16^ Minnet är irriterande kort
Vi som oroas över att klyftorna ökar kunde den här helgen luta oss tillbaka och andas ut. Alla tre topplag tappade poäng, två av dem tappade till och med allihop. Kampen om Europaplatsernas hårdare ytterligare och trycket underifrån blir allt tyngre.
Att ingen är bättre än sin senaste match är en klyscha värd att plocka fram. När man ser Palermo komma till San Siro och utan några som helst svårigheter spela bort Milan undrar man hur de kan ligga där de ligger. Varför spelar de inte alltid så här? Just nu är Palermo ett topplag.
Samma sak med Milan. Glädjefotboll inför leende ansikten varje helg, och så pajar allt. Hur är det möjligt? Just nu är Milan ett mittenlag.
Miccoli är fantastisk. Eller hur?
:::: :::: ::::
Ingen är bättre än sin senaste match. Bari flyger, Juve sörjer. Att Bari ligger där de ligger och därför naturligtvis presterat den fotboll man presterat är inget annat än en sensation. Vem trodde att en bottentippad nykomling med en tidigare inte särskild framgångsrik 61-åring som ledare skulle kunna göra något sådant? Än bättre blir det när man betänker att laget som bejublat spelade sig upp från Serie B inte alls är detsamma idag. Man tvingades till och med byta tränare.
Juventus är just nu där Milan och Leonardo var i början av säsongen. Det är det man måste ta lärdom av, att allt går om man har tålamod och tro. Ferraras Juve inledde i maxfart, det är dit man ska igen. Just nu känns det helt omöjligt, men det har som sagt bevisats att det går.
Sett till kritiken kan man tro att Juve är nära nedflyttning. I verkligheten är man bara två trepoängare från serieledning. Ranieri ville inte värva Diego eftersom man skulle behöva göra om hela laget. Man vill gärna ge honom rätt. Juve sparkade Ranieri för att man var rädd att missa Champions League. Vore det inte roligt om Roma går till CL, och Juve missar? In your face, J-C Blanc. Typ.
:::: :::: ::::
De tidiga lördagsmatcherna i Italien är inte alltid något man ser fram emot. För ofta är det bottenmöten, eller möjligen botten mot toppen mellan dimmiga löparbanor. Vi första anblick är inte Cagliari-Napoli något man ställer in andra engagemang för att följa. Vid andra anblick är det en kalasfajt. Vid tredje anblick, efter matchen, inser man att man inte var i närheten av att ha rätt förväntningar.
Cagliaris supertaktiska spela tilltalar oerhört. Det är något oemotståndligt med att göra mycket med lite. Precis som Del Neri och Chievo för en massa år sedan. En vanlig tomat och en ful brödbit kan ta en till himmelen för en stund. Rätt taktik med rätt spelare visar att det inte är namnet eller pengarna som spelar roll.
En kille som Matri är fantastisk i Cagliari, där hans fysik behövs. Nu när han dessutom börjar göra mål är det dags att leta nya ofrivilliga förebilder. Tidigare var det Corradi, men det faller ju nu på sin egen orimlighet. Synd att Huntelaar börjar leverera, för Matri hade varit superb som Borriello-alternativ hemma i Milano.
Vänder man ett 0-2-underläge till 3-2 på hemmaplan sista kvarten bör man vinna. Det säger alla oskrivna lagar. Samma lagar säger att man skjuter inte en stenhård vrist på motståndarnas tränare när man själv jagar kvittering. Lavezzi går utanför lagen. Större hjärnsläpp har jag aldrig skådat. Det är så bisarrt att det blir komiskt.
När Bogliacino skallar in 3-3 efter en månads övertid gör det ännu roligare. I synnerhet eftersom Jeda gett Cagliari ledningen ungefär fem sekunder efter att han kommit in på planen (i 89:e). Underbara vansinne.
:::: :::: ::::
Genoa ser till att det blir julklappsöppning varje helg. Man vet aldrig vad man får, men man vet att det blir nåt roligt. Ena veckan spelar de skjortan av Sampdoria, nästa vecka torskar de mot Lazio. Lazio som nuförtiden aldrig vinner. Det var förr, nu vann de ju. Nu är allt glömt, nu är Lazio på gång.
:::: :::: ::::
Cassano vs Totti blev inte mycket till match. Cassano snurrade upp ett par mörkröda, Totti spelade som om han har ögon runt hela huvudet. Precis som vanligt, inget mer.
:::: :::: ::::
Parma på fjärdeplats och just nu CL-kval. Inget konstigt med det, ett försvar med Buffon, Cannavaro och Thuram hör hemma där. Dessutom är Crespo en tigerorm längst fram. För det är väl 1998?