Farback och Hertzberg presenterar: Serie B: 2000-talet & framåt: U.S. Lecce
”Serie B: 2000-talet & framåt” heter artikelserien som kommer att ge er en sammanfattning av Serie B-klubbarnas historia med speciellt fokus på just 2000-talet och framåt.
För att ingen skall känna sig förvirrad bör det nämnas att ett gemensamt beslut har lett till att de Serie B-klubbar som för närvarande representeras av en redaktion här på SF lämnas utanför artikelserien. *Namn i fet stil är länkade till bilder*
Nico:
Italiens klack, staden Lecce - Nyårsafton 1999, Millenniumskiftet skålas in av U.S. Lecce. Spelare som Lucarelli och Sesa höjer glasen för varandra och ler, tränare Cavasin utbringar en skål, någonstans sitter Semeraro-familjen nöjt och tittar på. Lecce befinner sig i Serie A och ser ut att gå ett ljust millennium till mötes. 92 år tidigare startade det hela med formandet av Sporting Club Lecce, 15 år tidigare (1985) fick laget för första gången känna på gräset i Serie A.
Vi spolar fram bandet, året är nu 2002. Efter sin tredje raka säsong i högstaligan åker Lecce ur Serie A säsongen 2001/2002. Tränare Cavasin sparkas. Serie A-drömmen rycks lika kvickt som den fångades ur händerna på stadens stolta invånare, det ser inte lika ljust ut längre. Men bakom kulisserna skapar sportchef Corvino något stort.
Efter en säsong i Serie B är Lecce återigen tillbaka i Serie A, en tår rinner ned längs stadens invånare. Applåderna hörs fortfarande eka i den förfallna arenan Via del Mare. Man är tillbaka med ett nytt lag och en ny filosofi, ackompanjerat av en ny ledare. Allennatore Delio Rossi. Säsongen 2003/2004 ska precis till att börja. Delio Rossi går sedvanligt lite nervöst ut på planen, han får sällskap av ett nytt Lecce signerat Corvino. Vučinić, Ledesma, Bojinov och Chevantón med flera kliver ut på den nyvattnade gräsmattan. Ett leende spricker upp hos Uruguayanen Chevantón, han vet att det är hans tur. Samtidigt byggs ett sprudlande ungdomslag upp. Lecce är tillbaka och redo att ta Italien med storm. Återkomsten till Serie A kröntes med en tiondeplats och 19 mål i ligan för Chevantón som därmed gick om Pasculli och blev Lecces bästa målskytt genom tiderna i Serie A med sina totalt 30 mål för klubben.
Sommaren 2004 försvann Chevantón till Monaco, Zdenek Zeman efterträdde Delio Rossi och oron började sprida sig över Italiens klack. Under Zemans ledning blev Lecce en hyperattackerande uppstickare, men fallet nedåt hade redan börjat. Säsongen 2004/2005 var till ända och där stod Vučinić med 19 mål bredvid ett Lecce som gjorde näst flest mål i ligan efter Juventus med 66 framåt, men som även släppte in flest med 73 bakåt och återigen slutade på en tiondeplats. Detta var ett rekord, då det var första gången det lag som släppt in flest mål i Serie A hade klarat överlevnad. Med lagets andra tiondeplats på lika många säsonger såg läget fortfarande bra ut för Lecce, men tittade man noggrant kunde man se att den ögonvänlige publikcharmören var på väg att falla. I januari hade supertalangen Bojinov släppts till Fiorentina - fansen var inte nöjda. Även Corvino lämnade Lecce för Fiorentina. Vad som följde var ett snabbt fall. Säsongen 2005/2006 - Zeman fick gå, Gregucci tog över. En rad tränare följde men ingen kunde rädda kvar Lecce och när säsongen summerades där på Via del Mare i maj 2006 kunde man se Vučinić stå och titta ut över gräset med en kuslig tomhet i blicken. Det var över för den här gången.
Sommaren 2006 dog så det sista av Lecce som vi en gång kände det. Ledesma och Vučinić försvann och tränarkarusellen fortsatte, men visiten i Serie B blev trots det bara ettårig. Ett Lecce med glansdagarna bakom sig tågade nu in på Via del Mares numera kalla betong. Glöden var borta och istället för spelare som Chevantón och Vučinić stod där ett hopplock av det man kunde få tag på. Ett alltmer identitetslöst Lecce började säsongen 2008/2009 bra under nya tränaren Beretta. Efter 27 matcher snurrade dock tränarkarusellen vidare och De Canio tog över. Redan klara för nedflyttning till Serie B stod man nu inför ännu ett avslutande Serie A-kapitel. Med en tung suck satte sig Corvino ned på sin gamla hemma-arena samtidigt som Fiorentina äntrade Via del Mare.
HZ:
1-1, på det viset avslutades Lecces senaste sejour i Serie A. Likt alla fans i liknande situationer var Lecces trogna givetvis nedstämda efter nedflyttningen. Ut från villan och ut på gatan. U.S. Lecces resa är helt klart jämförbar. Historiskt sett är detta en resa som det gul-röda laget, även känt som Salentini, fått uppleva flera gånger om. Men det faktumet är inte på något sätt tröstande för de som gråter. Som alltid ser fansen sina favoritspelare fly som om klubben vore pest, en oönskad börda ingen spelare med hyfsat bollsinne är villig att bry sig om. De flesta anser att den bristande lojaliteten har sin grund i pengar. Pengar, eller bristen på dem, är troligen också den riktiga anledningen till de flesta spelares beslut att flytta från klubben, även om en del av de tillfrågade troligen skulle skylla på prestige som en avgörande faktor.
Genom elden klev dock en målmedveten man ibland män fram och tog på sig ansvaret för klubben, hans namn var Luigi De Canio. Till sitt förfogande hade han ett fåtal trogna ”hjältar”. Bland dessa kunde man finna Angelo, Munari och Giacomazzi.
Den senaste matchen i finrummet slutade 1-1, det gjorde också den senaste matchen på gatan. För motståndet stod inte anrika Fiorentina, inte heller Inter, Juventus, Milan, Roma, Lazio, Palermo eller Parma. Motståndarna för dagen var Sassuolo, en amatörklubb i jämförelse, som aldrig spelat Serie A-fotboll.
Lecces situation är dock inte endast pest och pina då klubben är på väg upp igen, upp till finrummet känt som Serie A. Efter 21 spelade omgångar finner vi U.S. Lecce i toppen av Serie B med 38 poäng, 2 poäng mer än tvåan Ancona. Det Lecce som denna säsong kämpar för seger är dock inte ett lag fullt av offensiva profiler, utan ett kollektiv. Detta inser man snabbt genom att ta en titt på skytteligatoppen i Serie B. I den finns inte en enda Lecce-lirare med trots att laget i dagsläget skulle stå som segrare av andradivisionen.
Vad framtiden beträffar…
Framtiden kan få tyda och är alltid totalt oviss i fotbollens kaosartade värld, men med De Canio verkar Lecce gå en bra framtid till mötes. Om klubben återvänder till Serie A redan till nästa säsong skulle laget behöva en målskytt av rang, lite mer rutin i truppen och kanske även ett par talanger för att höja kvalitén överlag. Kanske finns det redan ett för oss utomstående okänt namn i Lecces fina ungdomsakademi som kan ta klivet upp och överraska? I fotbollens värld kan allting trots allt hända och om ett nederlagstippat Bari kan överraska på sättet de har gjort kan garanterat även Lecce göra det. Ett skepp avgår från Apulien lastat med gul-röda män, slutdestination? Serie A.
