Il Tridente: Derby i Milano!
Veckans stora samtalsämne i Italien är seriefinalen mellan Milanos giganter. Il Tridente har naturligtvis sitt att säga om matchen. Dopning och två andra giganter som börjar darra på manschetten diskuteras också.
Flachi har testat positivt för kokain ännu en gång. Kommentarer?
Johanna Alm: Det finns alltid människor som lättare än andra trillar dit på missbruk, spel och dobbel. Är man då två som kan trigga varandra blir det knappast lättare att avstå. Flachi och hans spelarkollega Carrozzieri verkar inte haft gott inflytande på varandra under tiden i Sampdoria. De åkte båda fast för kokainspår i blodet och stängdes var och en av för sitt minst sagt ovanliga och olämpliga intresse för matchresultat i lägre divisioner. Flachi stängdes av från fotboll i två år för kokainet och kom började spela toppfotboll i januari 2009. Mindre än ett år senare visar ett dopingtest att han återigen har kokain i blodet. Flachi hävdar själv att han inte är missbrukare, och jag har svårt att tro att han tar kokain för att prestera bättre som idrottare. Han är helt enkelt en partyprisse som inte kan hejda sig när han är på fest. Trist, men han är i "gott" sällskap; Maradona, Sotomayor, Mutu med fler. Inte den förste och helt säkert inte den siste.
Henri Nekmouche: "Cocaine is hell of a drug!" som Rick James hade sagt. Men i det här fallet är det inte speciellt roligt – det är bara tråkigt och tragiskt. Flachi såg ut att ha styrt upp sitt liv och det kändes som att han var på väg tillbaka igen. Han hade redan varit avstängd i två år för kokainmissbruk och nu var han tillbaka med ett ”Euro Goal” för Brescia under hösten. Jag minns att jag läste en intervju med honom för några månader sedan där han verkade ångerfull och samtidigt på gång igen. Men så var tydligen inte fallet. Anfallaren, som år 2004 kallades upp till det italienska a-landslaget, säger själv att han kände sig nere på grund av skador och dålig form och att han därför föll tillbaka till kokainet, men det är givetvis inte en acceptabel ursäkt. Nu är han avstängd på livstid och jag tycker att det är tråkigt, framför allt för honom som människa. Men tittar man på hans tidigare erfarenheter ser man att anfallaren – förutom kokain-avstängningen år 2007 – även varit avstängd två månader under år 2006 för att ha samlat ihop information för gamblers. Det här tillsammans med vännen och tillika Palermoförsvararen Moris Carrozzieri – mannen som i april år 2009 testade positivt för kokain och sedan blev avstängd två år. Vilket sammanträffande!
Magnus Sundberg: 19 december. Vi har alla stunder och dagar av oro, ångest och ånger. Datumen flaxar förbi som stormfåglar i natten. Deras ögon är som inoljade kolbitar. De ser oss. Och deras ögon vittnar om tusen tragedier. Flachi har åkt dit för kokain. Igen. Den 19 december kan komma att innebära slutet för Flachis fotbollskarriär.
Brescia knöt till sig den till synes rehabiliterade anfallaren, som hittills har gjort 2 mål på 14 matcher för laget. Efter att ha testats positiv för kokain för andra gången så uttalade sig Flachi såhär: ”Det enda jag bryr mig om nu är min familj, jag bryr mig inte om någonting annat. Jag är ingen missbrukare och vill inte bli sedd som en sådan: Jag är en man som vid vissa tillfällen i livet har gjort misstag”. Flachi bad även om ursäkt till lagkamrater, fans och Brescias president.
Jag kan inte kika in i Flachis sinnen, men hans uttalande säger en hel del: han faller för festandet och tänjer på gränser. Jag hoppas att Flachi med hjälp av familj och vänner kan bli kvitt kokainet. Möjligen måste han ta avstånd från några av sina partyvänner. Jag tror att Flachi skäms. Det sägs att det alltid är för tidigt att ge upp. Jag håller med. Fotbollen och Flachi är säkerligen finito, men Flachi behöver inte ge upp för det. Stormfåglar kommer och går, men hedern består.
Förlust för båda Fiorentina och Juventus i helgen, båda lag som vi förväntat oss mer av. Kommer någon av dem klara av att ta en Champions League-plats?
Johanna Alm: Hade jag fått frågan för ett halvår sedan hade jag bara höjt på ögonbrynen och tveklöst svarat "Ja, båda!" Topp fyra borde verkligen inte vara någon match för något av lagen. Men...tittar man på tabellen idag hittar man ett Juventus på en slirande femteplats och ett åttondeplacerat Fiorentina på glid. Juventus har hisnande 10 spelare på frånvarolistan inför nästa match och Violas form är allt annat än toppad. Jag tror att fokus på både liga och CL blir de lila övermäktigt, och Champions är alltför frestande för att avstå. Juventus däremot kommer vara tvungna att slita hårt för att nå topp fyra och helt säkert prioritera det framför Europa League. Jag säger "Ja, Juve klarar det och nej, Fiorentina gör det inte (även om jag hoppas på dem)".
Henri Nekmouche: Jag har väldigt svårt att se att Juve kommer att missa en CL-plats. Visst har laget tappat otroligt mycket under de senaste månaderna, men någon gång kommer vinden att vända – med eller utan Ferrara. Laget har haft väldigt många skador på nyckelspelare och förr eller senare kommer de här spelarna att tillfriskna och då kommer segrarna igen. Dessutom tror jag fortfarande att åtminstone Diego kommer att hitta formen. Juve klarar en CL-plats. För Fiorentinas del hänger det mycket på om de lyckas ta sig vidare i CL under våren. Bayern München är bra, men det är inte alls en omöjlig uppgift för Prandellis mannar. Jag tror att laget har en chans. Problemet är att om de lyckas ta sig till kvartsfinal i CL riskerar seriespelet att bli lidande då klubben inte har en alltför bred trupp – även om sportchefen Corvino gjort tre bra värvningar i Felipe, Bolatti och Ljajic i januari. Dessutom känns det som att Roma är på gång under Ranieris ledning och med värvningen av Toni kan laget bli ännu starkare än i höstas. Även Napoli kan vara med och hota under ett bra tag under våren. Sammanfattningsvis tror jag att det blir en fajt mellan Juventus, Roma, Fiorentina och Napoli om två CL-platser.
Magnus Sundberg: Inter och Milan kommer att ta sig till Champions, inget snack om saken. Tredjeplatsen tillhör Roma. I fjol brann Rom när Roma inte lyckades ta sig till Champions League. Jag tror inte att man misslyckas den här säsongen igen. Romas framstormande i ligan måste tas på allvar. Med en revanschsugen Ranieri, en hemkommen Toni och ett klart bättre försvarsspel så sparkar man in dörren till fotbollens finrum nästa säsong. Det blir på bekostnad av antingen Fiorentina eller Juventus.
Fiorentina ligger för nuvarande på 8:e plats med 30 poäng. Juventus ligger 5:a med 33 poäng. Fiorentina har vunnit tre av sina fem senaste matcher och förlorat två. Juventus har fyra förluster och en vinst på fem matcher. För tillfället ligger man inte ens på marken, utan sisådär en meter under jord.
Fiorentina har förstärkt med de spännande nyförvärven Felipe, Ljajic och Bolatti. Speciellt Ljajic ska bli spännande att följa. Juventus har lånat Candreva från Livorno som liksom Ljajic spås en lysande framtid. Fler nyförvärv lär komma. Det som talar för Fiorentina är att man har en klar spelidé och harmoni i truppen. En rad spelare har återhämtat sig från sjukstugan, vilket torde glädja Prandelli och fansen. Fiorentina har också Champions att satsa på, vilket kan bli påfrestande. Juventus har flertalet spelare skadade och man har varken någon klar spelidé eller en harmonisk stämning i truppen. Ferrara lever på lånad tid, helt klart. Jag kanske är sjuk, men jag svarar ändå: Juventus. På något mirakulöst sätt så lyckas dem, mot alla odds, att ta fjärdeplatsen. Juventus har alltid ett extraliv, som i Nintendospelens värld.
Det nalkas Milanoderby. Vad tror du om den matchen?
Johanna Alm: Det står mer på spel än på länge, det står helt klart. Milan är i kanonform, medan Inter laggar en aning. Båda går liknande öden till mötes i Champions (Milan tar emot Man U den 16:e medan Inter gör detsamma med Chelsea den 24:e) och kommer samtidigt som de vill gå för seger mot lokalkonkurrenten, göra vad de kan för att hålla skador borta. Vinner Milan matchen har de lyckats blåsa liv i Serie A (tre poäng bakom med en match mindre spelad), medan Inter vid vinst kan döda ligan lika fort. Jag hoppas att storebror tar hem spelet, gärna med propagandafotboll från Beckham och hattrick från Pippo, som blir inbytt i andra. Inter saknar klippan Stanković och den stabilitet han står för på mitten. Slutresultat 1-3, mål av Balotelli och tre av Pippo.
Henri Nekmouche: Jag tror och hoppas att vi kommer att få se en underhållande match. Förutom att det är ett fullsatt San Siro – eller ”Giuseppe Meazza” med tanke på att det är Inters hemmamatch – är det serieledaren mot serietvåan som möts. Inte sedan år 1993 har ett Milanoderby varit en seriefinal på det här sättet. Milan har i och med en seger chansen att ta in på Inter, medan Mourinhos lag har chansen att hålla kusinerna på avstånd. Det tråkiga är att båda lagen har väldigt många skador. Spelare som Pato, Zambrotta och eventuellt Nesta kommer att saknas i Milan, och Inter har bland annat Chivu och Eto’o borta. Tittar man på dagsformen är Milan favoriter, men ett derby är alltid ett derby – vad som helst kan hända. Låt oss hoppas att Serie A visar upp sig från sin bästa sida inför världens ögon och att vi verkligen får bevittna en målfest!
Magnus Sundberg: Senast lagen möttes så slutade det med en förkrossande 4-0 seger till Inter. En brutal skalpering a lá McCarthys ”Blodmeridianen” med andra ord. Det lär inte bli lika lätt den här gången. Jag tror att de två kreativa storspelarna Ronaldinho och Sneijder kan bli direkt avgörande för sina respektive lag. Det hade inte förvånat mig om en spelare sätts på att punktmarkera brassen, som nu bär laget. För övrigt ska det bli spännande att se huruvida Maicon klarar av att hantera både Ronaldinho och samtidigt ruscha fram och tillbaka längst högerkanten. Jag har sett Daniel Alves ta bort Ronaldinho helt när han spelade för Sevilla, och samtidigt bidra med mängder av offensiva raider. Klarar Maicon av uppgiften tro? Sneijder behöver hjälp av sina ytterbackar för att få ut max av sitt spel, och det blir således intressant att se hur offensiva ytterbackarna i Inter vågar vara på söndag. Jag tror att matchen till mångt och mycket kommer att hänga på Ronaldinho och Sneijder. Och Nesta. Om den hårfagre mittbackseleganten inte spelar så kommer det att kännas som ett murfall.
Milans har visat fin form på sistone och även om Inters försvar har läckt så är deras never-say-die-mentalitet något att avundas. Jag ser en jämn match framför mig, men jag tror att Milan får det sista ordet.
