4^ Tolv luggslitna hundar kan döda ett lejon
Provinsklubbarna i Italien fortsätter att trotsa tyngdlagen – lagen om att de tunga klubbarna ska hålla till i toppen, och de mindre landsortsklubbarna i botten. I topp 10 hittar vi lika många småklubbar som storlag, och på nedflyttningsplats tre klubbar med spelartrupper värda sammanlagt fem miljarder kronor.
De luggslitna hundarna från landet, utan ekonomiska muskler och ståtliga namn, hotar på allvar, och kanske hänger det ihop med Calciopoli, att vi fått ett mer rättvist domarklimat i Italien, på grund av den tidigare utbredda korruptionen.
Domarna är inte bättre nu, de begår fortfarande misstag, men nu drabbas alla mer eller mindre lika. Så var det inte förut.
DOMAREN I BRESCIA
En match där detta blev extra tydligt i omgång 4 var Brescia-Roma. Brescia vann med 2-1 och avancerade till andra plats, på samma poäng som provinskamraten Chievo. För Brescias del är detta till och med bättre än vad man presterade under Baggio-eran.
Brescia har två spelare som utan tvekan skulle kunna göra nytta i italienska landslaget för tillfället. För det första målvakt Sereni – unisont hyllad varje vecka av dels italiensk media, men också av Svenska Fans, Fotbollskanalen och Club Calcio. Nu när Buffon är skadad är Sereni det bästa valet, sett till rutin och dagsform.
Den andre Brescia-spelare som borde plockas med i landslaget (igen) är Caracciolo, som Fiorentina velat ha som vice-Gilardino, men frågan är om Caracciolo inte är snäppet bättre nu? Brescias president säger att ”Caracciolo è un giocatore completo”; Caracciolo är en komplett fotbollsspelare, är verkligen Gilardino det?
Men tyvärr handlade efterspelet till Brescia-Roma mest om domarens insats. Många har klagat på att domaren blåste straff när Mexes hindrade Brescias forward Eder från att göra 2-0, fri med Julio Sergio. Domen har nu kommit: Mexes avstängd i tre matcher för sitt osportsliga uppträdande efter domslutet. (Mer om det under rubriken ”Omgångens sämsta” i slutet av artikeln.)
När domarmisstag nu mer frekvent drabbar storlagen, får domarna det genast hett om öronen på ett olustigt sätt. Självklart ska felen uppmärksammas, men storklubbarna (och media) sätter enorm press på domarna, hänger ut dem, hånar dem och stänger av dem, så att ingen någonsin mer ens ska våga tänka på att döma mot storklubben i framtida tveksamma situationer.
Småklubbarna har, som vi vet, inte den makten, eller den stora supporterskaran i de fina kretsarna (maktrummen), för att sätta sån press på domarkåren, när de råkar ut för felaktiga domslut.
TRÅKIGA GUIDOLIN, FÄRGSTARKA UDINESE
Var det spiken i kistan för Udineses tränare Guidolin, när hans lag inkasserade fjärde raka förlusten, borta mot Bologna? Denne Guidolin som inte är riktigt uppskattad i något läger, med sin ”tråkstämpel”. Tidigare har det hetat att man åtminstone vet vad man får med honom, och det man får skulle då vara stabilitet och några säkra poäng här och där, genom gnetigt taktiskt spel. Men nu verkar tiden ha rusat förbi Guidolin.
Desto färgstarkare är Udinese, inte minst när det handlar om matchtröjor (bortastället). Senaste säsongerna har man testat helgult, helblått, helsvart, och nu är färgen orange, en holländsk outfit. Egentligen är det inget direkt fel på Udinese, det är svårt att sätta fingret på vad som går snett i matcherna. Förutom Juventus-mötet har man varit bra med i matcherna.
DEL NERI + DEL PIERO = SANT
Juventus å sin sida är en garant för många mål, 8-7 i målskillnad och inget annat lag är en sån bra garant för målrika matcher som Juve. Slarvigt försvarsspel inledningsvis mot Palermo under torsdagskvällen, och så rann det på och slutade 1-3 och de rosasvarta fick äntligen vinna, men ligger fortfarande i bottenträsket.
Del Neri tycks – om vi ska döma efter blott fyra omgångar – göra lika bra (dåligt) ifrån sig som sina föregångare Zaccheroni och Ferrara. Med en viktig skillnad: han bänkar inte Del Piero på samma sätt, och det är ett smart drag, särskilt i motgång. Ingen kommer att kritisera honom för det.
BARA EN 0-0-MATCH
Cagliari och Sampdoria tog varsin poäng av varandra i omgångens enda 0-0-match. Bisolis lag kommer förmodligen att tillhöra de som släppt in minst antal mål i slutet av säsongen, det är ju den före detta Cesena-tränares styrka, att hålla tätt bakåt. Att Cassano inte spelade var en underlättande faktor för Bisoli den här gången.
Catania slog lite överraskande Cesena med 2-0, och det mest intressanta här är förstås hur detta påverkar Cesena framöver. Till helgen får vi svar på hur de ställer om. Just nu Catania 4:a, Cesena 6:a.
Varken Genoa eller Fiorentina kommer att bli höstens lag, nu spelade man 1-1 och båda ser ut att gå en knepig oktober till mötes.
HARMONISKE ETO'O
Inför Inter-Bari satte jag frågetecken för bredden på Inters forwardsuppsättning den här säsongen. Och så vinner man med 4-0, men målskyttar var förstås inte Biabiany, Pandev eller Suazo, utan den harmoniske Eto’o och dunder-Milito. Även på mittfältet ser det lite tunt ut, när man tittar på reserverna, som Muntari, Mariga. Mourinho valde att kraftigt banta truppen, han ville inte ha för många spelare, och nu är frågan hur länge Eto’o orkar prestera så här bra. Fem mål på fyra matcher hittills.
Bari hade otur, Almirons stolpskott från 25 meter hade kunnat bli omgången vackraste mål.
TJATET OM LÅNGSAMHET
Det finns inget ord som har sammankopplats med Milan så intensivt den senaste tiden (åren?) som ordet ”långsamhet”. Det går långsamt om Milan, säger man. Och idag är det det värsta man kan säga om ett fotbollslag, eftersom den ”moderna fotbollen” bygger på snabbhet, kvickhet, rörlighet. I alla fall enligt förstå-sig-påarna. Arsenal var en av de första prototyperna för denna nya våg inom världsfotbollstoppen.
Jag är inte så säker på att Milan måste spela i Formel 1-tempo för att lyckas. Zlatan kommer inte att bli snabbare, tvärtom, men han har en handfull andra spetskvaliteter som få motspelare besitter. Inte minst styrka – målet mot Lazio var ett riktigt styrkemål, och det såg ut att räcka för segern, innan Lazio kvitterade mot slutet.
Lazio känns mer optimistiskt, både på planen och på läktarna, än tidigare år. Zarate på bänken är en förklaring, tror jag. Behåll honom där (eller på läktaren), och Lazio kommer fortsätta gå bra. Kanske kan det bli deras bästa säsong på riktigt länge.
Lecce tog emot Parma och vad var värst för Parma här, att man spelade sin tredje match i följd utan att vinna, eller att Giovinco skadade sig och blir borta en månad? Crespo gjorde ett Crespo-mål, och vore det inte för det gråa håret hade det kunnat vara 1999.
Napoli-Chievo (1-3) bjöd på tre väldigt fina mål av Chievo, detta envisa, egensinniga lag, som befinner sig i ett eget universum och bara kör sitt race. Nu laddade man om bra, efter förlusten mot Brescia förra veckan. Dessutom har man gjort en riktigt smart värvning i VM-spelaren Fernandes, från Schweiz, som nu gjorde sitt första mål i Italien (tidigare mest känd för att han sänkte Spanien i Sydafrika den 16 juni). Förlorade Napoli på underskattning?
- Omgångens spelare: Eto’o, som verkar ha tagit på sig en storsint ledarroll i Inter, känns som att han kan bli en riktig klubbikon om han fortsätter så här.
- Omgångens mål: Pellissiers 1-1-mål borta mot Napoli
- Omgångens bästa: Tabellen – att det inte ser ut som i England och Spanien, där läget är förutsägbart.
- Omgångens sämsta: Mexes, som gav sig på en kameraman efter att han utvisats mot Brescia. Väldigt omoget.
