Det nya landslaget: Släpande anfallare
"Gli Azzurri" står inför ett generationsskifte. Cesare Prandelli ska bygga ett nytt landslag som på sikt ska kunna hävda sig i världseliten. Nu kollar vi spelarna som skulle kunna spela bakom den ensamma anfallaren.
Lirarna. Matchvinnarna. Det här är spelarna med egenskaper utöver det normala spelar. Rollen kallas trequartista, men spelarna som spelar där är inte alltid såna spelare.
Hade Roberto Baggio spelat i dag hade Prandelli satt honom här. Baggio var ingen trequartista. Hade Francesco Totti varit landslagsaktuell hade han spelat här. Totti var en trequartista. Men de gamla legendarerna behövs inte. Det finns annat.
Han är inte ung men han är omåttligt talangfull. Fabrizio Miccoli har gjort allt och kan göra allt för att lyfta ett landslag. Han har varit borta sedan 2004. Nu är det dags igen. Miccoli är den perfekta 10:an. Prandelli kan inte se förbi honom likt Lippi.
En annan magisk herre är Antonio Cassano. Centralt eller vänsterkanten, det är en smaksak. Cassano spelar som Cassano oavsett.
Under fjolåret fick fler än Cagliari-supportrarna upp ögonen för Andrea Cossu. Liten och tunn men giftigt kvick både i ben och tanke. Cossu ska utan tvekan tas med i beräkningen även under Prandelli. Andra spelare som ploppat upp under Lippis sista år är Daniele Galloppa och Antonio Candreva, båda med mittfältsgrund om det skulle behövas en annorlunda balans. Giuseppe Rossi ska inte heller glömmas, om han kan hitta tillbaka till tidigare nivåer.
Jokern är Giuseppe Mascara. Han besitter på många sätt samma attribut som Miccoli, inklusive ålderskategorin. Masacara skulle inte på något sätt föryngra, men han skulle förnya.
Sen får vi inte glömma Fabio Quagliarella som kan användas i alla offensiva roller på alla positioner.
