Il Tridente: Ligans bäste anfallare är...
De tre vise skribenterna har denna vecka anfallarna i Serie A i fokus och diskuterar vem som egentligen är nummer ett för närvarande. Champions League avhandlas också, ur Milans och Fiorentinas synvinklar.
Ronaldinho tror att Milan kan vända mot Manchester United och gå vidare i Champions League. Vad tror du?
Johanna Alm: Jag tror inte det, även om jag hoppas stenhårt. Man U. kommer inte släppa till ett dugg på hemmaplan. Galliani har sett till att inga Milanspelare får gå ut kvällen före match och Leonardo kommer säkert bli uppmanad att ställa bästa laget på plan, men det känns ändå inte hoppfullt. Milan ska och kommer självklart göra allt de kan, och spela sin egen fotboll, men Champions League är inte allt. Jag undrar om det inte istället öppnar upp sig i Serie A nu och kanske är det smartare av Milan att fokusera på ligan. Inter kan tappa mer än de redan gjort och det ger lagen under ett riktigt slagläge.
Magnus Sundberg: Milan håller lika hårt om drömmen att gå vidare som en nybliven högstadieflicka håller i sminkpennan. Man måste tro. Men Manchester United kan mycket väl ha brutit den där drömmen itu redan på San Siro.
Senast Milan vann mot United på bortaplan var 2005 med ett mål mot noll. Det var imponerande på alla sätt och vis. Dock bör det poängteras att italienska lag historiskt sett har haft det otroligt svårt på engelsk mark. Förlusten på hemmaplan gör att Milan måste vinna med minst två mål, vilket är som att försöka sprinta genom skärselden. Nu har United dessutom fått tillbacka Vidić, vilket gör att de har sitt ordinarie mittbackspar Ferdinand-Vidić att tillgå. Rooney är i sitt livs form och var antagonisten som bar United på San Siro. Han kan mycket väl göra det igen på Old Trafford.
Milan måste hålla tätt, försöka stänga Uniteds kantspel och kontra med Pato och Ronaldinho. Dessvärre för Milans del så har man inte några ytterbackar av högsta klass, vilket gör det svårare att bredda spelet och stoppa Uniteds tekniska och löpvilliga yttrar. Jag ger laget 15 % chans att gå vidare. Håll hårt i drömmen Milan, det kommer att behövas.
Henri Nekmouche: I och med att United var favoriter på förhand, samt att de hade en period på 20 minuter i andra halvlek då Milan var helt nere, tror jag att många tycker att britterna var bättre, att de vann välförtjänt och att de praktiskt taget är klara för kvartsfinal. Men tittar man på matchen som helhet – antalet chanser framförallt – var Milan det bättre laget. Leonardos mannar skapade totalt tio målchanser, varav två av dem resulterade i mål. Det är en klyscha, men i fotboll handlar det om att göra mål, därför har Milan sig själva att skylla att läget är som det är inför returen.
Laget har dock definitivt chansen att vända i Manchester. För det krävs mål och med Borriello och Pato tillbaka i form, samtidigt som Ronaldinho fortsätter att imponera, ser jag det inte som en omöjlighet att Milan skulle kunna göra många mål på Old Trafford. Leonardo sa efter det första mötet att hans spelare blev mer övertygade om sin kapacitet efter matchen än vad de var inför. Nu har dessutom de svåra bortasegrarna mot Bari och Fiorentina stärkt laget ytterliggare. Tittar man sedan på statistiken syns det att Milan har presterat bättre på bortaplan än på San Siro, så jag är ganska förhoppningsfull. I går meddelades det dessutom att Ferdinand missar returen, samtidigt som Vidic precis är tillbaka från skada. Det här borde rimligtvis underlätta för Milan. Jag tror att om de rödsvarta bara är lite mer effektiva än vad de var på San Siro, så kommer det att bli en fajt in i det sista.
Vem har varit Serie A:s bästa anfallare hittills under säsongen?
Johanna Alm: Rent statistiskt så är det Antonio Di Natale som är Serie A:s bäste anfallare. Han leder ju skytteligan. Man kan dock vara mer nyanserad än så. I mina ögon finns det inte en outstanding forward denna säsong. Jag tycker att det finns några som presterat bättre än andra, men det är några stycken. Di Natale, som räddar Udinese match efter match och sprutar in mål. Pato, som stundtals spelar ögonbedövande snyggt.
Vučinić, inläggskungen som gör egna mål, men lika ofta passar fram till andras. Milito, gör mål i alla möjliga och omöjliga matcher och dessutom i svåra lägen. Pazzini, galningen från Sampdoria som obemärkt smyger med i skytteligatoppen. Säkerligen har jag missat flera värdiga, men jag vet åtminstone att det är i princip omöjligt att välja en.
Magnus Sundberg: Di Natale. Trots att Udinese ligger på en 15:e plats i ligan har Di Natale mäktat med att göra 18 mål. Vanligtvis brukar skytteligaledaren befinna sig i en toppklubb, men så är icke fallet den här gången. Det säger en hel del. Den kvicke anfallaren kan mycket väl komma att bli en ny Dario Hübner. Den forne Piacenza-anfallaren mäktade med att göra 24 mål säsongen 2001-2002, och fick därmed dela på titeln som skytteligavinnare tillsammans med Trezeguet. Det var mäktigt. Den här säsongen kan mycket väl lämna Di Natale ensam på tronen som Capocannoniere. Den stora frågan är: Vad hade Udinese gjort utan Di Natale egentligen?
Henri Nekmouche: Ronaldinho. De finns en del spelare som har gjort fler mål, men det är brassen som leder poängligan med sina 24 poäng (fyra poäng mer än Di Natale och fem poäng mer än Milito). Om inte det siffrorna övertygar så är nog de flesta eniga om att anfallaren har varit Milans bästa spelare under den här säsongen och Milan ligger som bekant tvåa i Serie A, vilket betyder att Dinho rimligtvis borde ligga bra till totalt sett. Förutom hans utmärkta statistik har han som vanligt bjudit på en hel del godis för oss fotbollsälskare (Don Tommaso voice). Förhoppningsvis fortsätter det så här för 29-åringen.
Øvrebø ber Fiorentina om ursäkt för sina misstag under matchen mot Bayern München, kan man läsa under fotbollsnyheterna. Hur grava är de misstag han gjort och vad tycker du att man kan göra för att förhindra att det händer igen?
Johanna Alm: Misstagen som engångsföreteelser, betraktade som isolerade händelser, är kanske inte så grava som de blir när man tittar på dem ur ett helikopterperspektiv. Att godkänna ett offsidemål händer säkert alla domare någon gång. Att döma en regelvidrig straff har de nog gjort var och en. Det som smakar lite illa i munnen i just fallet Øvrebø är att han är en bra domare under många matcher, och då särskilt i matcher där inte så mycket står på spel.
Men när det kommer till matcher som är avgörande, som Chelsea-Barcelona eller Fiorentina-Bayern, ja då verkar det som att utgången till varje pris ska bli som någon bestämt. Visst ville Uefa till varje pris ha haussade Barca i en final 2009? Och likafullt, visst är det bättre för Uefas kassa om TV-tittare i Tyskland fortsatt är intresserade av Champions? Italien, Spanien och England har ju redan sina tittarsiffror säkrade, så att säga.
Magnus Sundberg: Jag har länge motsatt mig den teknologi-fundamentalism som råder inom fotbollen. Samhället i övrigt utvecklas och fortskrider i samband med teknologins utveckling. Varför ska fotbollen lämna oss i någon Barna Hedenhös-tillvaro? Matcher som Frankrike-Irland och Bayern München-Fiorentina kommer att gå till historien som fotbollsmatcher, vilka avgjordes på grund av fatala domarmisstag. Misstag som aldrig borde ha inträffat eller aldrig borde ha tillåtits att inträffa. Den 6 mars ska Blatter och fotbollspamparna diskutera huruvida man ska ta steget och införa teknologi inom fotbollen. Jag säger: Ingen mer vingklippt rättvisa, ingen mer teknologi-fundamentalism. Ge oss målkameror.
Henri Nekmouche: Reaktionerna i Italien var naturligtvis starka. I direktsändning var kommentatorerna förbluffade samtidigt som studiogästerna frågade sig om det var ett avsiktligt eller ett ärligt misstag från domarna. Jag har nog aldrig sett någon så besviken som Della Valle när han i närmast chocktillstånd kämpade för att klara av en intervju direkt efter matchen.
Misstaget var givetvis väldigt grovt. I många situationer bedöms domarna väldigt hårt – man ska inte glömma bort att de inte har tillgång till repriser osv. Men i det här fallet var offsiden så pass tydlig att det är pinsamt att domaren missade det. Det här är givetvis väldigt tråkigt för Viola, men även för Serie A då Italien och Tyskland som bekant numera konkurrerar i rankingtabellen.
Reaktionerna var extra starka just med tanke på att det återigen var Övrebö som återigen stod i fokus. Dessutom satt Platini på läktaren tillsammans med Bayern-ledningen. Personligen har jag alltid varit för införandet av teknologi. Om andra sporter kan använda sig av det, varför skulle inte fotbollen kunna det? Antingen kan domaren konstant ha tillgång till repriser eller så kan det bli som i tennis där varje lag en gång per halvlek får chansen att se en repris. Det krävs lite nytänkande.