Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: Derbyhelg
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här. » Undrar du nått om italiensk fotboll? Fråga Lerneby
Fredag morgon
Derby imorgon och derby på söndag.
Två derbyn med två helt olika förutsättningar.
Juventus är tämligen ohotade. Visst, formen kanske inte är den bästa just nu och det har klagats en del på Ciro men alla vet egentligen innerst inne att Juventus inte är ett lag som kan utmana Inter, åtminstone inte i år. Det handlar inte om att Juve är sämre än Inter när de spelar mot varandra, det handlar snarare om att Inter vinner sina matcher mot provinslagen på bortaplan.
Hela havet stormar hela tiden i Inter.
Den senaste i raden av hackkycklingar i Inter är Balotelli. Fallet Balotelli visar också upp en skrämmande tendens i Italien.
- Till och med svarta människor ogillar honom.
Så uttrycker sig nu Palermos Zamparini om Balotelli. Snart kommer man säkert till insikten att det är Balotellis eget fel att fansen är rasistiska. Det är ju behändigt, inte minst för personer som Zamparini för då slipper man återigen att ta itu med ett stort, stort problem.
Inter är lillebror i Milano. Inter har inte medialt beskydd eller vad man ska kalla det på samma sätt som lag som Roma, Juventus eller Milan, Inter är och har alltid varit utsatta.
Till viss del har man skapat den situationen själva genom att ha en organisation som får balsaträ att framstå som hållbart. Det finns källor som säger att Massimo Moratti inte var lika smart som sin bror och därför fick ansvaret över fotbollslaget, när han attackerar sin tränare och sina spelare offentligt börjar man undra om det inte är så, något mer korkat beteende får man leta efter. Mourinho må vara hatad av journalister i Italien för att han helt enkelt skiter i dem, men ingen kan argumentera om att hans organisation och lagbygge gjort mer för Inter än någon annan tränare i laget.
Om det är skakigt i Inter är det jordbävning i Lazio.
Precis som Inter är det ett lag med lillebrorskomplex och känsla av utanförskap. Skriver man om brott utförda av fotbollsfans i Rom skriver man oftast ut om fansen är laziali, men inte om de är Roma. Åtminstone var det så frekvent förr. Känslan av att stå utanför den romerska gemenskapen är således stor hos de ljusblåa. Precis som Inter drivs klubben av en kolerisk president, skillnaden är bara att Moratti blivit bättre med åren, Lotitos galenskap verkar snarare accelerera. Hans agerande mot Ledesma, Balleri, Silvestri, Pandev är inte bara skamligt utan också helt ologiskt.
Lazio har ingen organisation. Att tro att en god tränare som Ballardini ska kunna arbeta i en sådan bikupa är naivt. Vinner man inte på söndag drar nog den gode Davide en lättnadens suck innerst inne över att få lämna vansinnet.
Roma är nog laget med störst problem. Åtminstone i ett långsiktigt perspektiv. Unicredits möte med Rosella och borgmästaren slutade med att konflikten växte och var allting slutar är omöjligt att sia om.
Totti är tillbaka och med sin blotta uppenbarelse sprider han ett lugn som dämpar de mest trasigaste nerver. Men under denna gjutna olja som efter en tids vinster uppenbarat sig för klubben, stormar det. Förlorar man på söndag är man tillbaka i den stormen, på ett ögonblick.
Att spekulera om vem som vinner är svårt. Nästan omöjligt. Derby är derby och har sina egna regler. Rent logiskt borde Inter och Roma vinna sina matcher, relativt enkelt.
Men ingenting är enkelt i ett derby.
Det är helt ovisst.
Men det är fotbollsfest.
Och det är gott nog.