Mercatotankar
Philip Littorin har tittat närmare på vad som hänt hittills på mercaton och funderar bl.a. på om Fiorentina är tillräckligt slagkraftiga, om torkan i Milano, om Baris stundande fall och varför spelarna inte trivs i Palermo.
Vi skriver slutet av juli och de italienska klubbarna är i full fart i det som på italienska kallas ”Calciomercato”. Denna sommar har den italienska lagen varit förvånande aktiva enligt många, och känslan har varit att det görs en medveten satsning från flera av de italienska lagen i år. I denna krönika är tanken att reflektera och redogöra för några av de olika klubbarnas aktivitet, stora som små, vissa klubbar skall koka soppa på spik och i bästa fall hoppas på rester från storlagen medan andra endast köper kvalitativ spetskompetens.
Vi börjar vår resa i Toscana-regionen, närmare bestämt Florens där Fiorentina satsar för att återigen spela Champions League nästa säsong. Cesare Prandelli lämnar över till relativt oprövade Siniša Mihajlović, som i mina ögon har otroligt mycket att bevisa trots sitt goda arbete hos Catania ifjol (tacka Maxi Lopez!). Till denna säsong är målet minst topp fyra, och man har köpt in både D’Agostino (aningen överskattad), Boruc (bättre än Frey) samt Emiliano Insúa från Liverpool. Alla är spelare som skall konkurrera om en startplats och som vanligt är värvningarna väl scoutade och genomförda av sportchef Corvino. Kan Insúa utvecklas och övertyga är tanken att Vargas skall ta plats på en offensiv mittfältsplats, vilket jag tycker verkar sunt.
Problemet med Fiorentina har varit tre saker; Mittförsvaret har varit alldeles för svagt för toppstriden i Serie A i allmänhet och Champions League i synnerhet. Spelare som Krøldrup och Natali är för klena reserver till Felipe och Gamberini. Mittfältet har varit allt för beroende av Riccardo Montolivos dagsform, och trots att han är en gudabenådad spelare sina bästa dagar är han fortfarande för ojämn till att leda ett stort lag. Detta kunde vi bland annat se i VM, där det framförallt gick för långsamt i spelfördelandet för Jesus look-a-liken. Till sist så måste Gilardino prestera på den stora scenen eller så måste Fiorentina faktiskt sälja, och istället bygga offensiven kring Jovetić som har potentialen att bli tio gånger bättre än den gode Alberto. Missförstå mig inte, Gilardino är duktig, men på samma sätt som Luca Toni så är han en hygglig Opel i ett Formel 1 stall, dessa spelare vinner inga titlar åt sina lag, nej dessa spelare skall vara stora fiskar i små dammar. Frågan för Fiorentina vill fortsätta vara en liten damm eller sikta mot högre höjder och då på bekostnad av Gilardino?
Genua är kontrasternas stad i fotbolls mercato sammanhang. Medan rivalen Genoa köper allt man ser så kör gamla hederliga ”Samp” på Lars Lagerbäck-linjen med kontinuitet, sammanhållning, tydliga roller och lite briljans av en enskild anfallare som skall lösa upp knutarna i stängda matcher. Sampdoria har egentligen bara gjort en stor förändring och då genom att ersätta flyktande Del Neri med Mimmo Di Carlo. Jag har inget emot vare sig Di Carlo eller Sampdoria, men inget tyder på att denna metod eller att detta lag räcker till att ens kvala in till Champions League. I och för sig så arbetade Di Carlo på ett liknande sätt i Chievo med små resurser och med ett stort hjärta, plus att han faktiskt har tre-fyra goda toppspelare i laget, men njet jag ser inte att detta räcker. Att laget tog en fjärdeplats förra säsongen ser jag som ett svaghetstecken för ligan, inte som ett bevis på Sampdorias storhet.
I södra Italien jublar Bari fortfarande åt sin comeback säsong i Serie A. Jag minns första matchen för säsongen förra året då Bari tämjde Inter på ett imponerande vis. Då kunde man njuta av en helt klockren backlinje med Ranocchia och Bonucci i spetsen, och inte minst med Barreto på topp. I år verkar man få behålla Barreto men som alla vet så är mittbackarna ett minne blott och därmed också chansen för en plats på övre halvan. Charmiga Bari har dock en hyfsad offensiv med Almirón, Barreto och Ghezzal.
Likt svenska klubbars hopplösa kamp mot de större lagen med bättre förutsättningar måste Bari lita till oändligt stor skicklighet på mercaton för att fynda och kanske ibland chansa för att få ihop ett slagkraftigt lag, pengarna finns helt enkelt inte. Ni som minns mitt kära Perugias gästspel i Serie A under galna Luciano Gaucci eran kommer ihåg att värvningar som Nakata, Miccoli, Liverani, Grosso och hm Victoria Svensson, satsningar som alla betydde remarkabla prestationer i förhållande till förutsättningar. Alla Bari-fans får hoppas att klubben gör åtminstone någon till förstärkning defensivt för att man skall känna sig säker från nedflyttning.
I Milano är det näst intill upplopp stämning bland supportrarna. Jag förstår dem. Jag har alltid försvarat det milanesiska sättet att värna om sina spelare som familjemedlemmar och att klubben skall vara större än bara fotboll, man skall vara humanister (trots tveksamma politiska aktioner av kära Berlusconi). Men att misshandla Milans goda namn som man nu gör genom åratal av bristfälliga värvningar, uttagningar, uttalanden, prestationer och inte minst ambitioner så är faktiskt namnet Milan snart inte längre att förknippas som en av Europas storheter. Otroligt. Årets värvningar av Papastathopoulos, Yepes och Amelia är bara ett ytterligare bevis på Milan ledningens totala kapitulation för omständigheterna. Man säger att inga pengar finns, men i så fall omstrukturera och effektivisera tillgångarna (göra sig av med tung/dyr ballast). Till att börja med måste man generationsväxla, det börjar kännas tjatigt och jag tror att Galliani och kompani har ett orubbligt förtroende för Inzaghi, Zambrotta, Pirlo, Ambrosini, Gattuso och Ronaldinho. Svälj stoltheten Galliani och ta svåra men nödvändiga beslut.
Visste ni att Silvio Berlusconi är inbjuden till Feministiskt Initiativ som hederstalare nästa månad? Skulle inte tro det…
Sista delen i denna krönika går till hetlevrade Maurizio Zamparinis Palermo som försöker befästa sin position i Italien som en av de absoluta toppkandidaterna. Problemet för presidenten är att han och klubben måste övertyga spelarna om sina ambitioner så att dessa också vill följa med på resan. Det är klart oroväckande att det varje säsong försvinner stöttepelare, spelare som inte är övertygade om att Palermo är den rätta klubben att uppfylla sina drömmar. Kanske kan det vara okej för Palermo att sälja/bli av med till de fyra-fem största klubbarna i Europa, men inte Wolfsburg, Napoli, Roma och Lazio, detta skapar frågetäcken för trivseln på Sicilien.
Denna sommar har som sagt en av världens mest lovande mittbackar lämnat i Simon Kjær, liksom en
av de mest talangfulla anfallarna i Cavani (Napoli) dessutom underpresterande Simplício (Roma) och trötta Bresciano (Lazio). De två sistnämnda är inga jätteförluster då man har gott om alternativ framåt. Förlusten av Cavani behöver inte betyda så värst mycket om någon av Maccarone, Pinilla eller Abel Hernandez fyller dennes skor. Jag tycker att Siciliens stolthet spelar en positiv och trevlig anfallsfotboll även om man ofta blir fega på bortaplan och inte vågar spela ut på samma sätt som hemma på Sicilien. Jag sätter ett frågetecken efter nya mittbacken Munoz (Boca Juniors) namn, liksom för jämnheten på mittfältet och det faktum att Liverani har en formkurva som pekar nedåt. Palermo är en frisk fläkt i Italien och Europa, Zamparini tar regelbundet sin medicin och han är kanske den mest underskattade presidenten vi har i Europa, vad vore Serie A utan honom?
Skall bli intressant att följa Serie A:s giftermål med TV4-koncernen som tidigare inte direkt behandlat Serie A som sitt skötebarn. Förhoppningen är att det görs en satsning likt Uno, Kryss Due på nittiotalet även om det inte verkar finnas tillräckligt med resurser/intresse för ett sådant program, som i längden faktiskt kan skapa ett intresse och förståelse för italiensk fotboll på bred front.
Ps. Angående Mario Balotellis framtid är jag kluven. Ena halvan av mig säger att han är en av de mest talangfulla fotbollsspelarna Italien fått fram sedan Roberto Baggio och som säkerligen kan vinna mästerskap både åt Inter och åt Juventus. Andra halvan hävdar att han egentligen inte har bevisat någonting och heller inte verkar kunna komma tillrätta med sitt temperament. Inter får bra pengar och borde alltså sälja.
