Island-Italien 2-0
Italien tog revansch för EM-fiaskot genom att ta två steg tillbaka.
Marcello Lippi kunde fått en bättre start på sitt nya jobb. Italien saknade det mesta. Lippi tycktes ta vid där han avslutade i Juve med ett dassigt försvar och ett stelbent anfallsspel. Resultatet blev årets första landslagsförlust. (Faktiskt.)
Under matchen hade italienarna, i mörkblått, mycket boll och lät den gå inom laget till ingen nytta. Di Vaio och Bazzani som startade längst fram var avklippta från resten av laget. Mittfältet jobbade på men utredde inget konkret, försvaret var inte särskilt italienskt.
1-0 kom efter att Zambrotta förlorat en motlägg långt in på isländsk planhalva. Island kontrade på den lediga ytan bakom Zambrotta och bytte kant när man kom fram till straffområdet. Buffon gjorde en jätteräddning på Einarssons skott men returen kunde Gudjohnsen utan problem trycka in.
Strax efteråt fick Materazzi för sig att rensa undan en strumprullare framför Buffon, och lyckades på något sanslöst sätt slå bollen i den egna högerstolpen. Einarsson kunde knappast missa när han fick bollen till skänks.
Resterande del av matchen såg ut på ett och samma sätt - Island backade hem med sju-åtta man framför eget straffområdet, Italien spelade runt utan att komma nära särskilt ofta. Fiore och Di Vaio sköt strax utanför i första, vilket var bortalagets bästa målchanser före paus.
Andra halvlek innehöll ett friläge för Miccoli som han sköt över, samma kille blev sedan varnad för filmning sedan han ramlat i närkamp med två islänningar. Dessutom fick han en spottloska i trynet av en försvarare efter händelsen. Toni sköt kvickt efter en fin vändning men bollen räddades vid högerstolpen och Blasi frestade med en lobb från trettio meter, men bollen gick strax över.
Matchen avslutades men en bra frispark från Miccoli som tyvärr räddades.
Kommentar:
Vägen mot VM-guld är lång... Vi som trodde att Italien hade en bredd i spelarmaterialet får tänka om. Meningen var att spelarna här skulle spela med hjärta och vilja för att visa att de hör hemma i landslaget. Så blev det inte.
Det skulle både förarga och förvåna om mer än fem-sex man från den här truppen är med när det verkligen gäller mot Norge. Resten spelade bort sig. Man trodde att det skulle vara bättre utan stjärnor som bara ställer ut skorna, tji fick man. De har åtminstone talang, det vi såg igår var ett högst ordinärt fotbollslag. Ljuset i tunneln är att halva startelvan är ny till nästa gång, plus hela bänken.
Trots missen i både VM och EM tror man fortfarande att man kan vinna utan arbete. Ödmjukhet och lite verklighetsuppfattning måste införas. Lippi sa före matchen att Italien inte har något lag i världen att frukta. Det är just det som är problemet, man tror att man är bättre än vad man presterar.
Ska det fortsätta så här kanske det inte var så illa med Trapattoni ändå...
Lagen:
Island: B Kristinsson (Aarason 49); K O Sigurdsson, Bjarnasson, Hreidarsson; Gudjonsson (Torvaldsson 85), R Kristinsson, B Gunnarson (V Gunnarson 82), Einarsson (Gretarsson 67), I Sigurdsson; Gudjohnsen, Helguson
Italien: Buffon; Oddo (Birindelli 46), Nesta, Materazzi, Zambrotta (Favalli 58); Gattuso, Volpi (Diana 46), Perrotta (Blasi 46); Fiore; Di Vaio (Miccoli 46), Bazzani (Toni 55)
