelser.
Ska du som domare döma en sådan match, där du bemöts på ett sådant sätt två timmar INNAN match måste du ha ett stålpsyke.
Alla har inte det.
För att kompensera skaffar man sig därför en attityd som uppfattas överspänd och stroppig på plan.
Jag har i flera år försökt få intervjua Pierluigi Collina om de här sakerna. Varenda gång säger han:
- Tack för att du ringde. Men jag kan inte tala om de här sakerna med media, hej.
Sen lägger han på.
För det finns en dimension till. Italiensk fotboll och italienskt samhälle är kantat av skandaler. Andreotti som var landets premiärminister och som beskrivs som en av de skarpaste hjärnorna i Europa var med stor säkerhet cosa nostras man, alltså maffiamedlem. Vi har Blackfriars bridge och P2, vi har tangentopoli, mani puliti, totonero, calciopoli, watchgate, eskortflickor och fan och hans moster.
I alla de här skandalerna har folkvalda politiker låtit sig mutas och korrumperas. Väldigt få av dem har fått något straff. Misstron mot staten är därför total. Fotbollsdomaren ses som statens representant på planen. Alltså litar man inte på honom.
De senaste åren har det där blivit en besatthet. Istället för att diskutera sitt lags brister, börjar tiraderna om domarinsatsen hagla redan i halvtid.
För att bli domare i Italien får man alltså antingen ha en dödslängtan eller en slags morbid dragning till strålkastarljuset.
Jag har aldrig pratat med en italiensk fotbollsdomare. Jag har försökt, men ingen av dem har velat ställa upp. Jag tror att personer som Rosetti känner sig mer avslappnad ute i den internationella fotbollen och jag tror att det är lättare för en domare att helt enkelt tappa greppet i Italien.
Blir du domare i Italien, kommer alla snacka skit bakom din rygg.
Lösningen är således komplicerad. Domarna måste bli mer.... tillmötesgående. Och förståelsen för deras jobb måste öka.
Dessvärre just nu en omöjlig ekvation.
Kanske inte ett klockrent svar Anton, men jag hoppas det duger nu. Ämnet kommer vi återkomma till, var så säker.
