Il Tridente: Syndernas förlåtelse - eller inte
Den eviga debatten om skönheten och odjuret kallade Zizou och Matrix behandlas, liksom en uppvaknad jättes eventuella VM-dröm.
Juventus uppåtgående trend är bruten, första förlusten sedan tränarbytet. Är Zaccheronis smekmånad över nu?
Johanna Alm: Det var aldrig någon riktig smekmånad, mer en sådan där lagom kort romans som båda vill dra sig ur och som lämnar en lätt känsla av obehag efter sig. Ferrara fick sluta, det var ett måste med en så otroligt dålig trend, men jag är av uppfattningen att de resultat vi sett under Zacs ledning hade varit desamma eller eventuellt bättre med vilken ny tränare som helst. Inte sämre. Jag kan inte se hur Juventus, under Zaccheronis styre, ska vända skutan och gira åt rätt håll. Jag har haft fel förr, den här gången skulle jag gladeligen erkänna det också.
Henri Nekmouche: Klart är att Juventus förlorade sist hemma mot Palermo i en viktig match där det rosa laget i och med segern tog över fjärdeplatsen från de svartvita i tabellen. Men jag vet inte om en förlust räcker för att den relativt positiva trenden som Zac trots allt har skapat ska anses vara bruten. Det krävs mer än så. Nu väntar dock Fiorentina i ett väldigt viktigt möte mellan två lag som desperat vill spela i CL även nästa säsong. I dagsläget ser det helt klart bättre ut för Juve då de har sex poäng mer än Viola, men man ska inte underskatta Prandellis lag. Fiorentina-Juventus är ett klassiskt ”hatmöte” i Serie A och det ska bli intressant att se Melo återvända till Florens.
När det gäller Zacs smekmånad anser jag att han aldrig egentligen fick någon riktig smekmånad då de flesta nog var ganska skeptiska till honom redan från början. Italienaren skrev under ett kontrakt över fyra månader och även om Juventus ledning för någon vecka sedan sa att Zac – i och med sina positiva resultat – gjort valet svårare, så tror jag inte han blir kvar i sommar. Jag tror dock att han fixar fjärdeplatsen till slut.
Magnus Sundberg: Juventus har klätt sig i kaosartade kostymer hela säsongen, precis som om någon otämjbar kraft har skadeskjutit deras identitet. Ferrara gav inte den Guardiola-effekt som man hade hoppats på. Ferrara lyckades inte forma laget till en sammanhållande enhet – spelarna var splittrade, vilsna i sina positioner och hade ingen aning om hur de skulle spela. Lägg därtill alla skadorna och laget försattes i en minst sagt svår situation.
Zaccheroni ska försöka rädda laget, men som jag tidigare sagt: han är och förblir ingen permanent lösning. Jag har tidigare pekat på att kantspelet är undermåligt. Enligt min mening har inte Juventus spelarmaterialet – och i synnerhet inte ytterbackarna – för att spela 3-5-2. Du gör inte lamm till lejon över en natt med spelare som Grygera. Anfallarna gör inte tillräckligt med mål och Diego gör det motsatta till vad han köptes för; det vill säga segar ner spelet. Det finns ingen fart, ingen bredd i spelet och ingen seglivad hårdhet. Men allt är inte förlorat, låt inte min pessimism blotta er för vänstersläggan.
Juventus har trots allt tagit flera viktiga poäng och trots förlusten mot Palermo så var laget inte så bedrövligt som siffrorna lätt får oss att tro. Juventus är också vidare i Europa League. Låt oss dock fokusera på ligan i nuläget. Jag tror att Juventus, trots alla bitande bekymmer, kommer att nå fjärdeplatsen. Man kommer att stå där med ena foten på plattformen, och andra ute i fria luften. Men man kommer att nå sitt mål.
Zidane har sagt att han hellre skulle dö än att be om ursäkt till Materazzi för skallningen i VM-finalen 2006. Kommentarer?
Johanna Alm: Det är för fan fyra år sen nu. Vad är det för något att älta? Och utan att veta bakgrunden till varför detta kommit upp igen, frågar jag mig: Vill verkligen Marco Materazzi ha en ursäkt? Varför skulle han vilja det? Det är han som har en fet guldmedalj om halsen istället för en blek i silver. När jag tänker efter finns det nog ingen i hela världen som vill be Materazzi om ursäkt, tillfället känns på något sätt aldrig rätt.
Zidane verkar vara en långsint typ, så visst befinner sig de båda (mest Zidane eftersom det är han som är långsint) i ett Moment 22:
Zidane: "Jag vill inte be om ursäkt"
Matrix: "Nä, och jag vill inte ha din ursäkt. Jag kelar med min guldmedalj istället"
Zidane: "Jaha, men be mig om ursäkt då för vad du sa"
Matrix: "Nä, aldrig i livet. Din syrra är fortfarande ful" (eller vad det nu var han sa)
Henri Nekmouche: Först och främst: jag förespråkar inte våld på fotbollsplanen. Det Zidane gjorde var fel sett ur många perspektiv – framför allt då många yngre säkert blivit inspirerade på fel sätt, men också då hans utvisning i mångt och mycket innebar att Frankrike tappade VM-finalen. Men som halvarab och som stor beundrare av Zidane kommer jag aldrig att kritisera Zizou för mycket – han är en legend, han är untouchable.
Det är lätt att döma fransmannen för det han gjorde, men det de flesta inte vet om är att han efter mer än 90 minuters slit skadade sig så axeln gick ur led. Trots det spelade han vidare. Givetvis lär det ha gjort väldigt ont, vilket lär ha gjort honom grinig och irriterad. Samtidigt gick han igenom en svår period vid sidan av planen då hans mamma låg på sjukhus. När han då tvingades utstå förolämpningar riktade mot sin mamma från ett psycho som Materazzi förstår jag att han snappade. Det var inte första gången han fick utså förolämpningar, men nu blev det bara för mycket. Han nådde helt enkelt the boiling point. Den som tror att Zidane kokade från kall platta kör Giro d’Italia, det är helt fel.
Många menar att förolämpningar hör till, men jag håller med Zidane när han säger att det är något som måste bekämpas. Själv ber han om ursäkt till fotbollen som helhet, fansen och sitt lag, men han menar att om han skulle be om ursäkt till Materazzi så betyder det att han erkänner att det italienaren gjorde var normalt, vilket det inte är. Legenden menar att om det hade varit en normal människa så hade han bett om ursäkt, men aldrig till Materazzi, då det hade varit respektlöst mot honom själv, hans heder och alla han älskar.
Materazzi må vara en charmig person vid sidan av planen, men på planen är han helt psykad och det är varken kul eller coolt. Sök på YouTube efter klipp och ni förstår vad jag menar. För mig är det högst förstårligt att han är hatad på de flesta arenorna runt om i Italien. Zidane kunde ha skött situationen betydligt bättre, och inte låtit en idiot som Materazzi vinna, men på något sätt måste jag ändå respektera att han totalt sket i att det var en VM-final och hans sista match i karriären där han dessutom hade chippat in en straff i krysset.
Magnus Sundberg: Jag förstår Zidane. Även om det var han som förlorade sig i våldet. Materazzi ville provocera fram en reaktion, och han lyckades. Den oregerlige italienaren förolämpade Zidanes mor inte en, inte två, utan tre gånger. Det säger en del om Materazzi.
Materazzi gjorde ett starkt VM-slutspel, inget snack om saken. Det är dock inte förvånansvärt att det var just Materazzi som blev antagonisten i VM-finalen. Låt oss försöka lära känna fotbollspelaren Materazzi genom två anekdoter.
Ärkerivalen Milan valde till slut att klippa ihop en film som döptes till ”The Best of Materazzi” där några av Inter-spelarens våldsammaste tacklingar och efterslängar fick plats. Videon skickades därefter till fotbollsförbundet. En annan anekdot handlar om när Materazzi under en Rolling Stones-konsert fick chansen att gå upp på scen och sjunga en sång. Vad sjöng karln? Ja, inte var det ”Miss You” i alla fall. Materazzi sjöng en visa som skymfade Frankrike.
Om vi tar till med en grov generalisering så är Zidane skönheten och Materazzi är tveklöst odjuret. Men även en skönhet hysa agg. Det gjorde Zidane. Materazzi har aldrig varit någon favorit – varken före eller efter VM. Jag tycker hur som helst att det är beklagligt att skallningen fick så stort medieutrymme att den tog fokus från Italiens bravad i Tyskland.
Marco Borriello blev uttagen i landslaget igen. Gjorde Marcello Lippi rätt eller fel?
Johanna Alm: Lippi har nog sett något som inte jag gjort, och det är ju hans jobb. Det är faktiskt tur att inte jag är italiensk förbundskapten, det hade gått åt fanders. Jag försöker sätta mig in i hur Lippi resonerar: Borriello har gjort 9 mål för Milan, men inte ett enda för Italien, så det finns gott hopp om att han ska få till det någon gång. Till Borriellos försvar ska tilläggas att han inte haft så många tillfällen att måla för landslaget, han har inte varit medbjuden tillräckligt ofta.
Killen är stark, och även om han inte alltid är klinisk i sina avslut, så vill han spela. Motivationen är stor efter skadan, och med vilja kan man komma långt, så han fick en halvlek i 0-0-matchen mot Kamerun på onsdagen. Jag tror att så snart Lippi har full valmöjlighet så är det bänken som gäller, han tillhör inte den absoluta toppen.
Henri Nekmouche: Absolut rätt med tanke på vad han har presterat för Milan under den här säsongen. Borriello visade redan under säsongen 2007/08 i Genoa att han är en man för landslaget och jag tror att om han inte hade varit skadad under i princip hela 2008/09 så hade han varit given i VM-truppen i sommar. Nu är det dock inte för sent för anfallaren att ta sig till Sydafrika, men tiden håller på att rinna ut – det gäller att spela bra under de sista månaderna. I onsdags var det svårt att imponera i ett trögt Italien.
Lippi anser att Gilardino – av någon anledning – är given i truppen, så Borriello konkurrerar då med Pazzini och eventuellt Amauri. Jag gillar den sistnämnda, men fem mål i Serie A (varav fyra i oktober) ska inte kunna ta honom förbi de två andra enligt mig. Jämfört med Pazzini anser jag att Borriello är bättre på det mesta. Pazzini är dock mer av en måltjuv, medan Borriello erbjuder ett bättre targetspel. Om Milans anfallare håller sig frisk tror jag dock att han i slutändan åker med till VM.
Magnus Sundberg: Borriello blev främst uppkallad för att flertalet anfallsspelare var skadade, såsom Gilardino, Toni och Iaquinta. Det går dock inte att sticka under stol med att Borriello har visat upp fin form den senaste tiden i Milan. Men jag skulle vilja hävda att Lippis val var något av en falsk livboj för anfallarens VM-drömmar. Dessutom var Borriello tämligen blek och stärkte således inte sina aktier.
Jag skulle vilja hävda att Gilardino, Pazzini och Di Natale är Lippis förstaval. Sedan är det upp till Toni, Iaquinta, Quagliarella m.fl. att visa att de är värdiga att representera Gli Azzurri i sommarens VM-slutspel. De två förstnämnda har hämmats av skador, men är nu rehabiliterade och måste snabbt återfå formen. Rossi har inte övertygat i Villarreal, och kommer förmodligen inte att tas ut till den slutgiltiga truppen. Totti är given om han så önskar – med reservation för hans skadebekymmer.
Ja, givetvis var det rätt av Lippi att ge Borriello chansen när skadeläget såg ut som det gjorde. Likväl står jag fast vid min hållpunkt: Borriello fick en falsk livboj, för hans VM-dröm hostar upp vatten.
