33^ Är allt avgjort nu?
Innebar resultaten i Serie A:s 33:e omgång att både Scudetto-striden och bottenkampen är avgjord?
“When you think that you've lost everything, You find out you can always lose a little more”, sjunger Bob Dylan. Så är det för Inter, Sampdoria och Brescia i Serie A,omgång 33.
Om vi börjar med Leonardo: Inte kunde han tro att det skulle bli värre än 3-7 mot Schalke (10:a i Bundesliga), men det visade sig att även bottenlaget Parma skulle slå Inter, med klara 2-0. (Parma som nyligen förlorade hemma mot Bari.)
Leonardo talar nu om att Inter i alla fall är kvar i Coppa Italia och ska satsa allt i den turneringen. När Coppa Italia blir viktigt för en klubb (särskilt en storklubb), då inser man att det är verkligt illa.
PORTEN STÄNGS...
Sampdorias situation beskrivs väl i nästa rad i Dylan-låten: “I'm just going down the road feelin' bad, tryin' to get to heaven before they close the door”.
Det syns att Sampdoria-spelarna mår dåligt, fansen har klagat på bristande engagemang och vilja. Så blir det när man är mentalt under isen.
DEN MEST SYMPATISKE
Ändå startade man väldisciplinerat defensivt mot Milan, men när ligans kanske mest sympatiske man skruvade in 1-0 på frispark, då kändes det tryggt för Dorias bottenkonkurrenter: det här kommer de aldrig att resa sig från. Och det gjorde de inte heller.
Nu är frågan om dörren kommer att stängas i ansiktet på dem, eller om Sampdoria klarar "salvezza", räddning undan nedflyttning till, ja, helvetet är väl att ta i, men å andra sidan har Serie B fått närmast en sån stämpel. Trots att det spelas bra fotboll där, trots att många av lagen är riktigt charmiga och trevliga att stifta bekantskap med, och trots alla intressanta spelare som huserar där (antingen gamla profiler eller talanger på uppgång).
Det stora positiva för Milan är förstås nyheten att man inte är Ibra-beroende den här säsongen, det har man visat flera gånger nu, och mycket tydligt dessutom.
LITE ZLATAN-SÅGNING
Zlatan tillhör de där spelarna som aldrig kommer att se klubben som större än individen (han själv), och det är slående att man inte ser Zlatan bland de andra avstängda eller skadade Milan-spelarna på läktaren.
VITA (DÖDA?) SVALOR
Brescia är alltså den tredje förloraren. De vita svalorna, som de kallas, liknar numera svarta olyckskorpar. I alla fall deras supportrar, som inte direkt uppmuntrar laget i denna svåra stund.
Samma metod kör för övrigt Sampdorias ultras. Efter förlusten i Milano attackerade de lagbussen. Ironiskt nog kommer Brescia och Sampdoria att flyttas ner i Serie B mycket på grund av de egna fansens pessimism.
Rent teoretiskt har bägge klubbar reella möjligheter att spela in de poäng som krävs för att klara sig kvar, men med den extra press och börda som nu läggs på dem, när de känner, ser och hör hur staden de kommer ifrån har gett upp och snarast bespottar sina idoler… Ja, det hjälper ju inte.
LECCES "FLYT"
Desto mer flyt har Lecce, och varifrån det där flytet kommer ska vi kanske inte spekulera om.
1-3-underläge mot Cagliari när klockan närmade sig matchminut 90. I den 94:e hade Lecce fått sin poäng, kvittering genom matchens sista spark. Vad ska man säga? Rent spel, eller orent spel? Lecce var indraget i Calciopoli 2006, en utredning sattes igång, men vad jag vet är den inte färdig.
LAZIOS SEGHET OCH STYRKA
Efter Lazios krossande av Catania (anförda av förre Lazio-mittfältaren Simeone) tänker man att kanske kan Zarate nå Sanchez-nivå nästa säsong, om han fortsätter på den här inslagna vägen, med lite större laganda, i kombination med den individuella skickligheten.
Catania är som en jojo, när jag gjorde min analys av bottenstriden i Serie A för nästan två månader sen (jag var tidigt ute) bedömde jag Bari, Brescia och Catania som de främsta nedflyttningskandidaterna.
I nuläget är Bari och Brescia i botten, men Catania befinner sig fyra poäng ovanför strecket. Men med tanke på att de ska möta Juventus, Roma och Inter – och dessutom Brescia – här på slutet finns anledning att tvivla på elefanternas kommande poängskörd. Så kanske får jag rätt ändå, även om det mesta pekar på att det blir Sampdoria och Brescia som gör Bari sällskap ner.
Lazio visar att de orkar hela resan ut, om det blir Champions League eller Europa League har förstås gigantisk betydelse – det är ju skilda världar, Champions är minst 10 gånger så attraktivt, men oavsett vad det blir måste man säga att Lazio har gjort en urstark säsong.
Trots små svackor – där många anat grovt grus i maskineriet – har de kommit tillbaka och vunnit igen. Vem trodde det om en klubb som slutat 12:a, 10:a och 12:a de tre senaste åren?
CESENA & BARI
Cesena är förbluffande mogna för Serie A-spel, trots att de var i Serie C säsongen innan den föregående. De vinner rätt matcher och gör de där sena målen som är så dräpande för motståndarna.
1-0 mot Bari var förstås minsta möjliga marginal, men jumbon har varit bra på slutet, och tränarbytet (Ventura mot Mutti) har faktiskt fått effekt – tänk om de gjort det tidigare. Ventura fick sitta kvar väldigt, väldigt länge trots att Bari var helt avsågade. Det var som om man gett upp redan vid årsskiftet, men sen i februari ändrade man sig plötsligt.
Nästa omgång blir Bari dock sannolikt matematiskt degraderade – även om man vinner mot Sampdoria. För Bari måste vinna samtliga återstående matcher (får då 36 poäng), men lagen ovanför strecket har ju redan i detta skede 34 och 35 poäng – med fem matcher kvar.
Mötet Fiorentina-Juventus har nog aldrig varit så ljummet och i skuggan som denna gång, tyvärr.
DEN BÄSTA MATCHEN
Roma-Palermo (2-3) var den bästa matchen, för en neutral tittare. Svängigt och målrikt. Hernandez hade två skott på mål och båda gick i mål. Palermo spelade ett stabilt, taktiskt bortaspel med maximal effektivitet.
De som klagat på Palermos försvarsspel kan naturligtvis plocka fram de ökända 0-7 och 0-4-förlusterna den här våren, men ser man till namnen: Sirigu, Cassani, Bovo, Balzaretti (landslagsmän allihop) så är det inte så tokigt alls.
Och så har man den mångsidige Migliaccio på mittfältet – eller i försvaret. Tillsammans då med Pastore (i högform igen) och de andra offensiva stjärnorna.
Roma hade lika gärna kunnat vinna – de hade med 90 % säkerhet gjort det om Vucinic inte missat det där öppna målet, en miss som gav Rosella Sensi på läktaren raserianfall. Andra Roma-supportrar bara skrattade.
Ändå verkade det som att Menez visslades ut när han fick gå av, till förmån för Borriello, trots att det var han som serverade Vucinic.
DEN AVSLUTANDE KVÄLLSMATCHEN
Napoli skapade de bästa chanserna i första halvlek mot Udinese, men sen bjöd bortalaget på två dunderskott. Framför allt Inler, som tycktes överraskad av sin egen prestation (han gör väl bara ett mål per säsong, i snitt).
En självklar straff var det när Domizzi fullkomligt brottade ner Lucarelli (som i och för sig inte är så lätt att brotta ner, det krävdes övervåld, och därav också det röda kortet). Handanovic räddade en ganska tam straff från Cavani, som brukar skjuta förträffligt. Mascaras reducering i 95:e var därför inte mycket att hurra över för president De Laurentiis. Det är sex poäng upp till Milan.
* * *
Omgångens spelare: Seedorf, bör hyllas ordentligt nu, inte bara för formtoppen senaste veckorna, utan för allt han gjort för Milan och italiensk fotboll. Snart är han borta.
Omgångens mål: Inlers 0-1 för Udinese mot Napoli. http://www.youtube.com/watch?v=RT_9yba5Am8#t=1m17s
Omgångens bästa: Palermos förnuft och känsla.
Omgångens sämsta: Att både toppstriden och bottenstriden ser ganska avgjorda ut redan nu.
