Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: Lerneby Svarar: media!
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här. » Undrar du nått om italiensk fotboll? Fråga Lerneby
Onsdag morgon
Inför stundande Derby- och europaspel drar jag en fråga från frågelådan. Jo jag vet att det finns många frågor inskickade ännu kvar att besvara, och det ska göras, men denna är alltid aktuell:
Hej Mats,
Hur ser du på medias roll i Italien, med tanke på den enorma bevakning som det innebär. Är det värre i England, tror du?
Hur ser man på privatlivet kontra fotbollsspelaren?
Om du ser på de tre stora tidningarna, Gazzettan, Corriere och TuttoSport, hur ska man tolka dem eftersom de är länkade till olika lag typ Tutto-Juvr, Gazzetan-Milanolagen och hur stor sanningsgrad besitter de olika tidningarna?
tack för ett ypperligt jobb, keep it up!
Mvh,
Daniel Hamilton
Svar:
Det är givetvis ett enormt medialt intresse kring den italienska fotbollen i Italien. Någon slags kris eller liknande märker man knappt när man dag ut och dag in bläddrar i de italienska tidningarna, lyssnar på de eviga radioprogrammen, kollar på tv-programmen på kvällarna.
Det är ett stadigt brus.
Sanningshalten varierar, grundtanken för italienska sporttidningar är att göra jobbet och sen fundera.
Istället för att alltså kontrollera om storyn om de tyska bröderna Mick& Mucks intresse i Roma verkligen är sant, åker man till Tyskland, gör en intervju med en kille som råkar öppna dörren och kör storyn över tre sidor.
När sedan tyskarna dementerar säger man. ”jaha, men vi gick på den informationen vi fick och som verkade riktig då”.
Nu vet ju förmodligen såväl journalister och redaktörer att det tyska tipset är falskt INNAN de åker.
Men det säger man inte.
För man vet att tre sidor om eventuella köpare av Roma säljer fasligt många lösnummer.
Så funkar det i Sverige med, fast kanske inte i den stora omfattning som i Italien. De tre sporttidningarna i Italien är det som folk läser mest nämligen.
Givetvis finns det ett enormt stort kunnande här också. De taktiska analyser och spekulationer som erbjuds i Italien är ibland smärre matematiska ekvationer och journalister överglänser inte sällan varandra och tränaren i taktiskt kunnande på presskonferenser.
Men sanningsgraden ska tas med salt. Och tolkas.
När Silvio Berlusconi exempelvis går ut i Gazzettan och säger att han inte ska sälja Milan, betyder det egentligen att han letar köpare. Skulle Gazzettan gå ut och skriva det rakt upp och ner, skulle tidningen få skit och lösnummersupplagan påverkas.
Man kan inte säga att privatlivet är heligt för sporttidningarna i Italien, men det går inte att jämföra med England.
Under mina år i Italien har jag fått höra pikanta historier om spelare och tränare som om de hade verkat i England med största säkerhet hamnat på ett mittuppslag i The Sun.
I Italien nöjer man sig med att plåta någons flickvän i bikini på en båt. Eller plåta någon i bikini och sen skriva att ”hon håller på Juventus”. Givetvis tveksamt även det, men långt ifrån den brittiska pressens övertramp.
Lever spelare under press?
Absolut.
Är det medias press?
Nja.
Min känsla är att spelare idag i Serie A mer kontrollerar media. De vet vilka journalister som skriver vad. De skaffar sig journalistiska allierade som de vet hellre skriver snällt än styggt, kort sagt så agerar de som vilken offentlig italienare som helst.
I bakgrunden av denna diskussion finns givetvis ägandeförhållanden och intressekonflikter vad det gäller media i Italien, men det är en annan blogg.
