37^ La Pagelle med omgångens lag
I säsongens näst sista Pagelle ges gott om utrymme till två profiler som har en benägenhet att hamna i fokus oavsett vad de gör.
1. Totti & Balotelli
Om Balotelli vore fyra år äldre och Totti vore fyra år yngre skulle de säkert ha varit anfallspar i Azzurri likt ett United Coulors of Italia. Nu är de istället både tvillingsjälar och arga antagonister.
Totti la onsdagens pinsamheter åt sidan och avgjorde mot Cagliari med två mål. Återigen visade han vägen åt sitt Roma och gav dem ett sista hopp. Jag tror faktiskt inte att Totti är en rasist. Jag tror snarare det handlar om att han inte kan tygla sin frustration. Att han då faller in i den mer korkade Totti. Den spottloskande Totti, den överdrivna romanisti-uber-alles-Totti. Jag tror snarare att det är hjärndöda grodor från hans mun utan egentlig ideologi. Jag ser en Totti som ibland faller in i sitt mindre intelligenta jag men jag ser också en Totti som messar fotbollspoesi och leder sitt lag till seger. Jag ser er båda.
Balotelli har tagits till nåder. Kanske var hans tröjkastning en välsignelse. Kanske fick buropen från de egna fansen honom att äntligen jobba hårdare. Mot Roma i cupen visade han upp en, till viss del ny, mer hårt jobbande sida. Mot Chievo blandade han sin individuella briljans med lagspel. Mot alla odds har han omvänt de flesta runt omkring sig men även omvänt sig själv något. Ibland är livets vägar outgrundliga. Från burop till applåder, från tröjkastning till kapad av Totti. Kanske finns det fler kapitel för Balotelli att skriva i en Inter-tröja trots allt. Jag ser en loj och vilsen Balotelli som vill för mycket för egen del men också en Balotelli som är redo att erövra världen med sin talang. Jag ser er båda.
Det som har hänt har hänt och det har redan oundvikligt fallit in i historien. Jag vägrar att trumma de trummor som bara vill göra Totti till en rasist, till en spottloskande diva. Jag vägrar att ge Inter-fansens busvisslingar mot Balotelli entydigt rätt och jag tror inte att pojken är ett hopplöst fall. Allting är alltid mer komplext än de svar som vi ofta får från medierna. Jag kan fördöma Tottis ord eller Balotellis handlingar men jag kommer aldrig fördöma dem som människor eller deras talang. Jag kommer alltid irritera mig över Tottis vredeskapningar eller Balotellis loja inställning men jag kommer också alltid älska deras briljans och kraft. Båda två är i vilket fall ärliga mot sin egen natur. De springer inte runt och småler för att någon sponsor har begärt det, de tar ingen skit och de har aldrig gått in för att bli guds bästa barn. Och är det inte just det som det handlar om? Hur jäkla obalanserat och tröttsamt skulle det inte vara om vi bara hade Tottis och Balotellis att tillgå? Men hur jäkla tråkigt och oengagerande vore det inte om vi bara hade Zanettis och Maldinis? Jag tänker i alla fall fortsätta att njuta åv mångsidigheten i fotbollens nektar, jag kommer inspirerat fortsätta att följa Totti & Balotellis galenskaper och jag kommer fortsätta att stråla över deras upphöjda fotbollsjälar. Jag vägrar att se det avgrundshål mellan dem som den stora opinionen och de själva skapat. Istället tänker jag hoppa från den rödgula sidan till den blåsvarta och låta dem alla fyra promenera hand i hand ut ur säsongen 09/10:s sista solnedgång.
2. Antonio Di Natale
Spelar i ett bottenlag men är blivande skyttekung med hela 28 mål och är mer eller mindre snart klar med sitt mästerverk 09/10. Är liksom en av världens bästa anfallare utan att folk gör större notis om det. Varje mål och varje finess stannar kvar utan eko. Nu måste fotbollsvärlden ge honom det erkännande han förtjänar och jag tar mig rätten att utfärda order till alla dessa jurys som sitter i december och delar ut priser till årets bästa spelare att ta med honom på de sista tjugo namnen. Azzurris finest i Sydafrika.
3. Diego Milito
Enter il Principe. De blåsvartas prins, de enkla och de svåra målens prins. Milito håller på att avsluta en helt magnifik säsong där argentinaren skrivit ett helt lexikon över perfekt anfallsspel. Han har ett fundamentalt rörelseschema, kan ta det hårda jobbet, kan agera targetplayer eller gå på djupet. Han har funktionell teknik men också överkurs-teknik när det behövs vilket han gav bevis på med sitt vackra cucchiaio-mål mot Chievo. En komplett anfallare som gjort säsongen 09/10 till sin.
4. Fabio Quagliarella
Tillbaka med ett sista Sydafrika-skrik. Två mål av à la slipad skyttekung vilket också gav god eftersmak till nästkommande säsong för Napoli.
5. Davide Lanzafame
Tvåmålsskytt och giftig mot det lag som en gång fostrat honom. Valde verkligen rätt tillfälle att visa upp sitt bästa jag. Fixade han en återkomst i sommar månn tro?
1. Juventus
Bekräftade sin katastrofala säsong med en pinsam förlust på hemmaplan mot Parma. Juventus hade visserligen inget att spela för men det hade inte Parma heller. Det finns alltför mycket att gå in på vad som har gått snett och jag har redan försökt skriva om det här åtskilliga gånger så jag låter det vara denna gång. Medans spelarna, Zaccheroni och styrelsen gjort sitt till eländet ville inte Juve-fansen vara sämre mot Parma och tyckte återigen att det var viktigare att skrämma bort barn med bomber och sjunga nidsånger om Balotelli än att hjälpa sitt lag vilket är ganska talande för hur illa det står det till med den gamla damen. Nu vill man nog bara få den här säsongen överstökad så att man kan trycka på den där reset-knappen.
2. Milan
Hade det varit tre omgångar kvar hade man säkert missat fjärdeplatsen. Ny förlust mot Genoa och det mesta av Milan-luften har gått ur. Snart återstår bara ovissheten kring viljan att rensa upp ordentligt och hur mycket pengar som kommer spenderas i sommar.
3. Igor Budan
Hade öppet mål alldeles i slutet mot Sampdoria men nickade overkligt utanför. Kanske var det fjärdeplatsen som rök i och med kroatens dyrbara miss.
(4-2-3-1)
Marco Amelia (1)
Negligerade Borriello två gånger om. Vaken och säker.
Maicon (6)
Fundamental i offensiven, speciellt i första halvlek. Slog både inlägget till Cambiassos mål och den fina framspelningen till Balotellis mål var också hans.
Domenico Criscito (3)
Skicklig och precis mot Milan. Duktig både som central försvarare i första och som ytter i andra.
Stefano Lucchini (2)
Vann allt i luften och spelade med stor auktoritet. Bildade säker centrallinje med Gastaldello.
Christian Maggio (2)
Duktig i inläggsfasen och spelade fram till Quagliarellas första mål. Visade återfunnen form efter sin skada.
Stefano Morrone (2)
Mixade hårt jobb med skickligt passningspel mot Juve. Ledare.
Esteban Cambiasso (3)
Agerade både sopkvast framför försvaret och arkitekt i speluppbyggnaden mot Chievo. Även målskytt.
Francesco Totti (5)
Lämnade veckans debakel bakom sig och gav Roma ett sista hopp med sin dopietta mot Cagliari.
Antonio Di Natale (6)
Två mål mot Bari och livligt spel. Briljant skyttekung och förtjänar större uppmärksamhet. Azzuris finest.
Fabio Quagliarella (3)
Visade Lippi att han är att räkna med. Två mål av stor striker-klass mot Atalanta.
Diego Milito (3)
Blåsvart prins som bjöd på ett mål av den högre skolan mot Chievo. Fantastisk säsong.
1. Diego Milito
http://www.youtube.com/watch?v=dRXyNM6CLqI
2. Antonio Di Natale
http://www.youtube.com/watch?v=JXo1y_Ffd_o#t=05m51s
3. Alessandro Del Piero
http://www.youtube.com/watch?v=zEijiiUB9SU
