Lagbanner
L'Angolo di Medici: Essensen av italiensk fotboll

L'Angolo di Medici: Essensen av italiensk fotboll

Matchen mellan Lazio och Inter blev till en surrealistisk verklighet. En match regisserad av Louis Bunuel. Resultatet och matchbilden var inte oväntad men ändå lika löjeväckande.

Situationen har många ansikten men främst handlar det om Roma och Lazios rivalitet. Det som hände är varken unikt eller speciellt konstigt. Essensen för varje Lazio-fan är hatet till Roma och vice versa. Men essensen har inte bara skapat spektakulära derbyn och positiv konkurrens utan också överskridit till de mer ohumana zonerna, våld, osportsliga uppträdanden och mordhot.

Capello har sagt det; Den italienska fotbollen är i händerna på fansen. Sant, inte minst i Rom. Vem minns inte derbyt för några år sedan när matchen avbröts efter att fansen gått ner på planen och stoppat matchen? Allt på grund av ett falskt rykte om ett mord innan matchen. Problemet är dock så mycket större än bara Roma och Lazio. Den italienska har ett halvt fult ansikte som inte går att sminka bort. Hur mycket man försöker sopa under mattan så försvinner inte skiten. Dopning, Calciopoli, Berlusconi, Moggi, Moratti, Franco Sensi, Lotito, Giraudo, Tanzi, Viola, Cragnotti och alla andra jag inte nämnt har sitt strå att dra till stacken. Mottot i Italien är att om alla andra gör det så ska jag också göra det. Om man ska överleva i en korrumperad värld så är det bäst att hänga på. Annars dör du. Serie B nästa.

Själva essensen till fotboll är från början fair play och glädje. När fotbollskapitalismens rovdjur härskar är det istället pengar och tv-rättigheter som styr. Essensen är förlagd till kyrkogården. Alla gör allt för att nå så stora framgångar som möjligt eller bara överleva. Detta är inte ett problem som bara finns i Italien men den italienska mentaliten skiljer sig från många andra. Korrumptionen är en sådan självklarhet att det är normalitet. Fair play förblir ett naivt skämt i en fotbollsvärld som befinner sig delvis i Sodom och Gomorra. Varför skulle fotbollen vara en isolerad paradisutopi när det övriga samhället ser ut som det gör? Det funkar inte så. Italien har en premiärminister som är immun mot åtal. Det säger en del om de signaler som ges till folket.

Om vi återgår till själva matchen så kan jag inte anklaga en enda spelare i Lazio. Muslera var modig, Zarate och Kolarov försökte till en början men efter busvisslingarna slutade de att försöka. Inte speciellt konstigt, vem vill bli mordhotat? Vem vill leka antihjälte för att sedan för alltid bli hatad av de egna fansen? Ingen.

Roma-fansen hade säkert gjort likadant vilket kan beskriva rätt bra det råtthjul som situationen befinner sig i. Det finns liksom många men ändå ingen att anklaga. Visst, Totti kunde ha struntat i förvärra läget med att hetsa efter derbyt men situationen hade ändå uppstått. Visst, matchen mellan Atalanta och Bologna borde naturligtvis ha spelats samtidigt (där har vi fotbollskapitalismens rovdjur återigen) men Lazio-fansen hade antagligen agerat ungefär likadant. Problemet är så mycket större. Lazio må möjligen ha spelat bort Roma från scudetton men har på samma gång skapat ett eget problem. Lazios spelare kommer inte vara lika harmoniska Lazio-spelare. Känslan gentemot klubbmärket får sig säkert en och annan törn när ens egna fans mer eller mindre tvingar en till att förlora. Att som spelare behöva gå emot själva idén med fotboll. Att vinna, att göra sitt bästa att känna harmoni och glädje. Inte för att Lazio-fansen bryr sig. Men ändå. Ingen händelse lever utan små ringar på vattnet.

Matchen mellan Lazio och Inter är en liten del av den italienska fotbollens problem. En liten del av ett stort. Men av allt ont som händer föder det något gott. Kanske en vilja att förändra, kanske nya idéer för att förbättra. Om några år kanske Italien har byggt bort de största problemen med ny arenor. Nya moderna arenor som kommer få bort de flesta kurvor och allt problem som de medför. På gott och ont säger jag. Men kanske mer gott än ont. Så länge det finns hopp om ljus i mörkret är det värt att fortsätta även om det ibland känns meningslöst. Någonstans finns det alltid en strimma ljus. 

Lorenzo Medici@jonas5oderstrom2010-05-04 16:22:00
Author

Fler artiklar om La Curva