Mittbackens år
Enligt den kinesiska zodiaken är 2009 oxens år och 2010 tigerns år. Enligt samma icke-existerande italienska zodiak bör halva 2009 och halva 2010 utnämnas till mittbackens år.
Efter ett par mörkare år av mittbacksspel i Serie A har en här säsongen varit en vändning. Nu finns en uppsjö med högkompetenta mittbackar i ligan. Att välja den bästa eller ens de tre bästa är en omöjlighet.
Ironi ett i sammanhanget är att det offensiva spelet i Italien nu är dominant. Anfallsfotboll föder bra försvarare?
Ironi två är att det råder mittbackskris i den italienska landslaget. Åtminstone tills den nya eran inleds.
Hos mästarna har sydamerikanerna byggt sin mur. Walter Samuel är den till och med till namnet. "Il Muro" och brassen Lucio har tydligt varit Mourinhos förstaval. Den förstnämnde har gjort sin bästa säsong sedan han stod på topp under sina Roma-dagar. Den som hoppats kunna göra mål på Inter ska inte ha fokuserat på höjdbollar. Det är inte säkert att något annat hjälper heller. Fråga Guardiola.
I Milanos röda kvarter har en annan sydamerikan tagit San Siro med storm. Thiago Silva har gjort saknaden av Maldini normal, på fotbollsmässiga grunder. Så länge Nesta var hel hade Milan ligans bästa mittförsvar. Om Nesta fortsätter gå sönder kommer Thiago Silva vara grunden i det milanesiska försvaret ett bra tag framöver.
En av Serie A:s och kanske världens mest underskattade mittbackar finns i Rom. Juan får sällan den uppskattning han förtjänar från andra än Roma-fansen. Han har nu avslutat ännu en imponerande säsong. När han spelar undrar man hur Roma klarat sig utan honom. Följsam och mjuk, stabil och hård. Fler flaggor med Juans namn välkomnas.
Det stora samtalsämnet i Italien under hösten var Baris sensationella försvar. Ungdomarna Leonardo Bonucci och Andrea Ranocchia utgjorde stommen i ligans bästa försvar, vilket med tanke på att Bari var nedflyttningstippad nykomling var snudd på chockerande.
De båda är nu eftertraktade av i princip alla storklubbar i Italien och även på andra håll i Europa. Ranocchia har förmodligen högst potential och hade med säkerhet varit Lippis tredjeval i VM om inte skadan förstört hans säsong. Nu blev det istället Bonucci som fick den platsen.
Hos Turins pinsamma svartvita har Giorgio Chiellini burit sitt lag så långt han kunnat. Han har varit så överlägsen sina lagkamrater att det är löjligt. Det har varit så illa han han stundtals tvingats bryta, spela upp och göra mål själv. Man undrar ju om inte Juve riskerat nedflyttning om man inte haft Chiellini.
Simon Kjaer går en ljus framtid till mötes. Nu har han tagit ännu ett steg i karriären och är redo för större uppgifter. När tiden och läget är rätt kommer han bli en internationell stjärna. Tills vidare hjälper han Palermo att nå Champions League.
Icke att förglömma i sammanhanget:
- Paolo Cannavaro är nu bäste broder i familjen.
- Mario Yepes har styrt upp ett ramstarkt Chievo-försvar och får för det en personlig belöning i form av ett kontrakt med Milan.
- Nicolas Burdisso har gått från överbliven i Inter till den som satt Mexes på bänken i Roma.
- Guglielmo Stendardo har växt fram till den naturlige ledaren i Lazios skraltiga försvar. Man kan komma väldigt långt på rätt inställning.
- Alessandro Gamberini kommer tillbaka så fort han får vara hel ett tag.
