Något är skumt med lottningen
"Att de italienska lagen nu fick en mardrömslottning till åttondelsfinalerna är nämligen en upprepning, eller möjligen förvärring, av det som skedde under lottningen till gruppspelet."
Inte för att jag är den som generellt följer de europeiska cuperna med hopp om framgång för alla italienska klubbar (eller det motsatta, för den delen), men särskilt den här säsongen har det funnits en anledning att vara lite snällare mot konkurrenterna från ligan och faktiskt ha det i bakgrunden att det vore bra med en framgångsrik säsong för de italienska lagen i Europa. Efter den andra lottningen av Champions under hösten är det bara att konstatera att högre makter gör precis allting för att det tvärtom ska bli ett förödande fiasko.
Den konkreta anledningen till att italienska framgångar i Europaspelet är särskilt välkomna den här säsongen beror som så många har förstått på att tyska framgångar – framförallt i den gamla Uefacupen – har höjt tyskarnas rankningspoäng hos Uefa till den grad att det nu är ett verkligt hot att Serie A tappar sin fjärdeplats i Champions League till Bundesliga.
För oss som håller på de lag som inte ens kan drömma om Champions är detta ett dilemma. Ju bättre de italienska lagen presterar i Europacuperna, desto högre status får även de mindre lagen i Italien i ett europeiskt perspektiv. Men ju bättre det går för samma topplag i Europa, desto större blir deras dominans i Serie A, i takt med att deras framgångar ökar deras styrka och makt. Rosenborg- och IFK Göteborg framgångar i Champions på 90-talet, och hur det påverkade deras dominans inhemskt, är två extrema exempel. Men det illustrerar dilemmat.
Om vi åtminstone begränsar oss till frågan om hur många italienska lag som deltar i Champions, och hur ligan har sett ut de senaste åren, är det bara att konstatera att utan den där fjärdeplatsen så hade Fiorentina haft betydligt svårare att kunna bygga vidare på sitt långsiktiga projekt än var fallet har varit nu när Prandelli lyckats föra klubben till en fjärdeplats fyra säsonger i rad. Under de senaste åren har det också funnits realistiska hopp om att Genoa och Napoli inom en framtid ska kunna spela i Champions och därmed kanske skapa lite bredd i toppen av Serie A, även om det eventuellt skulle kunna ske på bekostnad av att de mindre lagen får ännu fler svåra eller omöjliga matcher framför sig i ligaspelet. Parmas nuvarande position som klar ledare i kampen om fjärdeplatsen kan komma att betyda något annat än vad den gör nu. Så länge risken för att det bildas en Big Four även i Italien inte är särskilt stor, kan nog de flesta samsas om att det skulle vara en stor besvikelse om Serie A tappade sin fjärdeplats i Champions. Risken skulle då vara att de tre stora – Juventus, Inter, Milan – blir ännu större och mer ointagliga för resten av ligan. Matcherna mellan toppen och botten skulle bli än mer förutsägbara än vad de kan tyckas vara i dagsläget.
Utöver sådana analyser kan man också helt enkelt konstatera att Champions utan italienskt medverkan är en sämre Champions. Den fantastiska inramningen som de italienska lagen brukar kunna ordna inför de där gigantiska matcherna i kvart- och semifinalen har vi inte fått se så mycket av de senaste åren.
Och nu är det scenariot åter väldigt aktuellt. Lottning är lottning och det är bara att gilla läget, men det här börjar bli ganska irriterande.
Att de italienska lagen nu fick en mardrömslottning till åttondelsfinalerna är nämligen en upprepning, eller möjligen förvärring, av det som skedde under lottningen till gruppspelet.
När den lottningen var klar i höstas stod det klart att åtminstone tre av de fyra italienska lagen skulle få ta sig igenom ett ordentligt stålbad för att ta sig vidare från gruppspelet.
Milan fick Real Madrid som precis hade inlett en ny Galacticos-era, och därtill ett Olympique Marseille som sett starkare ut än på många år.
Fiorentina fick Liverpool som har gjort Champions till en särskild egen turnering, plus Lyon som fortfarande är resursmässigt det starkaste franska laget, och som har abonnerat på en plats i turneringen under ett helt decennium.
Juventus fick Bayern München som lyckades behålla Ribery över sommaren och gjorde kantspelet än giftigare med värvningen av Robben. Därtill hade tyskarna kanske sin mest intressanta förstärkning i den nye tränaren Louis van Gaal, som under sin karriär har lyckats få ihop ett slagkraftigt lag i väldigt skilda miljöer. Utöver det fanns de franska mästarna Bordeaux. Ett lag som Juventus visserligen borde ha lagt under sig utan stora bekymmer, men det var ingen AZ Alkmaar, om man säger så.
Inter fick – på förhand - utan tvekan den minst svåra vägen av de italienska lagen, men att få Barcelona i gruppen innebar också att det skulle bli väl svårt att fixa förstaplatsen. Därmed var det nästan som ett tidigt besked om hur det skulle gå i den andra lottningen om man skulle lyckas ta sig dit.
Allt detta är att jämföra med de andra två stora ligorna, där lottningen generellt var betydligt bättre. Där verkade det mesta ha fallit på plats. Manchester United hade Wolfsburg och CSKA Moskva som huvudkonkurrenter. Arsenal hade AZ Alkmaar och Olympiakos. Sevilla hade Rangers och Stuttgart.
Nu gick det ändå hyfsat för de italienska lagen, och efter det stålbadet tänkte man sig att man kunde få lite tur med den andra lottningen i gengäld, men det blev bara ännu värre. Allt det absolut värsta som kunde hända blev precis det som hände.
Inter visste att de inte kunde få Barcelona igen. Så istället fick man den andra av de två huvudfavoriterna så långt – Chelsea.
Fiorentina hade ett ganska bra utgångsläge som gruppsegrare, men fick såklart den starkaste möjliga tvåan – Bayern München.
Milan hade ett ganska tufft utgångsläge med Barca och de två engelska giganterna som möjliga motståndare. Man hade nog hoppats på en Sevilla eller Bordeaux, men fick förstås Man United – förmodligen det starkaste laget bakom de två huvudfavoriterna.
Summa sumarum: Kan man säga något annat än att alla de italienska lagen är kraftigt nederlagstippade inför fortsättningen?
Nej, det ska nog till en mindre sensation för att det ska bli ett enda italienskt lag i kvarten. Tänk att det är drömscenariot efter det som skedde förra säsongen…
