L'Angolo di Medici: Sagan om Balotelli
En osäker och blyg immigrantpojke eller en kaxig och nyrik fotbollsyngling? Mario Balotelli är en individ med flera sidor och Lorenzo Medici ger oss sin syn på varför det gått så snett för en av Italiens största talanger på denna sida av sekelskiftet.
Sagan om Balotelli och Inter håller på att ta slut. Jag kan inte tänka mig annat efter det som hände i tisdags. Ofta kan man inte styra saker som man vill, utan ibland har saker sina egna naturliga tvångsmässiga utvägar. Som att Balotelli tvingar sig bort från Inter och antagligen även Italien.
Balotelli är ingen vanlig dussinspelare. Han har inte haft en normal väg i fotbollskarriären (lite för snabbt framgångsrik) och han har inte haft en helt okomplicerad uppväxt. Balotelli lämnades bort av sina biologiska föräldrar vid födseln och detta har naturligtvis satt sina spår ända till idag. Jag tror att Mario är en mycket förvirrad pojke med en halvtrasig själ. I den ena handen har han allt han vill och i den andra handen allt han saknar. Är jag italienare? Är jag ghanan? Jag har världens coolaste bil men spelar inte med glädje på fotbollsplanen.
Känslan jag får är att han vill fylla sina luckor med bekräftelse. Han har valt kaxigheten som sitt pansar. Jag har sett exakt samma mönster hos många av de förortskids jag haft genom åren. Han vill bli bäst i världen. Problemet är att han inte spelar tennis eller springer hundra meter häck. Fotboll är en lagsport.
Jag vet att han inte är så kaxig utanför plan som han verkar på plan. Snarare extremt känslig. Förresten hänger de ofta ihop. Han är en pojke som försöker fylla sitt svarta hål med att bli bäst i världen. Problemet är att världen inte bara rättar sig efter en, utan att man också måste rätta sig efter världen ibland. Jag vet att det fanns ett konkret intresse från Arsenal redan i höstas. Jag vet att han inte kände fullt förtroende från Inter och Mourinho. Jag vet att han både kände sig frestad och förvirrad över anbudet.
Efter att ha haft nästan hela fotbollsitalien emot sig anslöt sig till slut även hans egna fans. När hans lagkamrater kämpade till sista blodsdroppen så hoppade Balotelli in med sin sedvanliga loja stil och med ett enda intresse; att sätta sin egen prägel på matchen. Hans beteende är mestadels självförorsakat men eftersom han nästan alltid får hoppa in i stora matcher ökar det bara på hans besatthet av att imponera.
Att slänga sin egen klubbs tröja på marken är väl på något sätt bland det värsta man kan göra i ett fans öga. Jag förstår publikens reaktioner. Jag förstår att hans lagkamrater blev ursinniga på honom efter matchen.
Men jag förstår också Balotelli. Att bli utbuad av sina egna fans måste ha fyllt på hans trasiga själ så mycket att han sprack. Det gick snett. Men ändå inte. Ibland måste saker hända eftersom de helt enkelt måste hända. Inter var kanske inte hans öde. Saker och ting sker utan att vi alltid förstår varför. Det händer bara. Varför lyckas inte Kaka i Real Madrid? Varför blev inte Recoba en av världens bästa spelare? Varför värvade Bari Frank Farina? En av anledningarna till att Balotelli kommer lämna Inter är Mourinho. En annan är att han just spelar för Inter.
I mina ögon är Jose Mourinho en av världens bästa tränare, kanske den allra främste. Men han är fel för Balotelli. Det har jag alltid sagt och det står jag fast vid. Saken är den att det egentligen inte är Mourinhos fel. Portugisen är anlitad av Moratti för att plocka hem Champions League pokalen och gärna en scudetto på köpet. Med dessa premisser finns inte utrymmet för att ha tålamodet med en så svårstyrd talang som Balotelli. Det finns inte
marginalerna att ge honom mer speltid när han har spelare som Milito, Eto’o och Pandev. Visst, hans skulle kunnat göra som med Zlatan. Låta honom känna sig som nummer ett och att laget kretsar kring honom. Skillnaden är att Zlatan var i sin bästa ålder för att nå sin topp. Balotelli är fortfarande bara en pojke. Mourinhos skulle säkert få Balotelli att växa precis som Zlatan gjorde men faktum var att Zlatans Inter inte var i närheten av att vinna Champions League. En annan sanning är att Zlatan var den enda anfallaren att sätta något hopp till. Jag tror inte att Mourinhos krävande och disciplinerande sätt passar Balotelli alls. Jag tror mest att det skapar ännu mera ångest för Mario och att han måste bevisa att världen har ännu mera fel.
Jag tror att en mer tålmodig och mer stödjande tränare är vad Balotelli behöver. En Arsène Wenger. Arsenals lagom stora ambitioner skulle också passa honom lysande. Han skulle få mycket speltid men också tid att växa upp. Han skulle säkert fungera fint under en sådan tränare som Leonardo också. Du ser ju inte direkt den brasilianske tränaren stå och skrika på Ronaldinho att han ska jobba hårdare. Jag tror dock inte att han kommer gå till Milan. Jag tror inte den lösningen skulle vara fundamental för honom heller. Fiorentina eller Palermo skulle kunna vara två intressanta lösningar rent spelmässigt men jag tror att Balotelli behöver komma bort från Italien helt och hållet. Inter behöver i vilket fall komma bort från Balotelli.
Sprickan kommer inte gå att reparera. Jag kan inte se att Inter-fansen någonsin kan förlåta honom och skulle de göra det kvarstår det interna problemet med sina lagkamrater. Hur ska han kunna integrera sig med dem på ett bra sätt igen? Den sprickan kan inte repareras. Det känns helt oundvikligt att sagan om Balotelli och Inter kommer att ta slut i sommar. Vilket är bäst för båda parter. Inter får pengar för honom och kan därmed förstärka laget (Fabregas vore ju inte fel) och Balotelli får chansen att bli så bra som kan bli. Om han går han till Arsenal tror jag han med lite tid kommer bli sanslöst bra i England.
Jag är inte heller säker på att han kommer välja att spela för det Italienska landslaget i framtiden. Allt detta spelar mindre roll. Det viktigaste är inte att han blir bäst i världen utan att Inter kan få fortsätta utan alla belastningar som han medför och att Balotelli kan få utvecklas i rätt riktning... och framförallt läka sin själ något.
