Serie B-analysen
När det känns angeläget kommer jag att publicera en Serie B-analys här på SvenskaFans Italien. Syftet är inte att konkurrera med de omgångssummeringar som Joel Ohlsson tidigare skrivit. Serie B-analysen är mer övergripande och ämnar inte tala om enskilda matcher, utan istället om serien rent allmänt.
Om man gör en jämförelse mellan engelska The Championship och italienska Serie B ser man att den italienska andraligan är jämnare: när förra säsongen var slut kunde man konstatera att 28 poäng skiljde det bästa nedflyttade laget (Norwich) och det sista laget som nådde Play Off-spel om en Premier League-plats (Preston).
I Italien skiljde det endast 14 poäng mellan det bästa nedflyttningslaget (Rimini) och det sista Play Off-laget (Grosseto). Alltså hälften så många poäng som i England. Det är en imponerande jämnhet i Italien, stora klyftor i England, tvärtom vad många ofta brukar påstå.
I nuläget, i början av februari 2010, är det samma tendens som gäller: Serie B är jämnare, nivån mellan lagen är större i Englands andra division.
Om vi ser på de två klubbarna från Serie B som gick direkt upp till Serie A till denna säsong, 2009-2010 (utan Play Off-spel), Bari och Parma, så skördade båda framgångar när SvenskaFans röstade fram höstens bästa lag/spelare/tränare etc. Bari vann kategorierna ”höstens tränare” och ”höstens sensation” och Parma kom på andra plats i båda dessa kategorier. Det visar hur bra Serie B är – när två klubbar som kommer därifrån direkt kan gå in och dominera i Serie A på det sättet. Och Torino och Reggina, som åkte ur Serie A år 2009 har stora problem i Serie B nu: Torino 10:e plats, Reggina på 21:a plats.
Jämför man med England ser man att nykomlingarna i Premier League, Wolves och Burnley, ligger i botten, och har stora problem med Premier League-kvalitén. Dock går Birmingham bra. De klubbar som åkte ur Englands högsta liga 2009 dominerar rätt kraftigt i Championship: Newcastle och West Bromwich är etta och tvåa, och har 15 respektive 11 poäng ner till fjärdeplatsen (trean Nottingham kan dock mäta sig med dessa ”giganter”). Detta är också talande statistik.
Efter 24 spelade omgångar av Serie B 2009-2010 leder grönsvarta Sassuolo, med samma poäng som tvåan Lecce: 45. Dessa två klubbar vann under lördagseftermiddagen, och framstår alltmer som de två givna direktavancerade klubbarna vid säsongsslutet.
Lecce har i dagarna förstärkt med Di Michele, och på det sättet frångått lite av den policy man hade under sommaren, nämligen att göra sig av med äldre etablerade spelare och satsa på yngre, mer okända och lovande talanger. Men alla sätt är bra utom de dåliga, och Di Michele gjorde mål direkt för sin nya klubb. Det finns dock ingen större klubbkänsla hos denne Di Michele, tycker jag personligen, då han hoppar runt lite hur som helst till det lag som kan erbjuda mest pengar för tillfället: under 2000-talet har han representerat åtta olika klubbar, alltså nästan en ny klubb per år.
Sassuolo känns för mig som den starkaste klubben i ligan, då man faktiskt plockat fler bortapoäng än hemmapoäng. Man är bästa bortaklubb med 23 poäng tagna utanför hemstaden (överlägset bäst statistik gällande detta) och endast en förlust. Hemma har man två förluster och historiskt ser denna minimala förlustrad ut att leda till Serie A-avancemang. Bari och Livorno, som båda gick upp från Serie B till Serie A i fjol, hade sex förluster vardera.
Efter ovan nämnda topptvå-lagen har vi Cesena och Ancona med vardera 40 poäng, Cesena med minst insläppta mål i hela ligan, då burväktaren heter Antonioli. En rutinerad, respekterad man. Anconas mål vaktades en gång i tiden av Magnus Hedman och spelar väl ungefär lika bra nu som då. Ojämna är man, och något säger mig att man inte orkar hålla sig kvar däruppe hela vägen. Man har haft en dipp på slutet, men bröt den trenden under lördagen när man lite överraskande slog ett uppåtgående AlbinoLeffe, som sett riktigt bra ut på sistone. Frågan är alltså om Ancona kommit över sin ”dalgång” och är på väg högst upp igen.
På de två sista Play Off-platserna finner vi Grosseto (som fortfarande inte spelat sin 24:e match, den spelas först på måndag kväll mot Gallipoli, borta) och Brescia, båda med 36 poäng. Förra säsongen slutade dessa klubbar väldigt nära varandra (6:a och 4:a) och är vana att kämpa kring de där placeringarna. Båda var inblandade i Play Off-spelet 2009 och samma öde ser de ut att gå i år. Brescia har inte förlorat sen den 12 december 2009 och kommer nu att spela två raka hemmamatcher på Rigamonti. Man är ligans tredje bästa hemmalag och här finns chansen att – via segrar mot Piacenza och Ascoli under kommande 14-dagarsperiod – verkligen hänga på Sassuolo och Lecce. De grönsvarta och de rödgula har inte haft någon formsvacka alls hittills, och när kan den komma? Brescia möter Sassuolo i slutet av den här månaden.
Övriga outsiders som fortfarande kan blanda sig i toppstriden? Empoli? Nja, ingen hemmaförlust, men å andra sidan bara en bortaseger. Det håller inte i längden. Ett bra lag, med rutin från Serie A är man förstås, och har en fin tradition. Men man får nog sikta in sig på att bygga ett starkare lag för nästa säsongsupplaga av Serie B.
Torino kan vi inte räkna ut, men de har ingen hemmastyrka att falla tillbaka på, och på bortaplan kan det gå hur som helst. Nu förlorade AlbinoLeffe senast, vilket gör att vi får räkna ut dem, annars såg de väldigt pigga ut innan det, med en uppryckning som tycktes kunna ta dem upp till den spännande toppen. Mycket har man att tacka tränare Mondonico för, som lyft den lilla klubben efter en bedrövlig inledning. Men nu vacklar man igen, ramlar ner till den menlösa mittenregionen, där ingenting riktigt kan hända.
I botten ser det faktiskt ut som tåget har gått för två Serie B-klubbar med SvenskaFans-redaktioner: Reggina (nästjumbo, 21:a plats) och Salernitana (sist). Poängmässigt har tåget gått för den sistnämnda klubben, för nu måste man nästan dubbla sin poängskörd för att hamna på säker mark, och om man skulle lyckas dubbla poängskörden har de andra konkurrerande klubbarna under den tiden ytterligare utökat försprånget gentemot Salernitana.
Vad gäller Reggina finns hoppet rent poängmässigt, men där känns det som att man mentalt har hamnat i en återvändsgränd. Man vet att chansen finns, men man lyckas inte ta den. Mantova (19:e plats) och Padova (20:e plats) har lika många poäng (26), och Piacenza och Triestina på 17:e och 18:e plats är bara en poäng före.
Serien har nu satt sig och vi kommer att få se få förändringar i de olika sektionerna av tabellen. Klubbar som Vicenza, med historiska legender som Baggio och Zauli, nämnda AlbinoLeffe, Morieros Frosinone, Ascoli, blir mittenlag. Bottenstriden kommer att stå mellan de ovan nämnda, möjligtvis att lilla Gallipoli till slut blir ordentligt indragna också, nykomlingar som man är.
Några sista ord om Salernitana: man såg ut att vara på gång för ett par veckor sen, och man har fallit snöpligt i de två senaste matcherna, med uddamålet, delvis orättvist kan tyckas. Men så är också livet för de som ligger i botten, att även turen är på motståndarnas sida. Att ligga sist handlar inte bara om oskicklighet, en stor del i det är också att slumpen vill en illa. Så är det faktiskt.
Lite tidigt är det att spekulera i vilken Serie A-klubbar som åker ner till Serie B till nästa säsong, men det ser, som bekant, extremt besvärligt ut för Siena. Man har spelat bra i många matcher som man förlorat, och är absolut inget dåligt lag, men om man åker ur tror jag inte på comeback direkt, eftersom laget aldrig åkt ur Serie A tidigare. Den omställningen blir nog för mycket.
Då tror jag snarare att en klubb som Livorno, om de degraderas, har större chans att ta sig samman snabbt igen, eftersom man är vana vid att åka upp och ner var och vartannat år. Det vore också ”roligt” om en större klubb som Udinese eller Lazio spelade sig ner i andra-divisionen, det skulle vara väldigt intressant att se hur de står sig där.
