Il Tridente: Kritiserade nyförvärv
Stora namn som förde med sig stora förhoppningar. Il Tridente sammanfattar säsongen för några av de spelare som hade ögonen på sig inför säsongen. Italienska framgångar i England och Udineses kräftgång står också på menyn.
Carlo Ancelotti leder för närvarande Premier League med Chelsea och Roberto Mancini ockuperar en fjärdeplats med Manchester City. De båda herrarna imponerar onekligen i England. Saknar du dem?
Johanna Alm: JA! Jag är inget fan av att italienska f i n a tränare sticker utomlands, lika lite gillar jag att italienska spelare lämnar Serie A. Både Mancini och Ancelotti är alldeles för kompetenta för att träna engelska lag. Se bara, inte ett enda brittiskt lag kvar i Champions League. Inter kommer att försvara ihjäl Barcelona och sedan vinna finalen mot Bayern. Det kommer inte att vara en dag för tidigt när de båda kommer hem för att se till att fler italienska lag lyckas. Mancini är mer än välkommen att prova lyckan med Juventus. Slösa inte bort mer tid på regnig mark, låt Italien locka hem er!
Henri Nekmouche: Jag kommer alltid att ha respekt för Ancelotti och det han har gjort för Milan. Som tränare står han för stabilitet, och under de första åren i de rödsvarta stod han även för nytänkande. Men under de sista säsongerna fick han inte många spännande nyförvärv – Milanledningen satsade på rutinerade spelare som redan hade nått sin peak – vilket gjorde att spelet blev förutsägbart. Ur ett rent milanistaperspektiv saknar jag inte Carletto då Leonardo har fräschat upp vårt spel – vi spelar en roligare och offensivare fotboll. Visserligen torskar vi ibland med 0-4, men samtidigt får vi njuta i många andra matcher. Över en hel säsong gör jag hellre det (i alla fall nu) än att hålla en stabil nivå, med ett stillastående spel, med Ancelotti.
Carletto har gjort bra ifrån sig i Chelsea. Han fick ett enda nyförvärv (i januari: Zhirkov) och ändå ser han ut att vinna PL. Han jämförs ofta med Mourinho, och även om italienaren nu har torskat några matcher i rad mot portugisen, ser man att Ancelotti mycket väl kan lyckas bättre än Mourinho – om han får likadana förutsättningar. Portugisen fick allt han pekade på i både Chelsea och Inter. Låt Ancelotti få sina favoritspelare och så ska vi se vad han lyckas göra. Klart är att Mou är en bättre matchcoach, men Carletto spelar en roligare fotboll och han är hundra gånger mer sympatisk och sportslig.
Magnus Sundberg: De är givetvis två stora tränarprofiler som har bärgat flera titlar. Sen får vi inte glömma Spalletti som tränar Zenit St. Petersburg. Ytterligare en klasstränare som är stationerad utomlands. Dock väljer jag att titta på den utveckling som Del Neri, Allegri, Mazzarri, Ventura, Delio Rossi m.fl. har gått igenom. Därigenom kan jag konstatera att Serie A har kompetenta tränare i överflöd, som säkerligen kommer att gå långt. Don’t cry for me Italy.
Jag kan faktiskt tycka att det är lite roligt att italienska tränare söker sig utomlands och lyckas där. Det visar deras klass, och därmed till viss grad klassen på italiensk fotboll. Dessutom hamnar nya idéer och spelfilosofier i omlopp, vilket leder till att sporten ständigt utvecklas och förnyas.
Melo, Diego och Huntelaar - omdiskuterade och kritiserade värvningar. Hur har det egentligen gått för dem?
Johanna Alm: Melo var en förtjusande värvning tyckte vi alla i början av säsongen. Han spelade med hjärta och eldade på publiken. Sen blev det något fel med "hjärtat" och elden falnade. Han har haft sina ups and downs om man säger så. Just nu är det kanske lite upp och förhoppningsvis är det en trend som håller i sig. Jag gillar honom, det kan inte hjälpas.
Om Melo var en uppskattad värvning, så var Diego-värvningen i det närmaste ett halleluja-moment. Oj, det fanns inte gränser för vad han skulle göra för Juventus, inte en spelare som han inte kunde dribbla shortsen av. Han är duktig, ingen tvekan om saken. Men jag tycker nog ändå att Giovinco blivit snuvad på en ordinarie plats på grund av Diego och det gör mig sur. Bäst för brassen att han levererar lite mer och lite bättre än han hittills visat.
Huntelaar har jag knappt sett. Jag vet att han gjort mål och skött sig snyggt när han väl fått chansen. När Pippo går i pension blir han säkert ännu mer uppskattad och spelad. Det kommer gå fint för holländaren.
Henri Nekmouche: Melo och Diego har varit misslyckanden just därför att de kostade så mycket, gjorde att det skapades ett hårt tryck på dem redan från början. Diego hade redan tidigare visat upp ett svagt psyke både i Porto och i det brasilianska landslaget, och nu behövde han dessutom anpassa sig till de tuffa förutsättningarna i Serie A. Lägg till att det har varit mycket turbulens i Juve och ni förstår att han inte har haft det lätt.
Melo var riktigt duktig i Fiorentina, men även han har haft svårt att anpassa sig till en riktig storklubb. Själv skyller han delvis på faktumet att han spelade Confederations Cup och att han därmed knappt fick någon vila alls förra sommaren. Om jag var Juventus-ledningen skulle jag dock inte sälja någon utav dem i sommar. Det vore bättre att ge dem en ny chans nästa säsong istället, nu när de ändå har kostat så mycket och fått så mycket tid på sig att anpassa sig. Det vore osmart att inte ha kvar dem när kurvan vänder – om den nu vänder…
Huntelaar hade ett ganska sjukt målsnitt innan han kom till Milan. Jag tror att det låg på någonstans runt 0,71 mål per match. Att han kan göra mål rådde det därmed inga tvivel om. Problemet var, och fortfarande är, att han inte är tillräckligt mångsidig i sitt spel utanför straffområdet – han tillför helt enkelt för lite i själva spelet. Den här säsongen har han gjort ett mål var 158: e minut, vilket är ett bra snitt. Men hans noll assist under samma period visar en av hans största brister – hans ensidighet. Personligen hoppas jag att Milan säljer honom i sommar och istället tar in en anfallare som är bättre lämpad för lagets spel.
Magnus Sundberg: Särskilt Melo har underpresterat den här säsongen. Fansen har också buat ut honom ett flertal gånger och deras agg har flugit som dartpilar mot brassen. Melo vann dessutom det föga smickrande priset Bidone d'Oro. Fjolårets vinnare av priset var Inters Quaresma. Jag ser ändå potential hos Melo. I Brasilien är han trots allt startman och gör det bra. Juventus vanligen organisatoriska perfektion har gått på knäna den här säsongen och många spelare har underpresterat. En sådan miljö försvårar sannolikt anpassningsfasen. Om Melo blir kvar så tror jag att han visar upp en finare form till nästkommande säsong.
Problemet med Diego har kanske inte varit spelaren i sig, utan snarare idén om hur han skulle slussas in. Man ville ha en spelfördelare, men hade inte spelarmaterialet för att byta till ett lämpligt spelsystem där Diego kunde få ut maximalt av sitt spel. I Werder Bremen hade Diego ytterbackar som breddade spelet, men det har man inte i Juventus. Sen kan jag ändå tycka att Diego trampar för mycket på bollen, är lite för bollkär och segar därmed ner spelet en aning. Diego-ekvationen kvarstår som ett problem att lösa.
Huntelaar har gjort sju mål i ligan. Det långt ifrån godkänt. Jag tror att Huntelaar, liksom Juventus floppköp Tiago, saknar den rätta karaktären för att lyckas i Serie A. Jag tyckte mig se detta i Real Madrid och jag ser det i Milan.
Läsarfrågan: Hur förklarar ni att Udinese underpresterar så även om de har hyfsade spelare? /Linus Andersson
Johanna Alm: Mitt första enkla svar är Quagliarella. Visst finns det en massa kvalitéer i Udinese, jag är t ex galet förtjust och impad av Handanovic och di Natale, men vilket lag vill bli av med en central anfallskung och en överraskningarnas mästare som Fabio Quagliarella? Napoli tackade och tog emot. Dessutom sägs det att Marino, Udineses coach, har (haft) problem att motivera sitt lag. Han är en klok manager, med taktiska kunskaper och mycket goda spelidéer. Det är hjärtat, geisten och viljan som också behövs för att vinna matcher som saknas. Nu vann ju Udinese med förkrossande 3-0 mot Juventus häromsistens, så laget kanske är på rätt väg och kanske är det så att Marino bara behövde tid för att vinna spelarnas förtroende.
Henri Nekmouche: Det är svårt att förklara Udineses misslyckande just med tanke på att de har så duktiga spelare i klubben. De har inte bara Serie As skyttekung, Di Natale, utan även Inler, Pepe, Zapata och Sanchez. Det är bra spelare och det är märkligt att det gått så dåligt för Udinese. Tränaren Marino sa efter 3-0-segern mot Juventus i helgen att det här en bortkastad säsong. Jag håller med. Jag hoppas att laget klarar sig kvar.
Magnus Sundberg: Det finns en nervositet som tyvärr har satt sin prägel på spelarnas sätt att agera. Försvarsspelet fungerar inte som det ska och jag kan se vissa likheter mellan Marino och Spalletti när han var i Roma. Udinese spelar ofta en underhållande fotboll, men den här säsongen har nervositeten och nonchalansen satt sig som en äcklig fettfläck på en vit skjorta. Marino behöver dyka ner i spelarnas sinnen och transformera sina spelare till cyniska poängplockande terminators. Det kan han inte. Och det kunde inte Spalletti i Roma heller, trots det fina spelet. Nervositeten och nonchalansen gick inte bort. Ett tränarbyte är på sin plats.
