34^ Le Pagelle med omgångens lag
Titeljagarnas matchvinnare tas fram i ljuset ännu en gång och i omgångens elva hittar vi fyra brsaar bland de fem längst bak.
1. Mirko Vucinic
Trollkarlen från Montenegro förvandlade ett underläge mot Lazio till seger med sina två mål. När man spelmässigt är sämre i en match är det fotbolls-alkemister som Vucinic som kan omvandla sten till guld. Var först iskall på sitt straffmål och dundrade sedan in 2-1 på frispark. Har transformerat sig från en oslipad och ojämn målsumpar-diamant till en fullslipad och mästerlig anfallare. Håller sakta men säkert på att uppgradera sig själv till den Roma-spelare med störst betydelse för en eventuell scudetto.
2. Maicon
Billy the kid. Han avfyrar sina skott snabbare än de flesta och även med enorm hårdhet och precision. I en match som mycket väl kunde slutat 0-0 kliver det brasilianska kraftpaketet fram och avgör med ett mål som beskriver hans karaktär på bästa sätt. Elegans, styrka, perfekt frenesi och precision. Världens mest komplette ytterback.
3. Julio Sergio
Räddade en straff i ett 1-0-underläge. Hade han inte gjort det, hade matchen med allra största sannolikhet varit död för Romas del. Långt inne i Romas målvaktsgarderob fanns en okänd brasse som plötsligt fick chansen i höstas på rätt osannolika grunder. Det är nästan så att man kan höra fotbollsgudarna med rödgula halsdukar skratta högt över sitt målvaktstrick. Världens bästa tredjemålvakt.
4. Den nye Ranieri
Ranieri valde att frångå det spel och den uppställning som tagit Roma till toppen mot Lazio. På pappret såg det offensivt ut men i realiteten blev det statiskt, förvirrande och alldeles för förutsägbart med bara långbollar på Toni. Sedan inträffar det märkliga och det nästan heliga. En av Italiens mest konservativa tränare plockar av Totti och De Rossi i halvtid. Romas två största bandieras. Han plockar av Romas gud och Romas hjärta.
Ranieri vågar och han vinner. Han gör det oväntade, läser av matchen rätt (De Rossi var en katastrof och Totti var stel och blek) och sätter in rätt spelare. Nu hade Roma en viss Julio Sergio och en viss Vucinic, men bytena blev betydelsefulla och framförallt så dödade Ranieri en del av sig själv. Söndagen den 18 april 2010 avlivade han nämligen myten och sanningen om en feg, reaktionär och statisk Ranieri. Jag vet inte om det är för att han äntligen kommit hem till egen mark eller om han faktiskt verkligen bara vågat lära sig av sina misstag som det hände. Men jag såg att det hände.
5. Ezequiel Lavezzi
Det finns fortfarande de som tror. Lavezzi tror och förverkligar. Gjorde först ett supermål och sedan ett lite enklare mål. Två mål som räckte till seger och som satte Napoli tillbaka på Europa-spåret igen. Har man spelare av sådan sublim klass som Lavezzi i laget kan man aldrig räknas bort ur leken.
6. Simone Tiribocchi
Är som en ihoppressad Vieri med lite Miccoli-krydda i sina bästa stunder. Mot Fiorentina var just en sådan stund. Var alltid i hetluften, jobbade hårt och försökte göra mål på alla sätt och vis. När han till slut gjorde mål gjorde han det med en fenomenal akrobatisk volley. När Tir-tåget har satt upp högsta fart kan det passera fler stationer på vägen än vad man först trodde var möjligt.
7. Pazzini & Cassano
Cassano har altid varit pojken som inte ville bli stor. Denna säsong har han ändå vuxit upp fast ändå inte tappat i genialitet. De senaste matcherna har han inte kunnat gå riktigt för fullt men ändå varit formidabel. Mot Milan var han ofta skapare av farligheter och kall straffskytt. Det är en stor sorg att hans azzurri-öde är så orättvist.
Pazzinis närmsta landslagsframtid är betydligt ljusare och mot Milan, dök han (som så ofta) upp vid rätt tillfälle vid rätt tidpunkt. Han var rätt blek matchen igenom mot Milan men vad spelar det för roll när han lyckades sätta dit ett av sina viktigaste mål i karriären? Ett Sampdoria un po pazza e tanta Peter Pan, det är fina fotbollsmemoarer vill jag lova.
8. Javier Zanetti
Gjorde sin femhundrade match mot Juventus och var som vanligt stabil och löpvillig. Frågan är hur många dåliga matcher argentinaren har gjort i sin karriär. Jag kan inte komma på några. Sällan har en spelare hållit en sådan hög nivå under en sådan lång period (Maldini är en till). Ett föredöme och ett unikum.
1. Mohamed Sissoko
Hans första varning var något otydlig och kanske aningen orättvis men att i vetskapen om sitt gula kort gå in så hårt mot Zanetti i ett ofarligt läge och dra på sig sitt andra gula är oförlåtligt. Gjorde harakiri på sitt Juve som fram till utvisningen hade hängt med fint. Måste lära sig att behärska sin dynamik på ett bättre sätt.
2. Delio Rossi
Tre saker, tre misstag.
1. Som jag ofta påpekat så är jag tveksam till det flitiga användandet av Liverani. Hans passningsgenialitet övervägs tyvärr av det negativa i hans drällande med boll och hans sköldpaddeliknande långsamhet i ett lag som har fart som viktig näring.
2. Varför var Palermo så otroligt passiva och oinspirerade mot Cagliari i första halvlek? Är inte en plats i Champions League inte inspirerande nog? Är det inte Rossis uppgift att hålla spelarna på tårna?
3. Den stora frågan, varför spelade inte Miccoli från start? Försökte Rossi leka smart? Ville han vila sin guldklimp? Vvila till vadå? När Miccoli sedan kom in fick vi det svar vi alla visste; att det var helt fel att bänka honom. Jag som är rätt förtjust i Delio Rossi känner mig bedragen.
3. Sergio Floccari
Han hade chansen. Chansen att avgöra derbyt. Att sänka Roma och sätta en kniv i deras scudetto-hjärta. Att mer eller mindre sätta Lazio på säker mark. Han sköt på Sergio och han missade chansen. När han vaknar upp idag lever Romas scudettodröm i allra högsta grad och Lazios salvezza är fortfarande en osäker uppgift. Dubbelt ont för alla Lazio-fans och Floccari vet om det. Mycket väl.
4. Daniele De Rossi
Gjorde en av sina sämsta halvlekar i karriären. Han var sen in i situationerna, kraftlös och idéfattig. Rättmätigt utbytt. Förmodligen var mardrömshalvleken en tillfällighet men om det inte var det bör Lippi börja oroa sig.
5. Salvatore Bocchetti
Hans självmål såg verkligen inte helt oundvikligt ut. Riskerade Genoa-segern med sin stabbiga fot.
(4-2-3-1)
Julio Sergio (5)
Knep straffen mot Lazio som vände matchen. Håller scudetto-drömmarna vid liv.
Maicon (5)
Avlossade sin kanon med både kraft och precision på 1-0-målet mot Juve. Ett livsviktigt mål. Komplett ytterback.
Andre Dias (1)
Växte med ansvaret när Stendardo klev av på grund av skada. Var en gigant mot Toni. Bra värvning.
Lucio (4)
Kämpade och slet och gick vinnande ur det flesta situationer mot Juve. Både elegant och fighter.
Nenad Tomovic (1)
Firade triumfer på sin kant och skapade farligheter som Genoa borde utnyttjat bättre. Intressant framtid.
Andrea Poli (2)
Både bollerövrare och konstruktör på mitten mot Milan. Bildar med Palombo ett ljuvligt innermittfältspar. Azzurri-mässig redan nu.
Marco Biagianti (2)
Duktig bollerövrare men figurerade även positivt i offensiven mot Siena. Gjorde för ovanlighetens skull också mål.
Rodrigo Palacio (3)
Den gudomliga flätan for fram som en propeller mot Parma och var mästerlig med sina två mål. Hans första mål var ett ovanligt vackert konstverk.
Ezequiel Lavezzi (3)
Tvåmålsskytt varav det första på ett väldigt elegant sätt. Gav Europa jakten nytt liv.
Mirko Vucinic (4)
Viktig derby-tvåmålsskytt signerat både med kyla och kraft. Just nu är han scudetto-drömmen.
Simone Tiribocchi (2)
Kraftpaket med finess. Springer, sliter och gör mål. Hans mål mot Fiorentina var både viktigt och ursnyggt.
1. Maicon
http://www.youtube.com/watch?v=e5fdQ4eAZnI
2. Simone Tiribocchi
http://www.youtube.com/watch?v=ubsq97Np4JA#t=01m06s
3. Ezequiel Lavezzi
http://www.youtube.com/watch?v=QnE--1QSf1I#t=00m30s
4. Rodrigo Palacio
http://www.youtube.com/watch?v=TwUPxboaUCc#t=00m21s
5. Riccardo Montolivo
http://www.youtube.com/watch?v=ubsq97Np4JA#t=01m20s
