Il Tridente: Ferrara behöver tid
Efter en hektiskt höst blickar vår trio fram emot januari och fönstret som skall öppnas. Intressanta värvningstips utlovas! Det bjuds också på diskussioner kring höstens överraskning samt snålblåsten på Juves bänk.
Snart öppnas januarifönstret och det kommer blåsa lite kallt här och var. Vem får komma in från kylan och vem sparkas ut i snön? Jag vill höra ett nyförvärvstips och en gissning på någon som inte får stanna i sin klubb.
Johanna Alm: Vintermercaton känns mycket mer spännande än sommarmercaton, iallafall för mig. Jag tror att det beror på att sommaruppehållet är så långt och tråkigt att man hinner lessna på rykten som florerar, medan "jullovet" knappt märks och spelare byts under pågående omgångar. Mer tempo helt enkelt.
Hur som helst, det som verkligen skulle behövas är en omrörning i calcio-grytan. Kanske skulle arbetsrotation i Serie A fungera? Tänk bara; Inter skickar Mancini och Quaresma till Milan, Milan deporterar Kaladze och Jankulovski till Juventus. Juventus lånar i sin tur ut Tiago och Melo (om någon vill ha honom) till Parma. Lucarelli åker till Roma som passar vidare Max Tonetto till Sampdoria och så vidare... Det hade kunnat bli intressant.
Jag tror att Tiago kommer att lämna Juventus och söka lyckan hemma i Portugal eller i någon obskyr spansk klubb. På inkommandesidan hoppas jag att Miloš Krasić, CSKA:s fantastiske serbiske forward, drar sig till Italien som nästa steg i karriären. Där har vi en stjärna!
Henri Nekmouche: Toni kommer att komma in från kylan i Tyskland – Inter och Roma sägs vara intresserade, och jag ser inte att han blir kvar i Bundesliga säsongen ut. VM väntar i juni och Lippi kommer aldrig att ta ut sin gamle favorit om han blir kvar på läktaren/bänken i München. Ett annat tips är Pandev som bör röra på sig. En spelare som däremot inte får stanna borde vara Vieira. Frankrikes lagkapten har inte råd att spendera våren på bänken i Inter om han vill komma med till Sydafrika. Jag tippar därför på att han lämnar Italien i januari.
Magnus Sundberg: Låt Luca komma in. Luca Toni har fått begränsat med speltid i Bayern München och lär sannolikt lämna Tyskland inom kort. De främsta intressenterna är Inter, Chelsea och Roma. Inter och Chelsea söker ersättare till Eto'o respektive Drogba som försvinner till de Afrikanska mästerskapen i januari. Moratti har dock motsatt sig en övergång och Roma måste antagligen sälja innan de har råd att köpa. Därmed ligger Chelsea bra till.
Likväl har anfallaren nyligen uttryckt en önskan om att återvända hem till sin moder. Italienare längtar vanligtvis hem, förmodligen mer än andra. De har tveklöst en egen bedarrande geografisk linje i sina sinnen – en morsgrismeridian. Vi hade en klass med italienare på utbytesresa i min hemstad när jag gick på gymnasiet. Andra dagen in på deras veckolånga visit började en tjej gråta hejdlöst av hemlängtan. Och då var det ändå fint väder. Med det sagt så får se vad Tonis agent Tinti hittar på för lösning.
Baptista ingår inte i Ranieris planer och lär säljas omgående om ett skäligt bud dyker upp. Roma skulle då försöka använda pengarna till att knyta till sig en storväxt anfallare såsom Toni eller Pavlyuchenko. Två flyttfåglar som väntar på att få flyga sin kos är Pandev och Ledesma. Klubbarna i norr lär konkurrera om deras signaturer. Vidare önskar Juventus göra sig av med den vandrande katastrofen Tiago. Inter vill säkerligen frilösa lite dödvikt i form av Suazo, Quaresma och Mancini för att nämna några.
Ferrara, Juve, under en kort period förändrades mycket - vad hände egentligen? Bör Ferrara avgå/få sparken?
Johanna Alm: Vad hände, vad hände? Det finns en teori som kanske inte är alltför långsökt; när spelarna i ett lag är nöjda med och litar på sin tränare så spelar man inspirerat och med stor vilja. Juventus spelar tvärtom helt utan inspiration och viljan att vinna verkar vara på gå-i-ide-stadiet.
Kan det vara så att Ferrara inte inger det förtroende en tränare borde göra? Det skulle kunna ha uppstått en schism mellan Ciro och spelare som varit länge i klubben. Är man inte överens om hur laget ska spela? Är det känsligt att träna spelare som man spelat tillsammans med?
Det jag med säkerhet vet, är att det känns förbaskat trist om en sådan fantastisk spelare som Ferrara var ska kommas ihåg för mindre bra tränarinsatser. Jag hoppas att Juventus vinner varenda match framöver och att Ferrara inte behöver lämna. Förändringar är jobbiga och tålamodet kan gott få vara lite längre i fotbollsvärlden.
Henri Nekmouche: Nu är det inte så att det går helt åt helvete för Juve – man ligger trots allt trea i Serie A efter sexton omgångar. Jag trodde dock på förhand att man skulle ligga närmare Inter i tabellen. Jag delar dock Capellos åsikt om att Ferrara behöver tid på sig att bygga upp sitt lag. Liksom Leonardo behövde tid på sig för att hitta den rätta uppställningen för sitt lag, känns det som att Ferrara också måste få lite mer tid. Ge honom några månader till.
Juve förstärkte truppen på ett bra sätt i somras, men spelare som Diego och Melo behöver fortfarande komma in i spelet. Secco har fått mycket kritik, men jag håller delvis med honom när han poängterar att även Zidane och Platini behövde tid på sig att anpassa sig till Serie A. Diego är kanske ingen Zidane, men mer tålamod behövs. Mycket av lagets spel bygger på brassarna på mitten och då även Sissoko varit skadad länge är det inte konstigt att spelet inte har fungerat så bra. Juve har dessutom inte riktigt haft en helt ordinarie anfallare som levererat till 100 % under en längre tid, vilket skulle ha gett laget mer trygghet i offensiven.
Magnus Sundberg: Tolkien skrev en gång: ”Alla som vandrar är inte vilse.” Ferrara vandrar, men är han vilse? Det känns på något sätt som att Juventus saknar en klar spelidé och identitet – positionsspelet är osammanhängande, anfallsspelet är enspårigt, tempot är lågt och vinnarmentaliteten, Juventus kännemärke, känns förlorad i dimman. Vidare verkar Ferrara inte kunna bestämma sig för vilket spelsystem han vill använda sig av.
Spelarnas underprestationer (främst Melo och Diego) kan möjligen vara en konsekvens av förvirring och osäker coachning. Åtminstone kan det vara en bidragande orsak. Redan innan säsongen så ställde jag mig tveksam till Cannavaro och Grosso, som jag anser har sett sina bästa dagar som spelare. De är inte lika inflytelserika som tidigare utan ser tämligen tama ut enligt min mening.
Precis som Milan visade tålamod med Leonardo så vill jag se att Juventus ledning ger Ferrara några matcher till att visa om han kan vända den negativa trenden. Om han misslyckas tycker jag att man ska vända sig till Mancini. Nu är det upp till Ferrara att visa om han vandrar eller helt enkelt är vilse.
Vilken klubb har överraskat dig mest hittills?
Johanna Alm: Jag blir fasen överraskad varje omgång. Mest av mitt ”eget” lag, Juventus, som har klappat igenom på ett särdeles förbluffande vis. Ett riktigt trist sätt att bli överraskad på är en oväntad förlust med 4-1 i en avgörande Champions League-match.
Förundran kan slå en på positiva sätt också som tur är. Vem trodde att Parma skulle ligga fyra när serien vänder? Och vem trodde att Milan efter sin minst sagt bedrövliga start, där Pato helt ensam försökte spela boll, skulle ta sig i kragen och visa vilka man egentligen är.
Mest överraskad är jag ändå av Fiorentina. De rosar inte marknaden i ligan, men vilken Champions League-start! Jag trodde att deras succé var en engångsföreteelse när de slog Liverpool med 2-0, möjligen en tvågångs när de slog Debrecen i två raka. Men att de skulle slå Lyon också kändes...överraskande. Hur som helst, mitt svar på frågan är – Fiorentina.
Henri Nekmouche: Parma är den klubb som överraskat mig mest. Sist vann man Emilia/Romagna-derbyt mot Bologna med 2-1 och laget ligger för närvarande på fjärde plats, två poäng efter Juve. Det är väldigt imponerande och med tanke på tabellplaceringen bör klubben ses som den stora överraskningen i årets upplaga av Serie A. Lagets framgångar grundar sig i ett antal smarta drag från presidenten Ghirardi: Guidolin är en erkänt bra tränare och köpen av spelare som Panucci, Bojinov, Amoruso, Paloschi och Zaccardo är andra exempel på smarta affärer.
Guidolin själv menar hemligheten bakom framgångarna är gruppens styrka och att nyckelorden är klarhet och intelligens. Han menar också att laget har en bra blandning av yngre och äldre spelare som trivs bra ihop. Personligen tycker jag att det är roligt att se Parma i toppskiktet av Serie A igen. Det är en klassisk Serie A-klubb för oss 80-talister och dessutom är det en väldigt mysig stad. Det återstår dock att se hur länge laget orkar hänga sig kvar i toppen.
Magnus Sundberg: Bari. Deras oräddhet, täta försvar och vilja har charmat mig som en midsommarnattsdröm. Precis som Henrik Ingvarsson på Fotbollskanalen.se påpekade så har laget släppt in näst minst mål av alla lag i hela serien. Många nykomlingar darrar vanligen av nervositet och fruktan. Men fruktan leder aldrig till någonting gott, fråga bara Bari.
Sen har vi Parma. Kära gamla Parma. Nu visar man alla vad man kan. Revanschens tid är inne. Ledda av Guidolin och den fantastiske mittfältsgeneralen Galloppa visar de hela Serie A att de menar allvar. Det här är lite av en personlig revansch för Guidolin också. Jag unnar honom det.
