Inför: Slovenien-Italien
I Celje möter Gli Azzurri Slovenien i en av kvalets tuffaste matcher.
Italien har med möda och besvär full pott efter VM-kvalets två inledande omgångar. Först slog man Norge med 2-1 i Palermo i en match där norrmännen egentligen aldrig var med i matchen trots att man både ledde och hade 1-1. Sen åkte det italienska landslaget till Moldavien för att hämta tre poäng till. Det gjorde man, tack vare ett mål av Del Piero men framförallt tack vare Buffons storspel.
Nu är det dags för nya tag. I en relativt jämn grupp är Slovenien en av Italien svåraste konkurrenter. Som vanligt gäller det att få med sig poäng hem från bortamatcherna och jag tror Lippi tänker i dessa banor även han. Han vill förstås vinna men oavgjort är helt okej.
Skillnaderna i Lippis landslag jämfört med det Trapattoni basade för blir allt tydligare. I försvaret verkar Lippi välja Bonera framför Oddo. Panucci är inte längre aktuell. Materazzi fortsätter att vara förstereserv i mitten trots att han gång på gång gör bort sig i landslagströjan. Cannavaro har varit borta på grund av skada men det finns ingen som helst anledning att ställa honmo utanför laget.
Trapattoni hade sitt innermittfältspar i Zanetti och Perrotta. Lippis motsvarighet med Gattuso och De Rossi känns flera gånger vassare. I övrigt är skillnaderna små, fyrbackslinjen består och Totti ska förstås vara centralfiguren framåt, om än mer nedtonad av Lippi. Den nuvarande förbundskaptenen är dock klart mer villig att ge nya spelare chansen.
Laget mot Slovenien: Hur man väljer att kalla formeringen är en smaksak; 4-4-2, 4-4-1-1 eller 4-2-3-1 - i praktiken är det i stort sett samma sak.
Försvaret är givet på de flesta platser. Med Buffon i mål, Zambrotta till vänster och Nesta-Cannavaro i mitten har Italien ett granitförsvar. Bonera ser ut att spela in sig som högerback. Fixar han det är problemet på den positionen löst för många år framöver.
De två som ska slita på mitten är Gattuso och De Rossi. Vad Gattuso kan känner alla till. De Rossi gjorde en fantastisk landslagsdebut, inte bara tack vare det fina målet. Han spelade som om han gjort minst hundra landskamper tidigare. Han briljerade med ett kvickt passningsspel och en tuffhet som borde skrämt till och med Gattuso.
Offensivt ska formtoppade och comebackande Camoranesi briljera på högerkanten. Får han inte en akut formsvacka kommer han göra stor nytta. Totti intar sin ultimata position som trequartista och Esposito får chansen direkt på vänsterkanten. Att spela från start första gången man blir kallad kan vara stort, hur man klarar sig hänger mycket på spelarens mentalitet. Vi får tro att Lippi vet vad han gör.
På topp spelar målmaskinen Toni. Ingen har hittills saknat Vieri.
Tre poäng är ingen utopi men kryss är fullt godkänt. På papperet och i fantasin ser laget väldigt bra ut. Mittförsvaret släpper inte till mycket under 90 minuter och Zambrotta upphör aldrig att förvåna på vänsterkanten. Gattuso och De Rossi ger laget mycket hjärta och entusiasm.
Totti höjer laget en nivå, är han i slag vinner Italien. Italien har, såvida jag inte slarvat med min research, inte förlorat under ordinarie matchtid med Totti i laget på två år och tre månader. Att Toni ska gå mållös från en fotbollsplan med Camoranesi och Totti som support känns inte troligt. Vad Esposito kan göra blir intressant att se, höga förväntningar är det nog få som har.
Gör Daniele De Rossi en lika bra landskamp som senast blir man nog tvungen att lägga sig ned en stund...
