L'Angolo di Medici: Starkaste lobbyisterna vinner
Lorenzo Medici gräver fram en gammal problematik som tyvärr inte ens ligger särskilt djupt begraven, snarare lite försynt sopad under mattan.
Det är inte mycket som har hänt sedan Calciopoli. Ungefär samma typ av favorisering kring storlagen finns kvar. Ungefär samma typ av märkliga domslut delas ut. Ungefär samma personer rullar runt i de högre leden. Juventus fick en straff mot Genoa fast det skedde utanför straffområdet. Genoa hade antagligen aldrig fått en straff i det läget. Fiorentina fick ingen straff när Montolivo drogs ner i slutminuterna. En situation som italienska domare ofta blåser för och som Milan förmodligen skulle fått straff för i samma läge. Mourinho skriker när hans lag får två rättmätiga utvisningar emot sig men sanningen är att de är bortskämda med att alltid få domsluten med sig. Samma visa år efter år. Folk glömmer och får nya förhoppningar under sommaren. Sedan är allt tillbaka där vi började.
Så varför är det så? Det är inte helt lätt att förklara och det går inte att göra det fullt ut utan att skriva alldeles för långt. Lite kortfattat kanske man kan säga så här: För det första existerar det inga rena mutor till domarna för att fixa matcherna. Att tro att Moggi skapade ett system där han ensam påverkade matcherna i Juventus totala favör är helt ologiskt och naivt. Systemet fanns innan Moggi fanns i Juventus. Systemet är av mycket mer subtil karaktär.
Det har osynliga lagar och de flesta vet ungefär vad som gäller. Det som gäller är att ha starkast lobbyverksamhet, flest kontakter och störst ekonomisk makt. Det finns en gråzon mellan omoraliskt tjuv- och rackarspel och att kliva över de egentliga lagarna. Varför tror ni att både Milan och Juventus ville värva Moggi? Förmodligen för att han var slugast, vågade kliva över moralen mest och jobbade dygnet runt.
Både Moratti och Galliani tycker nu att det är slutsnackat om domarna. När det passar dem ska det inte pratas om domarna längre. Nu när scudetto-racet är upplagt mellan de två Milano-klubbarna är båda nöjda.
Några som inte vill att det ska pratas överhuvudtaget är FIGC. Spelarna får nu inte längre svära på plan då de straffas med rött kort direkt eller i efterhand. Jag är inte så förtjust i att klippa av alla känsloyttringar men visst, det kanske leder till mindre tidskrävande protester och till en bättre inställning från spelarna. Så jag kan köpa det. Vad jag inte kan köpa är att det också råder totalt förbud mot protester mot domarinsatser överhuvudtaget. Nämner du minsta lilla negativa hint över domarnas insatser så riskerar du böter och avstängningar. Yttrandefriheten gäller tydligen inte i alla lägen.
Detta är tyvärr italiensk fotboll i ett nötskal och ett av deras största problem. Inget ska ändras. Samma personer rullar runt på samma positioner. FIGC, CONI, Lega och AIA. De egna intressena ska skyddas. Fotbollen är som i samhället i övrigt. Vi har demokrati och yttrandefrihet men snacka inte illa om domarinsatser för då riskerar du böter. Bakom den där gummimasken av demokrati gömmer sig en ödla av diktatur. Ungefär som i TV-serien V.
Till stor del beror domarproblemet på att domarkåren också att det är helt fritt från självkritik. Aldrig ett ont ord från Collina eller Nicchi kring skedda misstag. Utåt ska domaren skyddas mot allt. Hur vore det om man fick höra: - Ja, jag missade verkligen i den där straffsituationen, eller, - Tyvärr jag var i helt fel vinkel vid den utvisningen, jag gjorde fel, eller Collina som säger, jo, Mazzoleni tog tyvärr fel beslut i den situationen. Skulle vi inte få bättre förståelse för domarna då? Skulle vi inte känna att de vore mänskligare? Jag vet att domarna har en utsatt position och att de flesta gör ett gott jobb men att skydda dem som glas tror jag bara kan förvärra situationen. Det enda som händer är att hela domarkåren känns irriterande självgod.
Jag predikar också för teknologisk hjälp till domarna vid viktiga situationer. Jag vill göra domarna mer jämställda med spelarna. Större professionalitet och högre lön. Jag skulle vilja göra om systemet så att man har domarna indelade i grupper utefter prestation, desto högre upp desto högre lön och tvärtom. Domarna ska lottas till matcherna men desto högre i rang de är desto större chans ska de ha till de större matcherna. Systemet ska vara så pass dynamiskt att man kan flyttas upp och ner i rankingen minst två till tre gånger per år, kanske fler. Domarna ska känna att de kan höja sin lön och sin status utefter prestation för att minimera riskerna från andra sorters subtila påpressningar.
Jag hoppas dock att de senaste domarmisstagen kommer agera förändrande martyr. Kanske kommer saker och ting att ändras. Platini antyder det och moderniseringen av den italienska fotbollen kommer kanske tvinga fram inhemska förändringar.
Trots alla mina misstankar om fusk, maktmissbruk, lobbyverksamhet, subtila domarpåverkningar och andra skandaler sitter jag ändå alltid varje sommar och längtar till att serien ska dra igång. Varje känsla av fusk som får min mage att vridas av magont uppvägs av den underbara känslan av en Totti-skarvning, en Kolarov-kanon, en Ronaldinho-passning, en Lucio-brytning eller ett galet Quagliarella-mål. Kärleken till Serie A kommer tydligen alltid bestå hur mycket den än örfilar mig.
Om vi nu återvänder till de gröna drömmarnas fält där trots allt det mesta avgörs så har vi en spännande fortsättning av Serie A. Det är inte bara Rosetti som bjudit in Milan i scudetto-racet. Ronaldinhos konserverade form, Thiagos och Nestas fortsatta briljans, Ambrosinis växande lejon (hur kan Gattuso finnas med i landslaget men inte han?) och Borriellos målskytte är starka faktorer till att Milan faktiskt kan drömma om att passera de blåsvarta i maj. Det krävs dock en frisk Pato. Hans extrakvalitéer är ett måste. Det som talar emot Milan är att de har en klart sämre bredd än Inter.
Inter satsar givetvis främst på Champions League och returmötet med Chelsea. Jag har alltid sagt att Mourinho kommer pippa Ancelotti återigen och det upplagda läget att göra det på Carlos nya hemmaplan och på Mourinhos gamla hemmaplan stärker bara min tro på den utgången. Portugisen älskar läget och får han bara spelarna att göra det kommer de klara det. Ett avancemang i CL ger tuffare program och hårdare press vilket kan ge ligaspelet en törn. Vore jag milanista skulle jag nog hoppas att de tar sig vidare. Nu har Inter en så pass stark trupp att de inte kommer vika ner sig allt för mycket. Om inte annat kommer motivatorn Mourinho inte tillåta dem det.
Roma kommer inte ha något med scudetton att göra. För mycket skador på viktiga spelare och för mycket tillit till att spela på andras misstag håller inte i längden. Man ska dock inte glömma hur situationen såg ut i början av säsongen och klarar de av en tredjeplats är det lysande gjort. För övrigt har Juan varit helt magnifik efter jul.
Palermo har seglat upp som överraskande fjärdeplatskanditat. Delio Rossi har gjort ett fantastiskt jobb. Pastore håller på att bli så bra som jag mässade om i somras och Miccoli är alltid kapabel till extraordinära saker. Cassani är en personlig ytterbacksfavorit, Balzaretti är inte mycket sämre, Nocerino börjar bli en ung Gattuso och Kjær är en stålman längst bak. Tänk om man hade ett yngre och kvickare alternativ till Liverani som i mina ögon inte riktigt håller. Nu tror jag inte att Palermo räcker ända fram men att de har goda chanser till en Europa League-plats.
Större chans tror jag Napoli har som både har lite bättre bredd och lite större spets än Palermo. De har ett vasst grundspel och en lysande tränare i Mazzarri. De kommer säkerligen få kämpa med Juventus om den åtråvärda fjärdeplatsen i slutändan. Även om Juve har stora problem och Zaccheroni inte är den slutgiltiga lösningen så kommer deras rutin och deras individuella skicklighet ge utslag i längden. Bli inte förvånande om de kniper den sista Champions League-platsen.
Genoa, Sampdoria och Fiorentina kommer finnas med i kampen om de två Europa-platserna. Genoa börjar få tillbaka spelare och få tillbaka den offensiva elektriciteten. Nu måste de bara få bättre ordning på försvaret. Sampdoria behöver en frisk Cassano för slutspurten.
Fiorentina har först och främst returen mot Bayern München att tänka på. Det återstår att se om de kan överkomma den stora skugga som paddan Øvrebø gett matchen. Jag hoppas verkligen det. Efter den matchen kan de börja koncentrera sig på att hämta upp poäng i ligan. Jag tror verkligen Ljajić och Keirrison blir två pärlor med tiden och att Bolatti har mer att ge (han har inte imponerat hittills).
Cagliari spelar bra fotboll men har börjat svacka lite. De riskerar att snart hamna i ingenmansland mellan att inte nå Europa-platser och att inte behöva kämpa för nedflyttning.
Parma och Bari har börjat lida av den så vanliga nykomlingsbluesen, dvs. en förväntad svacka omkring omgång 20 till 30. Båda är så bra att de inte kommer behöva brottas med salvezza-problematik i maj.
Catania spelar en fräsch och offensivfylld fotboll under Mihajlović. Fortsätter de så här kommer de klara sig väl och Mihajlović kommer vara het på tränarmarknaden.
Chievo vinner alltid rätt matcher för att hålla sig på säker mark. Inte så roliga men strukturerade och stabila.
Bologna imponerar och Colomba har verkligen fått ut max av laget. Nu har de fått ett behövligt andrum ner till övriga lag i botten.
Livorno, Atalanta och Siena ser verkligen ut som starka nedflyttningskandidater i nuläget även om Atalanta och Siena har ett spel som kan få dem att klättra. För Livorno ser det mörkare ut trots att Cosmi har gjort ett bra jobb.
Udinese är för bra för att blanda sig i bottenstriden. De kommer klättra i tabellen, inte minst tack vare att Marino har återkommit. Med Asamoah, Pepe, Sanchez, Di Natale och Floro Flores går inga motståndare säkra.
Till sist har vi Lazio. Jag tror att de kommer få kämpa i botten in i det sista. Reja fick en kanonstart men lika fort klev verkligheten ner i hans strupe. Rocchi tappar boll lika mycket som Zarate dribblar bort sig, så det går på ett ut förutom att Zarate kan avgöra matcher på ren talang vilket Rocchi inte kan. Petningen av Zarate är därför misslyckad både av den anledningen och för att man nu riskerar att tappa en missnöjd Zarate till sommaren. Deras enda spelare av potentiell världsklass. Försvinner han har Lazio inte mycket av kvalité att bygga på och måste börja om.
Deras vinternyförvärv har inte direkt visat sig vara användbara. Lotitos och Tares inkompetens har visat sig igen. Av deras nyförvärv är endast Floccari given. Varför köpa två försvarare när det var deras starkaste lagdel? Dessutom platsar varken Biava eller Andre Dias. Hitzlsperger sitter på bänken och ser rostig ut när han väl hoppar in. Ledesmas återkomst har varit det mest positiva under den senaste tiden. Även om han är rejält överskattad har hans rutin, lugn och passningssäkerhet stor betydelse. Att han är långt ifrån lika bra som sitt rykte är en annan sak. Matuzaléms återkomst ska heller inte underskattas.
Om Fiorentina kan åka ut högsta serien med Batistuta, Effenberg, Laudrup och Baiano så kan Lazio definitivt åka ut med detta lag. Jag tror att de kan greja det men de kommer nog finnas med i botten ett bra tag till. Det vore sannerligen färglöst med ett Rom-derby mindre nästa år.
Det börjar ticka neråt för VM-premiär. Lippi tror sig ha ett lag som kan utmana om guldet. Tjena mittbena. Lippi har för många tår i det förflutna och har för svårt att klippa navelsträngen till vissa spelare. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det vore bättre att gå all-in med ett yngre, mer spännande lag och försöka ge ett positivt avtryck och bygga inför EM 2016 än att lira med gamla pjäser som inte längre hänger med. Visst, det är Lippis sista farväl och han vill säkert göra ett sista försök mot guld men det kommer sluta lika illa som sist när man skulle försvara sitt VM-guld 1986.
Lippi försöker få in nytt blod lite grann men kommer ändå ta med spelare som till exempel Cannavaro, Grosso, Zambrotta, Pirlo, Camoranesi och Gattuso. Spelare som inte längre håller måttet på en högsta nivå. Jag skulle inte ta med någon av dem. Lägg till rätt meningslösa spelare i ett VM-sammanhang som Legrottaglie, Pepe och Marchionni som alla ligger bra till att komma med och truppen börjar se riktigt färglös ut. Inte ens Nesta och Totti skulle kunna rädda Italien ur dystopin. Som det ser ut nu tror jag Italien inte kommer längre än en kvartsfinal och det ser jag som en framgång med den trupp som man kan gissa att Lippi tar ut.
En mycket möjlig Lippi-elva: Buffon, Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Grosso; Pirlo, De Rossi, Marchisio, Pepe (Camoranesi), Gilardino, Di Natale.
En mycket möjlig Medici-elva: Buffon, Cassani, Chiellini, Bonucci, Santon (Criscito); Montolivo, De Rossi, Marchisio; Cassano, Pazzini (Gilardino), Rossi.
En harakiri-elva: Buffon, Antonini, Chiellini, Bonucci, Santon, Montolivo, De Rossi, Cassano, Miccoli, Balotelli, Gilardino.
En dream-team elva med lite retro: Buffon, Santon, Chiellini, Nesta, Materazzi, Criscito, De Rossi, Marchisio, Totti, Cassano, Del Piero.
Hela min VM-trupp: Buffon, Marchetti, Sirigu. Bonucci, Chiellini, Bonera, Bocchetti, Santon, Cassani, Criscito (el Maggio), Motta. Ambrosini, Montolivo, De Rossi, Palombo, Candreva, Marchisio. Gilardino, Pazzini, Rossi, Di Natale, Balotelli, Cassano.
In med Bonucci istället för Cannavaro eftersom han har bättre speed och bättre form. Offensiva ytterbackar med teknik är ett måste. Cassani, Santon, Criscito och Motta faller alla inom den ramen. Bonera kan vara bra att ha eftersom han kan både spela mittback och ytterback.
På mittfältet är det dags att ge Montolivo regissörsrollen och fria tyglar, han har varit tre gånger så bra som Pirlo denna säsong. De Rossi är given och Marchisio borde funka bra med dem. Framåt spelar Gila eller Pazzo beroende på form. Bredvid dem kreativa spelare som kan göra det oväntade, Cassano, Di Natale, Rossi, Balotelli.
Lippi tror att rutin är det viktigaste. Jag säger att fart och kvalité är viktigare.
Ja just det, enda säsongen som Serie A har lottat domare till matcherna var säsongen 84/85. Vilka som vann? Hellas Verona...
