Italien-Mexiko 1-2: Blekt Gli Azzurri utspelade av Mexiko
Italien stod verkligen inte för någon större insats i träningsmatchen på torsdagskvällen. Mexiko var snabbare och bättre och tog välförtjänt hem segern med 2-1 efter en, för deras del, väl genomförd match.
Primo tempo
I stort sett var det samma startelva som förväntades innan match som började spela. Den enda ändringen var i backlinjen där Criscito startade som vänsterback för att på så sätt hålla Zambrotta på hans naturliga position till höger. Maggio fick därmed starta på bänken. Italien började piggt och bara efter några minuter fick Iaquinta ett gyllene läge efter en hörna när han från nära håll nickade bollen i ribban. Det skulle helt klart ha varit mål. Italien fortsatte att spela med ett rappt anfallsspel och bara minuterna senare avslutade Di Natale med ett hårt skott över efter en snabb kontring.
Mexiko försökte lugna ner spelet och lyckades bra med fint passningsspel i sidled på egen planhalva. Man började dock så sakteliga ta över spelet i matchen och fick därtill några halvchanser. Efter ett snyggt anfall och fantastisk framspelning av Dos Santos så gjorde man också matchens första mål. Vela nådde chippen över backlinjen och blev helt friställd efter misslyckad offsidefälla. 1-0 till Mexiko. Samarbetet och kommunikationen mellan mittbacksparet borde ha varit bättre.
Mexiko fortsatte efter målet att hålla boll och Italien fick febrilt springa. Italien fick dock någon chans här och där och efter fin filmning av Gila slog Pirlo en bra frispark. Den efterföljande hörnan kunde Bonucci helt omarkerad gå upp och nicka på men utan resultat. Nog kunde man känna en viss nervositet från ynglingen. Mexiko behöll dock bollinnehavet och Gli Azzurri hängde inte med Dos Santos, Juarez och Velas snabba fötter. Man spelade upp sig lite i slutet av halvleken men överlag var matchen en besvikelse med italienska ögon.
Secondo tempo
Direkt in i andra halvleken fick man hjärtat i halsgropen direkt. De Rossi tappade bollen i utsatt position på mittplan och Barrera kom fri mot Cannavaro som stötte direkt och blev bortgjord. Barrera missade dock friläget med ett klent avslut som såg ut som en passning. Strax därefter fick nyinsatte Pepe ett skottläge strax utanför straffområdet på ett inlägg från Criscito och under efterföljande anfall började det likna en tempohöjning från Italiens sida. Man fortsatte emellertid med darrigt försvarsspel och efter att Mexiko kommit helt rena på vänsterkanten missade Hernandez osannolikt inspelet två meter från Buffon mitt i straffområdet. Italien hade tur att det fortfarande stod 1-0 tio minuter in i den andra halvleken.
Efter 62 minuter satte en offsidestående Gilardino kvitteringen och målet blev givetvis bortdömt. Det kändes i alla fall bra för Gilas och Italiens del att de fick lite nätkänning. Alltid något, i brist på annat. Gli Azzurri började dock visa lite mer och Mexiko hade inte samma spelövertag som i den första halvleken. Pazzinis entré (Maggios också för den delen) kändes oerhört välkommen. Matchen utvecklades dock inte i önskvärd riktning och Italien skapade inga vassa målchanser. Det gjorde istället Mexiko och med sex minuter kvar satte en friställd Medina bollen bakom Buffon. Ridå. Italien fick dock ett reduceringsmål när Bonucci stänker in bollen efter tilltrasslad situation i straffområdet efter en hörna.
Sammanfattning
Italien gjorde en rent utsagt dålig match mot ett piggt Mexiko. Det för dagen svarta laget var bättre på allt och hade framförallt en vilja som inte Gli Azzurri kunde stoltsera med. Italien hängde helt enkelt inte med och hade inte ens orken eller lusten att spela mer fysiskt trots att övertaget helt klart fanns där. Det blev ett väldans daltande som inte direkt gynnade Lippis mannar.
Om man ska kommentera försvarsspelet vet jag inte när senast som Italien släppte till så många frilägen bakom backlinjen. Det känns billigt och felaktigt att skylla allt på¨Bonucci och det tänker jag heller inte göra. Jag väljer istället att lägga skulden på dåligt samarbete. Låt oss hoppas att det fungerar bättre med Chiellini i mitten. Anfallsspelet var å andra sidan inte bättre det och spelarna var otäckt anonyma. Det blev bättre med Pazzini på planen som generellt gör mer nytta än Gilardino, men valet känns ändå inte självklart. Han har lite att fundera på, Lippi. På lördag hoppas vi på revansch.
Italien: Buffon; Zambrotta (Maggio 63), Bonucci, Cannavaro (Bocchetti 87), Criscito; Pirlo (Palombo 81), De Rossi (Quagliarella 75); Iaquinta, Marchisio, Di Natale (Pepe 46); Gilardino (Pazzini 63)
Mexiko: Perez; Aguilar, Rodriguez (Moreno 69), Osorio, Salcido; Juarez (Guardado 86), Marquez (Barrera 46), Torrado; Giovani Dos Santos (Medina 52), Hernandez (Blanco 70), Vela (Castro 82)
