Il Tridente: Därför flyger Napoli
Napoli har under Walter Mazzarris ledning lyft ordentligt och seglat upp till en CL-plats. Il Tridente kikar denna vecka på vad som ligger bakom framgångarna. De ger också sin syn på framtiden för två ungdomar som är i ropet just nu.
Napoli flyger fram med sin nye tränare, och laget ligger för närvarande 3:a i Serie A. Varför går det så bra för Napoli under Mazzarri?
Johanna Alm: Jag kan inte så mycket om Mazzarri, men jag minns att han såg till att Livorno klev upp till Serie A 2004. Cassano ska offentligt berömt Mazzarris tränaregenskaper från tiden i Sampdoria, och om någon är svår att göra nöjd så är det väl just Antonio Cassano. Säkert är han en kunnig och karismatisk ledare, men det finns förstås fler faktorer som gör att det går bra för Napoli just nu:
Många italienare i laget - det ger en sammanhållning och kontinuitet som jag tror är otroligt viktig för hållbara framgångar i Serie A. Man kan köpa ihop ett lag från alla möjliga länder, men det håller inte i längden.
En trogen lagkapten - Hemmasonen Paolo Cannavaro bär kaptensbindeln. En riktig symbol för Napoli!
Målfarlig slovak - Marek Hamšík har gjort 8 mål redan. Han kommer säkert göra fler.
Hemvändare - Min favorit, Fabio Quagliarella, återvände hem till Napoli i somras. Succé, och sju mål hittills i ligan.
Henri Nekmouche: Att Napoli skulle ta sig till en tredjeplats så snabbt efter att ha sparkat Donadoni var det väl inte många som hade trott. Frågan är vad dagens tabellplacering visar mest: Donadonis brister eller Mazzarris styrkor? Klart är i alla fall att Napoli har ett bra lag. Spelare som Lavezzi och Hamšík går det att bygga starka lag kring. Enligt mig har klubben absolut potentialen att sluta topp-6 i Serie A.
Mazzarri imponerade under sin tid i Sampdoria. Han tog laget till en sjätteplats 2007/08, innan han förra säsongen förde sitt gäng till final i Coppa Italia. När han tog över Napoli den 6 oktober vände han vinden omgående. I den första matchen blev det seger med 2-1 hemma mot Bologna, i den andra matchen blev det ytterligare tre poäng borta mot Fiorentina med 0-1, innan neapolitanarna lyckades vända 0-2 till 2-2 på övertid hemma mot Milan.
Som om det inte vore nog slog Napoli Juventus borta med 2-3 i omgången efter. Totalt har det blivit sju segrar och fem oavgjorda sedan den nye tränaren tog över. Vad jag sett så finns det numera en helt annan glöd bland spelarna, och även Mazzarri själv ser mer taggad ut än vad Donadoni någonsin gjorde. Det ska bli spännande att se hur Napoli kommer att prestera i vår.
Magnus Sundberg: Mazzarri har ingjutit välbehövligt självförtroende och tro hos spelarna. Han har också visat var ambitionsnivån ligger och fått spelarna att inse hur långt de kan gå. Samtidigt är Mazzarri flexibel och begränsar sig inte till att använda ett spelsystem eller ett fåtal spelare. Donadoni däremot låste in sig i sitt synsätt och svalde nyckeln. När han coachade Italien så tyckte jag samma sak: karln var inte flexibel och utnyttjade in spelarmaterialet till max. Jag bugar och bockar för mästerlige Mazzarri.
Albin Ekdal gjorde mål mot Inter på San Siro förra helgen och nu i helgen väntar Milan på samma arena. Hur ser talangens Serie A-framtid ut?
Johanna Alm: Det är otroligt roligt att det går bra för Albin Ekdal i Italien, det måste sägas. Han gjorde en gedigen insats för Siena och kunde bli utbytt med huvudet högt.
Albin ägs av Juventus, och så ska det förbli.
Han kan stanna ett tag till i Siena, slipas, formas och få en massa speltid. Sen ska han skeppas tillbaka till mina svartvita. Dels för att han förstås kommer tillföra laget en massa rutin och teknik vid det laget, dels för att han är svensk. Och det har inget med nationalism att göra. Däremot har det visat sig så banalt när det gäller TV- och mediautrymme; svensk i laget = syns mer på svensk TV. Jag vill se Juventus varje vecka nästa säsong, varför inte på TV4?
Henri Nekmouche: Först och främst har han själv uttalat sig om att han troligtvis kommer att spela från start mot Milan, så alla som är intresserade av att följa talangens framfart i Serie A bör tune in på söndag eftermiddag. Personligen hade jag inte sett mycket av Siena förrän jag såg delar av Inter-Siena förra helgen, men vad jag förstått har Ekdal skött sig bra under hösten. Mot Inter var han en av de bättre på planen och jag har alltid gillat hans Redondo-liknande hållning och teknik.
När det gäller hans framtid är det svårt att säga, men det ryktades om att Juventus vill ha tillbaka honom redan nu i januari då Poulsen är skadad och Sissoko är i Afrika. Personligen tycker jag att den svenske mittfältstalangen bör försöka samla på sig erfarenhet från mindre klubbar i Serie A under minst en eller två säsonger till innan han tar steget tillbaka till Juve. Exemplet Giovinco bör inte vara avskräckande, utan mer visa att det är tufft att ta plats i en storklubb – även om man imponerar i någon av de mindre klubbarna.
Magnus Sundberg: Ekdal börjar mer och mer komma in i det italienska spelet och förstå vad som krävs för att bli en lyckad innermittfältare Serie A. Varje Siena-sekund som han spelar blir således oskattbar.
Efter den lyckade insatsen mot Inter så surras det om att Juventus kan komma att plocka hem Bromma-sonen inom kort. Det vore ett misstag. Vi tar och kikar lite på konkurrensen. Juventus nya kärleksbarn Marchisio håller på att blomma ut till ett dynamiskt mittfältsmonster. Dessutom finns redan Melo, Sissoko och Poulsen i klubben. Pressen att spela för Juventus är ofta ryckknäckande tungt (se bara på Melo). Därför vill jag ge honom ytterligare tid att vänja sig vid fotbollsklimatet, finna sin roll och kort sagt lära sig så mycket han kan – utan någon extra press på sig. I Siena strör Ekdal små frön av framgång. Låt honom göra det i sin takt.
Mario Balotelli blev häromdagen bötfälld för sina kommentarer om Chievos supportrar. Hans attityd sätter honom ofta i blåsväder men lika ofta behandlas han otroligt illa av motståndarnas rasistiska hejarklackar. Hur tror du att Balotellis framtid kommer att se ut?
Johanna Alm: Jag tycker stundvis väldigt synd om Mario. Han är en riktigt jobbig tonåring, med attitydproblem och alldeles för höga tankar om sig själv. Men förtjänar han verkligen att bli utbuad, höra apljud och annat äckligt när han är på plan? Det är väl inte konstigt att det blir fel och ett klassiskt moment 22. Publiken buar, han hatar dem, publiken buar mer, han hatar dem mer. Skulle motståndarnas supportrar sluta bete sig vidrigt om Balotelli helt plötsligt "blev snäll". Det tror jag inte.
Min man sa, när vi snackade om Balotelli som syntes på läktaren under matchen mot Siena: "Han borde dra till England". Jag är benägen att hålla med. Spela några säsonger där, uppskattas för det han kan och komma tillbaka sen, lite lugnare, lite mognare. Har han tur kanske den italienska publiken mognat också.
Henri Nekmouche: Och i torsdags fick han en trafikbot i Milano för att han tutat för mycket...Balotelli gör många misstag, men det man måste förstå är att han inte har det lätt. Han är den första mörkhyade italienska fotbollsstjärnan (Liverani hade aldrig samma potential). Italien kan vara ett ganska fördomsfullt land, med en hel del segregering och även en del tvivelaktiga politiska rörelser. Spelaren själv har gjort några intervjuer där han berättat om fientligheten han fått uppleva i sitt liv och det är något man måste komma ihåg. Det är med all säkerhet något som hjälpt till att forma hans attityd och beteende i dag.
Han är omogen, men det beror nog mest på hans unga ålder. Samtidigt är han talangfull och kaxig, plus att han som sagt möter väldigt mycket motstånd bland motståndarfansen för sin hudfärg. Kombinationen gör att minsta lilla misstag uppmärksammas och diskuteras i överdrivna proportioner i media. Glädjande nog verkar han vara stark och jag tror att han kommer att mogna. Personligen hoppas jag att han lämnar Serie A, drar till City i några år, innan han till slut hittar hem till klubben i hans hjärta – AC Milan. Men det är i dagsläget mer en liten dröm än ett realistiskt scenario.
Magnus Sundberg: Senast i förra veckan läste jag hur afrikanska lantbrukare besköts med luftgevär och attackerades med järnrör i södra Italien. Kort sagt: rasismen finns där, likt en igel som vägrar släppa taget. Fotbollen är inget undantag.
Jag fruktar jag seriöst för Balotellis framtid i Italien. Han ser trumpen ut. Otillfredsställd. Han får spela kontinuerligt och han gör mål. Men det tycks inte påverka smilbanden märkbart. Rolling Stones ”(I Can’t Get No) Satisfaction” tycks gå på repeat i hans sinnen. Frågan är om en flytt till England lockar honom? Där är rasismen inte alls lika utbredd.
Personligen menar jag att det behövs ordentliga krafttag mot rasismen i Italien. Annars kan Serie A mycket väl förlora Balotelli. Italien kan förlora någonting annat, kanske till om med sig själv. Genom att förlora sig i främlingshat, förtryck och våld slutar hjärtat att slå godvilligt. Det slår. Men bara för att det måste.
