Il Tridente: Varför spårar Mourinho ur?
Vår experttrio välkomnar en ny medlem och börjar med att reda ut varför Mourinho agerar som han göra. Veckans övriga frågor handlar om en spelare som vill bort och en som kanske kommer tillbaka.
Per Erik Wesslén har slutat i Il Tridente och kommer att ersättas av Johanna Alm. Det är sorgligt och högst beklagligt att någon ska behöva ta emot hot här på SvenskaFans. Samtliga medlemmar i Il Tridente och redaktionen fördömer alla former av hotelser. Panelen mister en eminent skribent och vi önskar Per Erik all lycka i framtiden. Samtidigt vill vi välkomna Johanna Alm till panelen, och vi hoppas innerligt att någonting sådant här aldrig kommer att upprepas.
Gattuso är rädd att ruttna på bänken i Milan. Efter ca tio år i Milan, är det värt att flytta för att kunna spela VM? Hur mycket är ett VM värt?
Johanna Alm: Gattuso börjar bli gammal och grumpy istället för charmigt ung och temperamentsfull. Jag tycker inte att han varit sig själv under säsongen och i ärlighetens namn - om man inte platsar i klubblaget så kanske man inte heller ska platsa i landslaget. Det finns ruttnare bänkar än Milans att sitta på, så jag uppmanar: ”Nej Rino, du ska ingenstans. Efter tio år i Milan tycker jag att du ska avsluta karriären på ett snyggt sätt - i rödsvart.”
Henri Nekmouche: For nästan exakt ett år sedan var Gattuso i sitt livs form när han olyckligt nog slet av korsbandet. Han hade stannat i Milan under sommaren 2008, trots anbud från andra klubbar och trots att han var sugen på att lämna. Under hösten 2008 var han Milans bästa spelare och det var ett stort bakslag för honom personligen att bli skadad. Men sex månader senare var han dock tillbaka på planen igen och trots att han inte alls var i form tog Lippi med honom till Confederations Cup.
Under hösten har det gått segt och i o m att Leonardo nu har hittat sin uppställning med endast en defensiv mittfältare ser det väldigt mörkt ut för Gattuso – trots hans historik i klubben. Ambrosini är i storform och Milan fortsätter att vinna. Milans nummer åtta har insett att det inte blir lätt för honom framöver. Han är frustrerad – han var i sitt livs form och sa nej till andra storklubbar. Nu är han plötsligt ur form och bänkad.
Jag förstår om han är orolig för sin VM-plats. Men jag tycker att han ska lyssna på Galliani och fråga sig själv ”På hur många mittfält bland de bästa klubbarna i Europa vore jag given?”. Det givna svaret är just nu ”På inget utav dem”. Rino bör fortsatta kämpa och vänta på sin chans istället for att skapa oro i klubben. Det är så här det ska fungera i de bästa klubbarna – ingen är given och alla ska kriga för sin plats, oavsett tidigare historik i klubben.
Ett VM är värt väldigt mycket. Det är det största en fotbollsspelare kan uppleva. Trots det tycker jag att det vore synd om Gattuso förstörde sitt legacy i Milan genom att skapa problem och sedan lämna klubben. Fansen älskar honom och om han fortsätter att kämpa kommer han att hitta formen igen. Lippi har stort förtroende for honom dessutom.
Magnus Sundberg: Gattuso för mig är arbetarklassromantik personifierad. Med sin uppoffrande spelstil och gnetande så skapar han sådana konnotationer. Och det är ju själva gnetandet, inställningen och arbetsamheten som utmärker Gattuso som fotbollspelare. I övrigt är hans kvalitéer som fotbollspelare tämligen begränsade. Han är lite som Inzaghi på det viset, stöpt i samma form. Han kan sin sak, inte mycket mer.
Den här säsongen har Gattuso sackat efter och slarvat lite väl mycket. Därför har han fått finna sig i att spela en underordnad roll i Milan. Det är han inte van vid. Inte efter elva säsonger och åtta troféer i rödsvart. Självförtroendet sätts då på ljudlöst och bitterheten tuggar i ens sinnen. Men ärligt talat tror jag inte att en flytt är nödvändigt. Jag efterlyser snarare tålamod, stöd, självranson och hårt arbete. Alla kan ha svackor, alla kan sacka efter ibland.
Hur mycket ett VM är värt? Fråga bara Messi. Världens bästa spelare (nyligen vinnare av Ballon d'Or) sa för kort tid sedan att han hade bytt ut alla sina troféer mot ett VM-guld med Argentina. Corigliano-sonen har redan ett VM-guld. Men VM är alla fotbollspelares kärlekslund. Där vill alla vara. Lippi känner Gattuso väl och har en preferens för ”det gamla gardet”, vilket gynnar mittfältaren. Likväl får Gattuso ytterligare konkurrens i Milan då Beckham anländer i januari. ”Rino” måste rycka upp sig, helt klart. Jag tror hur som helst att Gattuso kan arbeta sig ur den svåra situationen. Det blir ingen skilsmässa.
Adriano vann nyligen den brasilianska ligan och skytteligatiteln med sitt Flamengo. Hur stor är chansen att han någonsin återvänder till Italien?
Johanna Alm: Chansen är ungefär lika stor som att Tiger Woods blir rentvådd från alla otrohetsaffärer. Adriano har haft sin tid i Italien och visst minns man, i alla fall jag, honom som en gudabenådad forward? Men lite likt Ronaldo (den tjocke alltså), så har han problem med att vara långt hemifrån. Hur gammal är han - 27? 28?
I Brasilien får han den uppmärksamhet han vill ha, den uppmärksamhet som föder och göder en fotbollsdiva. Det är glitter, sambafjädrar och glamour, 100 000 på läktaren och beachfotboll på fritiden. Skulle han lockas tillbaka till Italien så är jag rädd att vi skulle vara tvungna att utfärda kalkonvarning.
Henri Nekmouche: Jag tänkte på Adriano för någon dag sedan när jag läste om att han hade skippat den officiella segerfesten med det brasilianska fotbollsförbundet och istället festat loss i sin favela. Jag tycker att det är intressant att han har gått åt motsatt håll jämfört med många andra kändisar som lyckas hitta en utväg från sitt ”hood”. Oftast uppstår avundsjuka och det blir jobbigt att gå tillbaka till det gamla området. Men Adriano verkar må hur bra som helst i sin favela. Hans livsval kan relateras till en diskussion om pengar och lycka. Man kan verkligen beundra brassen för hans val att tacka nej till miljoner i Europa för att istället vara lycklig i sitt hemland. Hälsan är trots allt viktigast.
Jag önskar honom lycka och jag hoppas att han inte faller tillbaka till sina problem. För han hade verkligen grova problem. Men samtidigt tänker jag att han någon gång kanske vaknar upp och tänker: ”Shit, jag var på världstoppen och allt det jag gör nu, kan jag egentligen göra efter karriären. Att spela fotboll i Europa däremot kan jag bara göra under en kort period av mitt liv.” Romario spelade bara under en kort period i Europa, men sedan fortsatte han tills han var över 40. Var det av glädje eller var det för pengarna?
Om det inte var för pengarna – varför spelade han i Miami, Qatar och Australien? Adriano hann säkert tjäna mer pengar än Romario, så hans behov kanske inte är lika stort, men samtidigt är det tråkigt rent sportsligt att Adriano kanske inte får ut sin fulla potential på planen. Jag tror att han återvänder till Europa efter VM, eller något år efter det. Möjligtvis till Serie A, men jag har svårt att se till vilken klubb.
Magnus Sundberg: En gråtande Adriano fick lyfta den första ligatiteln på 17 år för Brasiliens populäraste klubb. Han vann också skytteligan med sina 19 mål. Efteråt sa han: ”Det är otroligt. Vi gick igenom så mycket för att vinna det här mästerskapet.” Enkla ord, men ack så betydelsefulla.
Adrianos glädjetårar väcker hopp och längtan. Det handlar om personlig revansch. Spelaren som föll i förtvivlan, kom full till träningar, lämnade Inter och flyttade hem gråter nu av glädje. Inte av sorg. Det betyder oändligt mycket.
Huruvida Adriano önskar återvända till Italien eller väljer att testa på Spanien eller England är tämligen oklart. Det är ett flertal faktorer som påverkar ett sådant beslut, inte minst huvudpersonen själv. I Brasilien trivs han ypperligt och dessutom är han sedan tidigare ekonomiskt oberoende. Adriano kanske rentav värderar sin nuvarande situation så högt att han inte önskar något annat.
Formen de senaste åren och hans tisslande tragedier har inte undgått någon, varför hans status i fotbollseuropa är skadeskjuten.Vem vet vad man får? En revanschlysten stjärna eller en tickande tragedi? Således är klubbarna säkerligen lite osäkra. Antalet intressenter, och synnerligen hur stora klubbarna är, torde påverka ett sådant beslut. Å andra sidan kan spelaren, på grund av vissa omständigheter, inte komma med samma lönekrav som tidigare. Detta lockar nog en del klubbar – särskilt i Spanien, England och Italien.
VM väntar också för alla fotbollsälskare. Och kanske vill han bevisa för sig själv, för andra och för Dunga att han fortfarande har vad som krävs för att spela i Europa?
Från Italienskt håll har det främst pratats om Milan och Roma. Att gå till Milan hade onekligen varit ett Brutus-hugg i hjärtat på alla interisti och Moratti. Fast det har ju å andra sidan hänt förut när Ronaldo återvände till Italien och skrev på för Milan.
Jag tror helt enkelt inte att Adriano kan med. Roma vore ett alternativ. Klubben är i behov av en tung center, och brasilianaren hade säkerligen varit en stor tillgång. Kan man göra sig av med Baptista, värva Adriano och klara lönebudgeten så vore brasilianaren värt en chansning. Ett problem kan vara att Adriano känner att han har gjort sitt i Italien, och vill ha en ny utmaning.
Det har surrats om West Ham, men hur stor är attraktionskraften hos den engelska bottenklubben? Hur som helst lär fler intressenter blanda sig i leken och enligt Adrianos agent så ska han bestämma sig före jul.
Mourinho flippade, applåderade domaren och blev utvisad i matchen mot Juventus. Finns det något syfte med hans handlande eller är han helt enkelt så impulsiv att han inte kan hejda sig?
Johanna Alm: Jag tror faktiskt att det finns ett syfte ibland. Han har redan under Chelsea-tiden dragit uppmärksamheten till sig själv för att avdramatisera det som händer, eller i detta fall inte händer, på planen. Jag skulle nästan vilja påstå att det är en av hans bästa sidor som manager. ”Låt media snacka skit om mig istället för om mina spelare”. Just mot Juve kändes det nästan inövat, han var helt nöjd med att kliva av och mingla med José Morais.
Henri Nekmouche: Mourinho är en smart man, han vet vad han gör. Alla hans utspel är åtminstone delvis planerade (att bli utvisad mot Juve kanske inte ingick i planerna dock). Ibland är det säkert ganska impulsivt, men hans utspel mot domarna är till för att ta bort pressen från det egna lagets prestationer – fokus efter matchen riktas istället på honom. Det här något vi har sett under hela hans karriär. Till och med en välregisserad presskonferens inför en väldigt viktig match kan skifta pressens fokus från laget i fråga till Mourinhos utspel på presskonferensen dagen innan.
Portugisen vänder och vrider alltid på olika faktorer för att höja sig själv och sitt lag och samtidigt minska pressen på hans spelare. När han var i Porto var det alltid ”lilla Porto som knappt spenderar pengar” mot ”de stora jättarna i Europa som spenderar miljarder”. Nu har han själv varit i klubbar som är stora jättar och som bränner miljarder. Då hittar han andra argument. Visst är det ironiskt att han aldrig varit riktigt nära att vinna CL sedan han lämnade Porto – trots alla miljarder han har spenderat? Även om jag inte längre tycker att Mourinhos utspel är speciellt intressanta, har jag fortfarande stor respekt för honom som tränare.
Magnus Sundberg: Jag tvivlar starkt på att Mourinho någonsin kommer att ändra på sig. Hans retsamma, provocerande och oförutsedda infall består. Jag tror inte bara att det är ett spel från hans sida. Det handlar nog till stor del av att Mourinho behöver en jag-mot-världen-mentalitet för att få ut det mesta av sin talang och hitta drivkraften. Det är psykologi och självförvekligande.
Han bygger en Berlinmur av agg mot alla som inte håller med honom eller faller honom i smaken – låt det vara journalister, tränare eller vem som helst. Ingen slipper undan. Britneys Spears låt ”Center of Attention” kan appliceras på demontränaren Mourinho. Han vill vara i centrum, han vill öppna dramatikens dörrar och han vill elda på sin egen drivkraft genom sina cyniska och eggande kommentarer. Han behöver det.
