A fuoco: I giovani del Milan
Svenska Fans blickar in i framtiden och tar tempen på ungdomsverksamheten i respektive lag. Under luppen denna gång, de färska italienska Coppa Italia-vinnarna i Milan.
Milan-redaktionens ungdomsexpert, Nawras Naji, redogör för oss vad som händer i de rödsvarta ungdomsleden:
Hur tycker du att er ungdomsverksamhet fungerar idag?
Efter att ha varit eftersatt, underprioriterad och nästan nonchalerad (jämfört med andra storklubbar) har man nu verkligen satsat på ungdomssektionen och insett dess värde. Det var nästan pinsamt att konstatera att en världens bästa klubbar inte kunde konkurrera på ungdomsnivå - Milan är (var!) kraftigt underrepresenterat när det gäller topplaceringar och titlar på denna nivå. Inför denna säsong omstrukturerades verksamheten och tydligt fokus ligger nu på organisation, kommunikation och kvalitet.
Ledningen gav det övergripande ansvaret för hela verksamheten till Filippo Galli, med utmärkte scouten Mauro Pederzoli vid sin sida. Samtidigt utsågs Giovanni Stroppa till tränare. Denna trio jobbar mot tydliga mål och man har ledningen på sin sida, man håller dessutom ständigt på att stärka truppen, både med resurser och i organisation.
Jag tycker att verksamheten fungerar bra, den tydliga och uttryckliga satsningen har gett initiala resultat där de olika ungdomslagen ligger i topp i sina serier, där kommunikationen mellan Leonardo och Galli/Stroppa är tydlig och där ynglingar sakteligen uppmärksammas både genom uttagningar i a-laget (visserligen "framtvingat" pga. skadesituationen i a-truppen) och även i ungdomslandslagen, men det kan bli bättre och det är en lång väg kvar tills vi ser de egentliga resultaten av denna långsiktiga, och förhoppningsvis långvariga, satsning.
Hur skulle du vilja förändra ert sätt att jobba med ungdomar?
Att man intensivare bevakar den närliggande regionen för att på så sätt hitta ungdomar med lokal förankring, eventuellt i form av intensivare samarbete med klubbar i regionen. Detta kanske låter naivt 2010 i en globaliserad värld, men jag tror att det skulle stärka klubbens identitet.
Även att bättre utnyttja den kompetens och styrka som lagets "senatorer" besitter genom att exempelvis införa något slags mentorskap. Tänk till exempel vad en ung mittback skulle kunna lära av Nesta, eller en anfallstalang av Inzaghi, både på träning och även i mer avslappnad omgivning. Är det något Milans trupp är full av så är det just erfarenhet, idoler, mästare och inspirationskällor - Nesta, Favalli, Gattuso, Pirlo, Seedorf, Dinho, Dida, Zambrotta m.fl. - kan utan tveka lära, inspirera, uppmuntra och kanske i viss mån fostra ungdomarna. Utnyttja detta innan det är för sent!
Och så naturligtvis att våga ge ungdomar en seriös, långvarig och strukturerad chans, visa att klubben satsar på den enskilde spelaren och inte samtidigt värvar en nedvarvande spelare på free transfer på samma position. Tålamod och förtroende är nyckeln.
Om vi ser till ert äldsta ungdomslag, Primavera, hur pass slagkraftiga är de i dagsläget?
Il Milan vince la Coppa Italia!
Äntligen har vi ett riktigt starkt och slagkraftigt Primavera! De enskilda spelarna och laget imponerar stort, både spel- och resultatmässigt. Stroppa har både djup och bredd till sitt förfogande med i princip två bra spelare på varje position. Inför säsongen komponerades laget ihop av hemvävda - och i sammanhanget - erfarna, äldre spelare såväl som starka nyförvärv och uppflyttade egna talanger (från Berretti och Allievi). Det har ibland varit ett lyxproblem för Stoppa att ta ut sitt lag och han har kunnat rotera utan att tappa alltför mycket.
Primavera ligger i topp i sin serie inför slutspelet, och vann finalen i Coppa Italia Primavera i stor stil inför storpubliken på San Siro. Man har både besegrat och besegrats av huvudkonkurrenten Inter, bland annat den minnesvärda segern i cupen där man vände 0-2 till 3-2. Laget hade fram till några omgångar sedan bara två förluster i liga- och cupspel. Men skador (främst Albertazzi, Merkel och Beretta), cupfokus och framförallt uttagningar av nyckelspelare till Leos a-trupp gjorde att antalet förluster på två omgångar fördubblades: så förbaskat bred är inte truppen trots allt.
Största besvikelsen kom i Viareggio där Milan trots riktigt bra spel åkte ut i åttondelen mot Torino (0-1). Stroppa var förbaskad över domarinsatsen i den matchen, som han ansåg var under all kritik.
Sett till hur det varit tidigare säsonger, måste man säga att det ser väldigt bra ut för Primavera. Även viktigt att tänka på att laget utgör toppen på isberget sett till Milans storsatsande ungdomsverksamhet.
Vem eller vilka spelare är de största stjärnorna i era ungdomslag?
Här finns en del att nämna, främst i de offensiva leden. Centertanken Zigoni är kanske lagets största stjärna - han har till och med strukits ur Primavera-truppen och lagts till a-truppen. Han fick sin A-debut mot Lazio för några omgångar sedan. Zigoni (-91) öser in mål och är garanterat en framtida serie a-spelare. Simone Verdi (-92) är en annan målglad, lovande anfallare, främst som seconda punta. Han har bland annat använts i en Pato-roll och kan även liknas vid Milans nr 7, något han visade i cupfinalen mot Palermo.
Dynamiske mittfältaren och Seedorf look-a-liken Rodney Strasser (-90) är en kämpe som redan fått känna på ett par inhopp i a-laget. Med sin arbetskapacitet och grinta kan han jämföras med valfri mittfältare med afrikanskt ursprung såsom Desailly, Essien och Vieira. Galliani har hyllat Strasser med orden ”han är en damm framför försvaret och har ett härligt temperament”.
I försvaret finns omtalade Michelangelo Albertazzi (-91), u-landslagsman och stortalang. Han kan beskrivas som en blandning av Maldini och Ambrosini. Energisk, brytningssäker, lugn, inte särskilt snabb, utmärkt i huvudspelet. Han har mycket att leva upp till och kanske får han snart visa upp sig i större sammanhang. Han är en klippa ihop med Romagnoli i mittförsvaret, återigen, de som såg cupfinalen kan intyga detta.
Även målvakten Antonio Donnarumma (-90) bör nämnas då han imponerat under sin tid i Milan, sitt syditalienska temperament till trots. Antonio har definitivt potentialen att på sikt bli en av tre målvakter i a-truppen. Och med välrenommerade målvaktstränaren Villiam Vecchi i tränarstaben är allt möjligt.
I år har man värvat starkt och namn som försvararna Kabamba (-94) och Ely (-93) såväl som mittfältarna Hottor (-93) och framförallt Calvano (-93) inger hopp om Primaveras framtid. Stortalangen och ungdomslandslagsmannen Simone Calvano är en mogen och spelskicklig mittfältare som kanske kan liknas vid Pirlo (eller till och med De Rossi), blir mycket intressant att följa honom, han gjorde sitt första seriemål för ett par omgångar sedan och är dessutom yngst i Primavera (tre år yngre än de äldsta)!
I Allievi Nazionali finns Dal Compare (-94) och målsprutan Simone Andrea Ganz (-93), son till Maurizio. I Allievi Regionali öser anfallaren David Speziale (-94) in målen och i Giovanissimi Nazionali utmärker sig mittfältaren Galbusera (-95).
Och slutligen måste man nämna näste Maldini, Paolos son Christian (-96), som nästa säsong tar steget upp i Giovanissimi Nazionali där allvaret börjar, och det är tidigast där som man kan börja bedöma honom.
Har ni några egna produkter i ert A-lag just nu?
Abate, Antonini, Napoli-sonen Borriello och i viss mån även Oddo är de egna produkterna. Men även Verdi, Romagnoli och De Vito har ingått i matchtrupper. Astori och Paloschi är delägda.
Om vi tittar tillbaka i ett längre perspektiv, hur många storspelare har ditt lags ungdomsverksamhet producerat genom åren?
Oj, det finns en del. Räcker det om jag nämner Maldini, Baresi och Albertini? Även Galli, Costacurta. Fabio Capello ser jag som egen "tränarprodukt", han började också i Primavera (och vann - likt Stroppa med bl.a. Verdi, Zigoni, Albertazzi - Coppa Italia med Maldini/Costacurta i laget 1984/85).
Vad tycker du om att det värvas utländska spelare till ungdomssektionerna?
Dagens hårt konkurrensutsatta situation där jakten på nästa storspelare tar scouterna över hela världen gör dessa värvningar oundvikliga och ofrånkomliga. Alla vill hitta nästa Messi så tidigt som möjligt. Man försöker etablera sig på ny outforskad mark som kanske inte är lika "exploaterad" som ens hemmamarknad och på så vis öka chanserna att fynda. Sen får man inte glömma att klubbarna inte har något som helst att förlora på dessa värvningar. Med tanke på allt detta och mer, förstår jag att det värvas från världens alla hörn, även när det senare ofta visar sig att likvärdiga spelare egentligen finns runt hörnet.
Sen finns det en annan aspekt som talar för utländska ungdomar. Kanske är det så att yngre spelare utanför Italien (och framförallt utanför Europa) har kommit längre i sin utveckling och mognad därför att de getts möjlighet att träna och spela i sina a-lag?
I Milans fall tror jag att man vill bredda sitt urvalsmaterial, ju fler spelare du har, desto större chans att hitta talanger och att någon av dessa blommar ut. Man bygger vidare på pyramidens botten så att säga. Förhoppningsvis lär man sig under vägen att hjärta och bakgrund från regionen spelar större roll än tidig mognad och fysisk utveckling på kort sikt.
Tycker du att Italien borde anamma en reservlagsserie liknande den i England eller kanske tillåta B-lag delta i det riktiga seriesystemet, dels för att låta reserver få speltid men även för att låta ungdomarna få speltid med och mot äldre spelare?
Om man ska leka med tanken så visst, varför inte, men med vissa reservationer! Visst borde det gå att skapa en italiensk variant av reservlagsserie, men det får inte bli en konkurrentserie till Primavera eller en belastning för klubbarna. Denna skulle kunna baseras på de italienska regionerna, av vilka det finns tjugo. I Milans fall rör det sig om Lombardiet. Kanske skulle det kunna utvecklas till slutspel mellan regionerna i cupformat? Eller kanske låta det integreras med en reformerad Coppa Italia?
Cirka tio lag skulle kunna utgöra en serie, i Lombardiet skulle förutom Milan även Brescia, Atalanta, Mantova och Varese exempelvis spela. Dubbelmöten innebär lätthanterliga 18 matcher per säsong, att vinna serien är inte det primära målet, utan det handlar om speltid. Det skulle innebära matchträning i realistiska matchsituationer för bänknötare, truppspelare, men framförallt garantera speltid efter skadefrånvaro och för ungdomarna. Utlåning är inte heller alltid det optimala alternativet för reserver/ungdomar. Hellre spel i reservlag med/mot äldre i kombination med a-lagsträning och uttagningar i a-lag än spel i serie C (Prima eller Seconda Divisione), sämre omgivning hämmar utveckling. Tankelekar bara.
När det gäller ungdomarna kan ni tänka er vad det skulle ge en ung mittbacks utveckling att spela i en backlinje bredvid Favalli istället för i Primavera, eller Zigoni bredvid Inzaghi. Och så vidare.
Primavera kan ta en talang till en viss nivå, sen tror jag att spelaren utvecklas mer ju bättre med/motspelarna är. Mindre omfattande reservlagsserie kan definitivt övervägas som alternativ till utlåning eller fortsatt spel i Primavera.
Det har varit stor uppmärksamhet kring italienska talanger som nästintill ”rövats” bort till England under de senaste åren. Hur ska vi få bukt på det här problemet?
Det är alltid upp till den enskilde spelaren att bestämma sin framtida "arbetsgivare". Det man kan göra är att förbättra villkoren eller erbjuda/framhäva andra aspekter som kan få talangen att bli kvar och därigenom tacka nej till vad som oftast är bättre ekonomiska villkor. Därför gäller det att stärka de mjuka faktorerna som exempelvis klubbtillhörighet och identitet, sociala miljön etc., allt med individfokus.
Man måste också ge dessa ungdomar en realistisk chans och ingjuta en verklig känsla om att de tas på allvar och kan nå och etableras i a-laget. Många ser ingen mening i att ständigt bli utlånade och harva i lägre serier.
Självklart även styra upp ett gemensamt regelverk med lika villkor för alla, gällande ålder, ersättning och kontraktsförhållanden. Detta bör göras på högsta FIFA-nivå och gälla inte bara i Europa.
Barcelona värvade Messi som 13-åring och han har sedermera växt till en av det absolut största spelarna på 2000-talet. Tycker du att man ska scouta så unga spelare eller bör man låta dem växa till sig i sin hemmiljö istället?
Man gör det som är tillåtet, så länge inga regler förhindrar så kommer klubbarna att köra på. Det etiska perspektivet är en helt annan diskussion. Det är väl ok så länge klubben tar fullt och långsiktigt ansvar för spelaren och dennes familj, även utanför fotbollen. Personligen är jag däremot inte så förtjust i det. Sen tror jag även att Messi är ett unikum, han är ett undantag som dyker upp kanske vart 10-20-30e år.
Varför tror du att det är så få unga spelare som får chansen i Serie A?
Den klassiska och rådande uppfattningen är att dessa yngre lirare saknar eller brister i den taktiska kompetensen, något många hävdar måste ackumuleras med erfarenhet och ålder via utlåning och delägarskap. Detta är dock något som kan vara på väg att förändras i och med de senaste årens framgångar för en del ungtuppar som Pettinari, Ragatzu, Balotelli, Santon, Poli och Marilungo. The old get old, and the young get stronger...
Avslutningsvis, Milan och egentligen hela Serie A behöver en nytändning, och kanske kan framgångarna för Milans ungdomslag och den nya kommande generationen serie A-spelare hos övriga lag ge hopp och inspiration för ungdomar och fans. Framtidshopp och en nypa tillförsikt är vi rödsvarta i nuläget i behov av - med förtroende, långsiktighet och tålamod kan kanske dessa ungdomar inleda en ny vinnarcykel, en cykel som började den 14 april 2010 på San Siro?!
Lorenzo Medicis analys av Milans talanger:
Milan har efter de senaste åren av relativt stor talangtorka och uteblivna framgångar resultatmässigt satsat hårt på ungdomsverksamheten. Förutom en del egna intressanta spelare har de köpt in stora talanger från andra klubbar. Jag har gjort en uppdelning av talangerna i tre grupper: de egna italienska spelarna, de utländska spelarna och de inköpta spelarna. Om vi börjar med de egna spelarna så är det främst två spelare jag skulle vilja lyfta fram. Anfallaren Simone Verdi har haft en enorm utveckling senaste året och är en snabb, tvåfotad och finurlig spelare. Han är fortfarande lite tunn men ser väldigt spännande ut. Verdi passar perfekt in i ett spelsystem med tre anfallare (som Milan spelar nu). Försvararen Michelangelo Albertazzi har länge setts som den största back-talangen i Milan. Albertazzi är lysande i luftrummet, stark i fysiken och har duglig teknik. Hans svaghet är väl att han inte är så kvick. Att han inte fått fler chanser i Milans A-lag är märkligt med tanke på alla de skador som de haft i försvaret. Andra spelare värda att nämnas är offensiva mittfältaren Jordan Pedrocchi och duktige yttern Andrea Schenetti.
Av de utländska spelarna är det Rodney Strasser som fått mest luftrum i A-laget. Han är en Seedorf-kopia som möjligen kan axla hans mantel en dag. Edmund Hottor är en mycket intressant mittfältare från Ghana med stark fysik. Han hämtades från Triestina i vintras. Den omtalade nyförvärvet Dominic Adiyiah har det varit mystiskt tyst om och det återstår att se hur hans framtid artar sig. Andra spelare tillhörande Primavera-laget som kan vara värda att ha koll på är tysken Alexander Merkel och nigerianen Nnamdi Oudamadi.
Nu kommer vi till de mest intressanta. Milan skaffade tre spelare till denna och under denna säsong som alla har väldigt stor potential. Zigoni, Beretta och Calvano. Gianmarco Zigoni är ett kraftpaket till anfallare med målkänsla. Han ligger nog närmast till att börja hota om en plats i A-lagets startelva. Den andre anfallaren Giacomo Beretta har dock i mina ögon större talang. Beretta är en mini-Vieri och har ett stort anfallsregister. Jag tror han kan vara en framtida landslagsman. Till sist har vi Simone Calvano som värvades från Atalanta. Där var han kapten för deras Allievi-lag. Calvano är en mycket spelskicklig mittfältare som kan gå riktigt långt. Från Allievi-laget måste man nämna unge anfallaren Simone Andrea Ganz (född 1993) som är son till smyglegenden Maurizio Ganz. Han är en målspruta som har en mycket spännande framtid.
Milan har skaffat sig en stark ungdomsarsenal att använda sig av. Nu gäller det bara att låta de få möjligheten istället för att ge gamlingarna chans på chans.
